Vet inte vad vi ska göra med vår åttaåring

I åttaårsåldern så tyckte jag att det blev tydligare hur flickor grupperade sig två och två eller tre och tre. Det är en klurig tid för barnen att hålla reda på alla dessa relationer. Mina tjejer, idag tonåringar, har haft olika sätt att hantera det. Jag gick en kometutbildning i vår kommun och läste mycket om utvecklingsfaser, främst på 1177. Hur ser skolsituationen ut, fungerar det? Jag skulle inte vara förvånad över om personalen på skolan inte märker av något, då hon troligtvis håller ihop sig hela skoldagen och laddar ur hemma. 

En av mina tjejer har alltid varit väldigt uttrycksfull, fysiskt aktiv och hade en svår period i lågstadiet som varade i något år. Jag hade misstänkt ADHD redan tidigare och i mellanstadiet bad jag skolan att göra en kartläggning och vi beskrev situationen här hemma. Vardagen hemma rullade på och vi visste skulle tänka och göra men jag ville ha det klart till högstadiet. Innan dess fanns inte behovet hos oss. Hon blev diagnosticerad i femman och var väldigt mottaglig för sina känslor, affektutbrott och kunde ta reda på mycket på egen hand. 

Tack för svar. Hon fungerar bra i skolan iaf av vad lärarna säger. Hon har framförallt två nära vänner som hon oftast är med men ibland är de flera tjejer. Men visst mycket intriger redan.

Jag har funderat på adhd men tycker ändå det borde märkts i skolan då på något vis. Hon är väldigt duktig och skärpt i skolan, däremot tycker hon det är jobbigt med alla ljud och får svårt att koncentrera sig. Hon är väldigt känslig när rutiner ruckas dock, kan vara en liten grej som att vi glömt berätta att hon har fritids på eftermiddagen och hon får ett utbrott (hon avskyr fritids för det är så mycket ljud och hon är trött efter en skoldag ) Men visst kan det vara så att hon håller ihop i skolan för att få ut allt hemma. Det är främst skrikandet som ger mig panik , är livrädd för vad grannarna ska tänka.

Detta låter som min äldsta, och en diagnos behöver inte alls märkas i skolan. I vårt fall ifrågasatte skolan varför vi tagit kontakt med BUP för en utredning. Men de blir ju mästare på att kompensera när det behövs så ingen märker något. Och sedan kommer de hem... 

Till skillnad från föregående skulle jag säga att det är bra med utredning så snart som möjligt, för förståelse både för barnet, skolan, fritidsaktiviteter och anhöriga. Men även för att hinna prova ut mediciner om det är aktuellt. Det kan göra mycket nytta och hjälpa barnet att koncentrera sig och inte behöva kompensera i samma grad, det blir lättare för henne att hantera sina känslor när hon inte är helt slutkörd efter en skoldag.

Ett tips så länge som har fungerat bra för oss är att skaffa en whiteboard där ni skriver upp veckoschema. Vad det är för datum, vilka läxor som ska med, gympapåse, vart barnet ska efter skolan, vad som händer sedan, vad som äts till kvällsmat. Viktigt då att inte bara ta tråkiga saker så det blir ett tråkigt schema, skriv upp fredagsmys och lördagsgodis tex. Detta hjälper barnet att hushålla med sina krafter eftersom det blir en förutsägbarhet och man glömmer inte tex när det är fritids. 

Eftersom hon är så pass ung (och om det nu är ADHD) så följer hon ju mallen för hur det fungerar: man klarar av skolan men får psykbryt hemma. Ju högre upp i skolålder man kommer, med ökande krav, kan det visa sig även i skolan så småningom. 

Skrikandet är väl för att hon inte kommer på något annat sätt att uttrycka att hon inte mår bra? Att orken just då är slut? 
Jag tycker verkligen ni ska ta detta vidare, så att ni så småningom kan få en utredning, samt att flickan kan få hjälp med hur hon ska uttrycka sin frustation på annat vis än att gallskrika. 

Kan ni på sikt försöka fasa ut fritids så låter det som en bra plan, så att hon då får mer ork kvar.

Skolan måste hjälpa henne med ljud som stör, och annat som kan dyka upp i skolmiljön. 

Det skulle kunna vara min dotter du beskriver. Hon gjorde en utredning för några år sen men låg så på gränsen för ADD/ADHD att de valde att inte sätta nån diagnos utan avvakta. Hon har en underbar, lågaffektiv lärare som gett henne en fantastisk skolstart och hon har fått lära sej många verktyg för att hantera sina starka känslor. Ändå är vi nu i en period då hon skriker dagligen, kastar sej på golvet och blir alldeles förtvivlad om nåt inte blir som hon tänkt eller hon blir besviken. 

Whiteboard-tavla skriver jag under på! Vi har ett enkelt system med magnetbilder som visar vad som händer de olika dagarna. Vi fixar hela veckan på måndag morgon och så kan barnen lätt kolla vad som händer idag, imorgon och resten av veckan. Vi har också bildstöd runt i huset för att underlätta. Egentligen är dessa ännu mera för ett syskon men åttaåringen använder dem också! Rutiner är extremt viktiga och om hon blir rädd, förtvivlad eller arg på något som ska hända hjälper det ofta att förklara mera, googla bilder eller rita. Vi har också övat massor på att rita känslor i form av till exempel tankebubblor med bild och emoji. När man ritat fem tankebubblor med sånt som hänt i veckan eller som flickan kanske funderar på, så är det lätt att förklara för henne varför det blir "känsloöversvämning". Det hjälper också. 

Kolla gärna med skolan igen vad de tycker. Beskriv hur det är hemma och se om de tycker att det kan vara läge för en utredning.

Hon kommer att bli expert på att hantera starka känslor! Lycka till :) 

Har två barn en med adhd och en som ska utredas. Tycker också det låter som ADD/ADHD 

Som vanligt. Alla har ADHD/ADD idag..
Inga andra alternativ finns.
Som hormoner, jobbig situation som är svår att hantera för sin ålder, hemmiljö eller skolmiljö som är ohälsosam på något sätt, som till exempel mobbning.
Nej då. Inget av dessa alternativ är möjliga.

Visar barnen andra känslor än glädje är barnet sjukt och ska medicineras.

Kan väl vara hormoner som spökar?
Sedan är skolan ofta en extrem miljö som vi aldrig skulle utsätta vuxna för. Skulle också ligga hemma och skrika på kvällarna om jag blev tvingad att göra tråkiga saker med 30 miffon nästan varje dag. Tack och lov att man inte behöver vara barn så lång tid.

När kommer hon hem på dagarna?

Kan inte citera men svar till Anonym (-)

Självklart har inte alla barn ADHD eller ADD men vissa har det. Detta verkar vara ett barn som inte mår bra, därför är det väl utmärkt att ta kontakt med BUP för att göra en utredning, så man får reda på om det är en diagnos som ligger bakom eller om det är något annat. Oavsett så behöver ju föräldrarna möta henne på rätt sätt och när man inte vet anledningen till beteendet är det svårt att göra det.

Mina fördomar innan vi kom till BUP var att de ville ge alla barn diagnos. Mina erfarenheter därifrån säger något annat. 

Tack för svar alla! Det har varit ett tufft år för vår tjej, först ett nära dödsfall (morfar), sen skulle hon bli storasyster men blev sent mf, och nu ska hon bli storasyster igen. Så det här är nog väldigt relevant det vet vi med, humöret har hon haft hela livet men inte så här. Tror också hormoner kan spela roll. Vi tänkte hon kunde få prata med någon, om hon vill, för att få prata med en utomstående som kanske kan ge henne lite tips och stöd när hon blir så arg.

För övrigt, att tumma ner mitt inlägg , vad tramsigt . Är det bättre att strunta i sitt barns välmående? Jag söker tips och hjälp för jag är säker på att det finns andra i samma situation.