Känner mig förvirrad över vad jag ska prioritera i livet. Barn, jobb mm, någon mer??

Jag hade prioriterat att etablera mig på arbetsmarknaden. 

När det gäller hus och familjebildning så får ni prata ihop er, det är ju inte enbart ditt beslut. 

Såklart och vi har pratat om detta jag och min sambo och han upplever att den bollen ligger i mina händer. Han känner sig redo när jag känner mig redo 

Ok. Men då hade jag prioriterat att arbeta. 

vad jobbigt att känna sådan stress över allt man måste göra 

Du är ung och vill hinna med saker i karriären innan barn, då tycker jag att du ska satsa på det nu. Du borde ha många fertila år kvar i din ålder så jag tycker du kan avvakta med barn tills du känner mer av en barnlängtan och är mer etablerad i karriären.

Tack för svar och de lugnade mig verkligen när du skriver så. Ibland känner jag en sån press från samhället och min omgivning typ att inte skaffa barn så tidigt och att alla säger att man ska vänta och satsa på karriär och att det är fel att skaffa barn innan man har en stabil yrkessituation. 

Vad hindrar både och?

För att köpa hus lär du behöva jobb så jobb och stabil inkomst. Verkar vara en självklar start. 

När du har ett vettigt jobb kan ni utifrån det börja fundera på saker som bostad, barn mm.

För alternativ arbetlöshet, köpa hus och skaffa barn låter inte helt smart.

Jag tänker att det är ok att ta det lugnt ett tag och lite komma ifatt sig själv efter den pressen det ofta innebär att plugga. Beror på vad du har pluggat förstås.

Man måste inte storma på framåt i livet precis hela tiden. Såklart vill man ha ett jobb - att skaffa hus och barn innan man har en stabil tillvaro på arbetsmarknaden låter inte så smart.

Men man kan också göra saker för sin egen personliga utvecklings skull och som utveckling av parrelationen som t ex en långresa tillsammans innan man börjar med en seriös karriär. Ju mognare man är som person, desto bättre går både karriär och familjeliv sen. Tror jag.

Själv har jag bara glidit med i vad som har hänt mig och aldrig klarat av att varken planera eller genomföra en plan för mig själv. Men OM jag hade haft den förmågan, hade jag nog tänkt så som jag skrev ovan.

I vilket fall ska du redan nu tänka på att utforma ditt liv och din vardag så att du inte hamnar i utmattningsfällan. Viktigast av allt oavsett vad du väljer!

Prio ett borde väl vara att försöka få en fast anställning och jobba i ett par år. Sen kan du bilda familj om du så vill. Men det är bra att först komma in på ett heltidsjobb, då får du SGI så att du får sjuka och föräldrapenning, samt att du även får barnrättsår för pensionen, när du har småbarn och kanske tjänar mindre. Detta är en god grund för att bilda familj och ger dig en egen inkomst och trygghet. 

Jag tycker inte att det är fel att skaffa barn tidigt om man har en stark barnlängtan och det känns jobbigt att vänta, allra oftast går det bra ändå. Men så uppfattade jag inte ditt inlägg och jag tycker att du kan unna dig att vänta om det finns annat som du vill göra först.

Själv kände jag också att jag ville satsa på karriären och på hobbys när jag var i din ålder. Sen vid 35-års åldern kändes det som att det var läge att satsa på familjebildning och att det andra inte var prio 1 längre.

Man behöver inte satsa på att ha en karriär. Men att kunna försörja sig själv om något händer är väl alltid ett bra råd. 

Det är ju svårt att svara på när man inte vet vilken utbildning och yrke det gäller. De allra flesta människor har jobb som går att kombinera med ett familjeliv och behöver inte välja mellan det ena eller det andra. Effekten på karriären inom mitt yrke, exempelvis, blir inte större om man är borta på föräldraledighet två år när man är 25 jämfört med om man är 35, utan i båda fallen kostar det två års erfarenhet. Sedan finns det förstås yrken där det inte fungerar så och där man måste nått upp till en viss nivå innan en viss ålder för att kunna fortsätta avancera. 

Gillar du att resa runt i världen så ska du ju göra det nu. Visst är det härligt med resor med familjen senare också, men det blir inte detsamma  som när man var i 20årsåldern och barnfri. Gör allt möjligt med vänner, åk tåg/buss i Europa, åk på vandringsresor, åk på skidresor osv. Sen, skaffa familj. ( Men inte försent )

Eftersom jag inte ser någon som helst poäng med barn så prioriteras såklart inte det. Karriär blev det inte förrän 35+.
I din ålder prioriterade jag upplevelser. 

Jag var i ungefär samma situation i din ålder. Och jag valde då att börja jobba så att jag hade jobbat några år och etablerat mig i yrket innan det blev dags för barn. Under de åren passade vi också på att resa och göra sånt som blir svårare när man har småbarn, vi gick ut mycket, åt på restaurang, vinprovning, sånt.

När jag var 30 fick vi vårt första barn och sen två till inom kommande 5 år. Vi flyttade till hus med trädgård ungefär samtidigt som vi fick barn, innan dess var det skönt att bo i lägenhet utan så mycket att sköta om. 

Jag är rätt nöjd med hur det blev, känner att jag hunnit med allt jag ville i de olika perioderna i mitt liv. Jag är närmare 50 år nu, barnen börjar bli stora och ganska snart börjar nästa fas i livet med utflugna barn. Så nu kommer tiden igen då vi kan vara mer fria och leva livet. Kanske kommer vi att flytta till lägenhet igen när barnen flyttat hemifrån, för att vi känner oss rätt färdiga med hus och trädgård nu. 

Jag skulle prioriterat familjen. Jag var i din situation, valde karriären, något jag ångrar i dag. Visst jag har hus, stabil ekonomi, såpass att jag inte behöver jobba heltid längre. Men, jag har nu kämpat varje månad i över 2 år att få barn. Därför tycker jag att du ska satsa på att bli gravid, och tänka att blir det barn nu så är det fantastiskt, samtidigt som du inte behöva känna stressen att du måste bli gravid för att åldern rusar iväg. Och under tiden ni försöker så jobbar du och påbörjar din karriär. Jobbet finns där alltid kvar, men att bli gravid är inte alltid lätt, och svårare ju äldre du blir...

 

Hur gammal är du?

Lev livet, passa på att resa, kom in på arbetsmarknaden och skaffa dig erfarenheter.... sen familj! Du behöver kanske inte vänta till 35 som jag gjorde men ett par år tycker jag allt att du kan ge det! :)

Jag känner igen mig mycket i det du skriver. Jag har haft alla de där tankarna, men jag var inte lika snabb framåt i livet som du, utan gjorde saker för min personliga utveckling som prio 1 tills jag var typ 30. Började då tänka mer på allt det andra. Nu är jag 38, har bra jobb och ekonomi, stabilt förhållande, och hunnit göra allt jag velat göra. Men vi försöker få vårt första barn, har försökt i ett år och det är svårt. Skulle jag ha fått leva om mitt liv hade jag försökt få barn tidigare, men kanske inte när jag var 25. 30 hade nog varit den ideala åldern att börja... Så satsa på jobb, karriär, förhållandet, resor osv i några år, och familj sen. Men vänta inte för länge som jag! Det beror också på hur många barn ni vill ha. Som någon annan skrev här tidigare är det bra med heltidsjobb och en vettig lön innan man blir föräldraledig med tanke på SGI. Det är svåra val, men mitt tips såhär i efterhand är att börja med familjebildning något år innan ni verkligen vill att det ska ske. Vi jagar ägglossning varje månad och det är inte kul. Helst hade jag velat ha en mer avslappnad inställning till att bli gravid, men det går inte i den här åldern. 

Ja som du ser, det är inte lätt att ge någon annan råd när man själv känner att man prioriterat lite tokigt, men du har tid! Försök lyssna till ditt hjärta!

Vad för utbildning?