Vad vinner folk på all denna pajkastning egentligen?

Det är uppenbart att många skriver när de inte mår riktigt bra. Men jag tror egentligen att problemet på forumet, åtminstone för mig, är ett annat än att folk inte mår bra när de skriver.  På Familjeliv möter jag öppet värderingar som jag sällan möter annars. De människor jag känner i verkligheten har liknande värderingar som jag, även då de saknar egna erfarenheter av utsatthet. Några av dem har upplevt större utsatthet på nära håll än vad jag gjort.  På det här forumet läser jag ofta saker som jag inte alls håller med om. Det är möjligt att jag i flera fall gått över gränsen då jag låtit mig provoceras av att människor tillåtit sig att uttrycka sig mycket nedsättande om mig som person och vad de tror är min livssituation. Anonymiteten har flera sidor. Den tillåter människor att skriva vad de verkligen tänker, men den gör också att troll finns, vilket i sin tur skapar tvivel och skepsis kring om det man läser verkligen har inträffat eller inte.  Osäkerheten skapar en spänd kommunikationssituation. Jag har varit här ett halvt år nu. Människor använder forumet för olika behov. En sak jag inte var medveten om från början är att journalister och forskare information här, studenter söker i formatet, och krönikörer använder ämnen, ibland formuleringar tagna härifrån. Vad gäller tonen vet jag att moderatorerna gör sitt bästa, men oförskämdheterna tar aldrig slut. Ibland är det enklare för mig att bita ifrån direkt än att anmäla och hoppas på att en moderator som är vänligt inställd till mitt konto arbetar den dagen. 

Ofta när man sätter "hårt mot hårt" så är det någon kränkt som anmäler inlägget, även om man inte gjort sig skyldig till några konkreta övertramp. Därför har jag numer blivit mer försiktig och försöker analysera det en meningsmotståndare skriver, snarare än att gå i polemik. När man svarar vänligt men bestämt lägger man glödande kol på deras huvuden, och då är det ofta de som ballar ur och går till personangrepp.

Jag tror också att de är bittra. Någon av dem hade varit här i över 10 år med samma konto såg jag på gamla trådar! Då hinner livet hända en. Och jag har viss förståelse för att man inte vill bli påmind om vart man var i livet för 15 år sedan om livet hänt en efteråt. 
Jag gillar Postman i könstrådarna, då han är här i tråden tänker jag att han är okej att nämna. Men annars är inte männen alltid så mycket att hänga i julgranen de heller. Det är väl där vi skiljer oss något åt i tolkningen av vad som händer i könstrådarna. 

Jag kanske är biased av att du är så kärleksfull när du skriver om din partner. Jag kanske inte håller med dig i varenda mening, men du är åtminstone sansad. Jag får känslan av en person som korna och svärmor gillar. Det är inte en förolämpning. 

Det här behovet av att "få rätt" är väldigt tröttsamt i diskussioner. Jag har lärt mig att känna igen internetdebattörer som inte går att diskutera med, vilket tyvärr är de flesta. Men moderatorerna vill att man anmäler, så det gör jag numera. 

Ja, jag har förstått att det är så. Det verkar vara främst ett mindre gäng kvinnor som har ambitionen att vilja äga forumet och då försöker få moderatorer på sin sida. När de väl upplever att de har fått det så kan de "söndra och härska" hur de behagar typ. Har hört om flera som skrivit ändå ganska harmlösa saker, men blivit anmälda tills dess att de blivit avstängda. Jag förstår mer än väl att det är viktigt att det hålls en god ton, men vissa kan uppenbart bete sig och yttra sig hur de vill, medan andra måste trippa på tå och väga sina ord på guldvåg.

Tack. I så fall gissar jag att det som hänt istället är följande: För ungefär två år sedan började en kulturdebatt om incels. På grund av hur du beskriver ditt liv uppfattas du numera som en representant för manliga oskulder, även om du inte är oskuld och även om du inte resonerar som en typisk incel.