Barnens vänner…
Ligger sömnlös efter en stressig söndag.
Klockan har passerat 01:00?
Jag har en helt underbar, känslig 8-åring mitt inne i en utvecklingsfas. Lilla tonåren.
Det är mycket bestämma själv just nu; alltifrån vad vi ska göra, äta till när han ska sova osv. Tjafs om youtube, tjafs om spel.
Vännerna blir såklart allt viktigare också och givetvis är vårt hem öppet för hans vänner. Jag är glad att han har vänner, han är omtyckt och så gott som varje dag är det en ny vän som önskar hälsa på här hemma..
Själv har jag inte riktigt orken känner jag och upplever att vissa föräldrar tycks passa på? när barnen vill komma över och leka. Skönt att vila lite eller kanske passar de på med syskonens aktiviteter?
En playdate förvandla plötsligt till både halvdag och heldag; med barn som går i våra skåp, kylskåp och skafferier och föräldrar som lyser med sin frånvaro?
I eftermiddags fick vi besök av en ny liten flicka. 10 min efter att vi kommit innanför dörren utbrister hon ?jag är hungrig! Jag vill ha mat!? Klockan var då strax efter lunchtid. Jag erbjöd barnen frukt. min son ville inte ha, men flickan åt raskt. 10 min senare var det dags igen: ?jag är hungrig! Kan ni inte laga middag?!? Jag förklarade tålmodigt att det är ett tag kvar till middagstid.
Jag sätter igång middagen lite tidigare. flickan tar en vuxenportion. Innan middagen textar jag lite med hennes mamma om att flickan önskar middag. Mamman erbjuder sig att hämta flickan en viss tid ..
Middagen äts upp. 10 min senare är det dags igen. ?Jag är fortfarande hungrig. Jag vill ha en macka?
sådär fortsätter det resten av eftermiddagen och framåt kvällen. Riskakor, russin, frukt, mackor, godis (som de tar utan att be om lov)
Kylen som öppnas av den här flickan. ?jag vill ha nåt här, kan jag inte få den där chokladbollen där?? Jag och sambon svarar nej men flickan står på sig. ?Men jag ser ju att ni har godis? varför har ni det då, om man inte får äta av det??
Tillslut säger jag på skarpen att ?här gäller våra regler?
Mamman lyser med sin frånvaro och klockan passerar den tid som hon lovat att hämta. Jag sms:ar på nytt att nu är det dags att gå hem, då vi ska göra kväll och jag får till svar att ?ja ja?
?skicka ner henne, jag är vid bilen, tack?
Är jag hård när jag känner att vissa kompisar kanske bör pausa från besök?
Känner att det är mycket m livet i övrigt och stress med arbete mm.., ska man uppfostra andras barn också?