Barnens vänner…

Du måste börja sätta gränser. Varför leker barnen alltid hos er? Ditt barn borde leka hos kompisarna ibland, och behöver inte bjuda hem kompisar VARJE dag.

Självklart ska du uppmuntra och välkomna barnets umgänge, men till en viss gräns. Har man ?öppet hus? är det tyvärr vanligt att vissa föräldrar börjar utnyttja det. Man blir ofrivillig informell barnvakt. 

Och självklart ska du sätta gränser gällande vad ni bjuder på. Inget barn ska behöva gå hungrigt, men fortsätter barnet att tjata och tigga, fortsätter ni neka, eller så får barnet gå hem. 

Samtidigt: Hur mår ett barn som håller på så? Hur är barnets hemförhållanden? Eller är barnet bara bortskämt och ouppfostrat? 

Undrade detsamma: Hur mår barnet och hur ser det ut hemma? Vissa av barnen har tydligt inte fått gränser - andra tycks ha blivit klämda mellan syskon som får mer uppmärksamhet. Barnet på 8 år sa inte heller hejdå när hon gick..

Jag fick lov att sms:a att nu är det dags att hämta.. 

Jo det är tydligt det. Att det utnyttjas.. Inte av alla, men av några. Jag har försökt att prata med min son också att dina kompisar får gärna hälsa på, men det är ännu bättre om de kan leka ute också alt gå hem till kompisen. 

Ja sådana föräldrar finns det nog lite här och var. Det gäller då att vara tydlig och säga nej ibland. Typ: "ni får gärna leka men jag behöver vila så då får ni vara hos dig" (om ditt barn vill leka). Eller bara säga att det inte passar just nu. Och stå fast vid det. 
Och det där med att barnen rotar i skåpen och frågar efter mat: säg nej och var TYDLIG med att man inte får göra så hos er. Det är okej att bli skarp i tonen. 

Men samtidigt: hur fasen har ett barn det om man måste påminna föräldern om att hämta barnet? Verkar inte helt stabilt om barnet dessutom tjatar om mat...

Tack för input! 

ja jag är väldigt nyfiken på hur det ser ut hemma. Det har framkommit att flickan har rykt ihop och mobbat en kompis i skolan också. Fått lite signaler från fritids att min son dras in i det där också. Haft väldigt skarpa samtal här hemma att han ska absolut inte dras med i att behandla kompisen illa

Undrar oxå mest hur ett sånt barn har det hemma. Är ju inte normalt beteende. Förälder som bara skiter i ungen och visae noll respekt...
Får barnet inte mat hemma osv

Jag tycker att det är lite för stort ansvar att lägga på honom. Det är du som förälder som behöver styra upp det. 

Nej, det är du inte. Jag skulle inte vilja ha barn på besök som äter mig ur huset, är total gränslösa och ouppfostrade och ha föräldrar som inte passar tiden och inte ens kommer till dörren för att säga hej.

För en 8-åring tycker jag att det är helt självklart att föräldrarna stämmer av sins emellan vad gäller lektider, mattider m.m. 
Självklart kan något dyka upp, men då får man ju ringa och be om ursäkt för förseningen. 

Vad gäller hungriga barn är det nog bra att vara väldigt tydlig med era tider, så att barnet faktiskt ätit lunch innan. Folk har ju olika mattider, och om flickan kom vid 12-tiden kanske föräldrarna bara gett henne en sen frukost.

Typ "Lisa är välkommen kl. 12.30 efter lunch och vi bjuder på mellanmål". Vi har planer ikväll, så det vore toppen om ni kan hämta Lisa klockan 17.30.  Är Lisa allergisk mot något, och är det OK för er om hon får glass, godis eller bullar?

Börja styra upp det. Lämna inte allt till din son. Bestäm vilka dagar det passar med besök samt hur länge, och vilka dagar det inte passar. Föreslå även lek hos kompisar. Då märker du lättare vilka föräldrar som är ovilliga eller var det kan finnas problem i familjen.

Samma gällande mat. Planera lite med de andra föräldrarna. Kolla av att barnet har ätit innan, eller så är det ok att ni bjuder på mat. Er son kanske blir bjuden hos andra ibland? Det som inte är ok, är att sonens kompisar kommer och går hos er samt äter er ur huset.

Vi har ganska många vardagar med aktiviteter: simning, dans, en bestämd dag vi alla är i badhuset varje vecka, judo, brottning, fotboll m.m. Så rent generellt vet min sons kompis föräldrar att lek hos oss funkar t.ex. mellan tid x och y på måndag, passar enbart hemma hos kompisen på tisdag, onsdagar och torsdagar är det helt kört o.s.v. På så sätt finns det förståelse för att det absolut inte får förekomma att ett barn inte hämtas upp innan en viss tid. På samma sätt har jag koll på att bästisen har fiolträning den dagen och scouterna den dagen och går på söndagsskola på söndagar m.m. Allt detta förmedlat i all vänlighet (och tydlighet) från båda håll.

Så är det också fullt rimligt och helt okej att säga till barnen (eller deras föräldrar) att idag passar det inte att leka hemma hos oss (utan att behöva ange skäl), utan det får i så fall bli utomhus eller hos kompisen.

Angående mat: Var tydlig med att vi äter mellanmål den här tiden (och bestäm redan innan att kompisen ska hem innan middagen om du inte vill att barnet ska äta det hos er - eller säg vilken tid middagen är och innan dess blir det inget). Börjar ett barn rota i skafferi och kylskåp så är det helt okej att förklara att så gör man inte hemma hos er. 

Kan ju vara en kombo men jag reagerar också på att hon är hungrig och att de missar hämtningstiden.

Se om det är något som fortsätter?
Vi alla har ju ansvar för att barn har det bra.
Märks detta beteende av fler gånger hade jag ärligt talat valt att prata med socialen.

Du får blir lite tuffare och sätta gränser. Åttaåringar är alldeles för små för att kunna planera sin dag och vara väluppfostrade hela tiden mm. Du får helt enkelt säga till barnets föräldrar att 2 timmars lek är tillräckligt. Du får smsa dem när det är dags att hämta om de inte gör det självmant. Du får ta tag i flickan när hon går och säga hejdå så att hon lär sig säga hejdå tillbaka. Du får säga till barnen att nu är det dags att gå ut och leka. Du får bestämma att vissa barn inte är välkomna hem till er igen. 

Jag gör så hela tiden, trots att min son är 11,5 år gammal. Nu får ni gå ut en stund! Då tar de med sig en boll och går ut. Inte svårare än så. Nu får ni stänga av alla skärmar! Då får de ta fram ett brädspel eller en kortlek. 

Om de är hungriga (de flesta barn är hungrigare än mitt) så säger jag att kl XX blir det mellis och XX blir det middag. De är välkomna att äta hos mig, men om vi har beräknat en viss mängd till middag ber jag kanske min man att köpa med sig några pizzor från Ica/Coop som supplement. 

Jag är den vuxna, jag är föräldern. När andras barn är hemma hos mig är jag deras förälder också. Det krävs en by, du vet...