Två barn tätt, hur ska det gå!

Man överlever, men det är så jävla jobbigt att man bara vill gråta ibland. Fattar inte att ens äldre barn inte får vara på fsk. De blir ju understimulerade av att vara hemma med en förälder som måste fokusera på en nyfödd. Jävla skit är vad det är!

Har en tjej född 2021 och väntar nr två med bf i juni. Kommer vara ca 1 år och 7 månaders ålderskillnad.

Spännande och läskigt på samma gång! 

Ja men precis den känslan! Jag ser ju massa fördelar om ett par år när de kan leka ihop - men det är just detta hur jag ska klara av föräldraledigheten som kan få mig oroad ibland. Men sen har jag ju minnen av hur mitt första barn vägrade alla typer av sele och bara sov i knä, och det får jag inge ihop led hur jag ska kunna roa och finnas där för en pigg tvååring som vill klättra överallt och springa runt?

*inte ihop med

Funkar inte att citera..

Jag är mest nervös över hur det bli när bebis gråter och väcker andra barnet . Vi bor i en trea men det hörs ändå . Men vi får se hur det blir :)

Jag har tre barn tätt. Mellan ettan och tvån skiljer det 20 månader och mellan tvåan och trean skiljer det 22 månader. Nu är det roligare när de leker med varandra alla tre, men för bara ett år sedan var jag så slut att jag höll på att gå in i väggen av utmattning. De två större skulle egentligen bara fått vara på förskolan 15 timmar per vecka men eftersom jag var på väg att braka ihop så ansökte jag om utökad tid för dem. De fick gå 30 timmars veckor istället, vilket blev min räddning. Men det hade nog inte blivit beviljat om jag hade haft två barn, alltså en bebis och en nästan 2 åring. Det blev beviljat eftersom rektorn på förskolan fattade ju också att med tre så små barn funkar det inte längre med 15 ynka timmar per vecka. Det krävdes tyngre artilleri, 30 timmar.

Amningen med tvåan hann jag med sisådär. Fick täcka upp mycket med ersättning pga tidsbrist. Amningen med trean var bara att glömma från start. Knappt jag hann ge ersättning ens. Fick lägga honom i babysittern och bulla upp flaskan under en hoprullad filt så han fick äta själv där medan jag bytte blöja på mellanbarnet och hjälpte den äldsta på pottan, typ. Hemskt. Det var en fruktansvärd tid.

Nu är det värsta över. Det är fortfarande kämpigt men inte som innan. Nu börjar det ljusna och jag kan säga att det var ändå värt det. Vilken glädje barnen har av varandra! Och även vi vuxna har glädje av dem idag.

Jag är just nu hemma heltid med en 2åring och en 5 månaders och jag skulle säga att det går bättre än förväntat. Jag var lite orolig i början då många kände behovet av att berätta hur jobbigt allt skulle bli men tji fick dem, hittills har det inte varit jobbigt. 

Visst, det kan vara krävande vissa dagar och att ha två stycken små är inte alltid lätt men samtidigt så tror jag mycket handlar om rutiner (och självklart hur krävande barn man har/får). Vi har våra rutiner som vi följer och det funkar jättebra här hemma. Jag tror också det funkar bra för att vi inte har någon riktig tid att passa här hemma. Ingen förskola att passa tider kring. Vi slipper alla sjukdomar som den första tiden på förskolan oftast kommer med. Vi tar helt enkelt dagen som den kommer. Visst, det kräver mer av mig som förälder men ja, de är bara små en gång i livet och jag ser det som världens lyx att jag får vara hemma med mina två småttingar. 

Stort grattis till graviditeten :) 

Tack! Ja, jag ärju överlycklig över graviditeten - det är bara en strategi för att ta mig igenom den första tiden jag behöver haha. Min man kommer vara hemma lite mer än 10 dagar mha sparad semester vilket känns bra för att sätta rutiner, men nån gång blir jag ju själv med två småttingar.

Jag hade exakt samma funderingar när jag blev oplanerat gravid med tvåan (17 månader mellan syskonen), hade lite smått panik över att min lilla bebis skulle tvingas växa upp så fort för det skulle komma en ännu mindre bebis, brottades med skuldkänslor över att inte vara lika tillgänglig framförallt i början med bebisen.

Nu är den yngsta 1 år och kan väl sammanfatta det som att det är fruktansvärt jobbigt men mysigt. Mina bästa tips är att ge dig ut, var inte hemma för mycket som jag var, de dagar vi hittade på saker var så mycket lättare och hemmet såg inte ut som ett bombnedslag. 

Öppna förskolan var jättebra för oss och om det finns andra aktiviteter för syskon kan det var väldigt skönt också. Det är svårast i början att underhålla två små som har så olika behov. Men det är trots allt en ganska kort period och förhoppningsvis har de en god vän för livet när de är närmre i ålder (det är vad många säger och jag hoppas det blir så för våra också)

Jag har 2,5 år mellan mina, yngsta är nu 6 veckor. Det är lite jobbigt, men för  mig har det hjälpt att sambon kan jobba hemma de dagar äldsta sonen inte är på förskolan. Och familjen i form av mor-/farföräldrar som kan komma och underhålla storebror också. Sedan den timmen på eftermiddagen när båda barnen + jag kan sova :)

Sedan har vi haft otur och stora sonen har varit sjuk 2 ggr sedan lillebror kom. Då blir han extra mammig och gnällig, så det var några tuffa dagar. Dessutom har storebror precis kommit in i trotsåldern, så det kan vara ansträngande när han vill bestämma.

Jag tyckte nog att det var jobbigare att ta hand om en 2,5-åring och vara höggravid jämfört med en 2,5-åring och ett spädbarn. Man kan alltid lägga ner spädbarnet (eller ge det till någon annan) och fokusera på stora barnet en liten stund om det behövs, men det var svårt att sluta vara gravid för att fokusera på storebror som vill springa, hoppa, kramas etc :D

Haha, jag såg nu att det var en lite äldre tråd. Sorry :)

4 dagar gammal. Kallas det för äldre tråd?

Mina fyra äldsta kom ungefär vartannat år. Ganska lagom, kändes det för min del. Men nej, ingen förskola. Dagisbaciller att smitta nyfödda babyn med, det skulle jag aldrig riskera. Dessutom är det onödigt stressande att passa tider varje dag när man har en liten.
Jag gjorde en amningshörna i lekrummet. Där kunde jag sitta och amma (med dörren stängd, så 2-åringen inte rymde) medan den stora lekte. Storasyskonet var nöjd med att jag var där och jag behövde inte oroa mig. Annars blev det förstås mycket amning i soffan medan jag läste för den stora eller att TV:n var på något barnprogram. Men se till att ransonera barnprogrammen! Bara vid amning, för annars blir det lätt att 2-åringen vänjer in sig vid timmar av TV.

Jag hade också ett täcke på golvet i ett hörn. Där lade jag babyn när den somnat. Strategiskt till så inte syskonet kunde komma åt. Alltid med en radio eller någon annan ljudkälla bredvid, så stördes inte babyn av syskonets tjoande.

Ett mobilt skötbord är bra. Då byter du babyns blöjor i det rum där 2-åringen är och har uppsikt hela tiden.

Jag tänker att det måste bero på hur barnen är? Min äldsta nu vägrar ju vara i ett låst eller avskärmat rum en längre tid så det skulle bli en skrikfest. 

Hen gick också inte att lägga ned som du beskriver som bebis , så är barn 2 likadant funkar det ju inte och då är förskoletiden kanske räddningen istället för att kunna gå ut på promenad med barn 2 och sen sova lite.

Man försöker hjälpas åt, en person är lite för två små barn, även om det går såklart. Är ni två föräldrar, så försök ha lite föräldraledigt båda två ett tag. Eller om den som jobbar kan gå ner till 75%. Hjälp från släktingar och vänner är också guld värt! Mina föräldrar jobbar fortfarande mycket men min moster har varit hos oss dn del på dagarna, så skönt om det så bara är någon som tar ut stora barnet och leker en timme när man kan fokusera på lillen.

Jättelustigt, jag gick in och svarade för jag såg att tråden inte var gammal, men sedan när jag postat stod det att senaste kommentaren innan min var i början av februari. Antingen är det en bugg eller så är jag tröttare än jag tror att ta hand om två små barn 

Det låter fint. Mina föräldrar är för gamla för att kunna ta hand om barnet ute och syskon och hela mannens släkt bor för långt bort.