Sven Erik Johansson skrev 2023-02-27 18:35:22 följande:
Har inte varit så mycket på FL på åratal. Har debatterat på facebook, men "typ tröttnade på facebook", och raderade mitt konto. Jag har dock twitter. Jag debatterar i andliga frågor, då trosfrågor har stor plats för mig. Jag debatterar också ibland djurrättsrågor, då jag har den - i Sverige - kanske lite ovanliga kombon att vara konservativ kristen, och samtidigt entusiastisk djurrättsaktivist/vegan. men i det anglosaxiska utlandet har en ny strömning börjat komma "vegan and christian".
Ok, det stämmer ju då med att jag inte sett dig på länge. Men jag minns dig och tycker som sagt det är trevligt se dig igen.
Intressant med din kombo av konservativ kristen och djurrättsaktivist/vegan. Själv va jag vegan ett tag i tonåren just för jag störde mig på hur vi behandlar djuren men har återgått till äta kött och annat animaliskt. Fast jag skulle önska vi kunde behandla också djuren vi äter med större värdighet, absolut. :/
Själv har jag också en udda kombo som kanske kommer chocka dig och få dig (och andra) se mig som att jag inte är en riktig kristen. Jag är katolik men också anhängare av en afrokaribisk religion med koppling till både afrikansk traditionell religion och katolicism. Den kallas La regla de Lukumi men är mer känd som Santeria.
Har fått med mig den genom mitt afrolatinska ursprung dvs. från mina förfäder som fördes som slavar från Afrika till Latinamerika/Caribien. Men jag ser det som det är samma Gud som visar sig där som i kristendomen om man går till grunden. Men jag antar det är svårt förstå utifrån och jag gör det kanske inte helt själv heller.
Sven Erik Johansson skrev 2023-02-27 18:57:49 följande:
Hej syster. Jag var själv på katolsk gudstjänst igår, och hörde pater Joseph Nilsson i Jönköping, som nu börjar bli lite av en legend. Han är enligt mig en verkligt kompromisslös, absolut politiskt inkorrekt predikant. En verklig väckelsens man tror jag.
Jag har dock min bas i Svenska Kyrkan, där jag väljer bibeltrogna församlingar och dito präster, t.ex. underbara Pauli församling i Göteborg vid Redbergsplatsen. Där finns en stark förkunnelse, och kan vara 200-300 personer en "vanlig söndag" när det inte är någon storhelg.
Jag hälsar också på de ortodoxa ibland. Vår kyrka på Råslätt delas av Sv K, en delvis pingstliknande församling och Syrisk-ortodoxa.
Jag tror att gränsen runt Guds verkliga kyrka går tvärs igenom samfunden, mellan olika individer, olika förkunnare, olika församlingsmedlemmar - omvända och inte omvända, skarp som ett svärd. Bara en spårvagnshållplats från Pauli kan det förkunnas en helt annan religion inom samma samfund, nämligen mitt Svenska Kyrkan..
Tills vidare sannat jag i Sv K, som till sina grunddokument stämmer bättre med min tro än andra samfund, men är som sagt aktiv i flera samfund samtidigt.
Vet inte om du fortfarande kan se mig som syster efter va jag bekände här ovan. Men jag ser mig iaf som uppriktigt troende kristen fastän jag också samtidigt bär på tvivel. Tycker livet i sig väcker svåra frågor jag nog aldrig kommer bli klar med.
Roligt du är så ekumeniskt sinnad. Jag ser det som sagt som att alla kristna hör samman i en och samma Kristi kyrka oavsett vilket samfund man råkar tillhöra. Samfundstillhörighet handlar mycket om världsliga saker som vilket samfund man kommit in i som barn, vilken del av världen man bor i osv. men också om behovet att hitta en gemenskap man känner sig hemma i.
Bra att du känner dig hemma i Svenska kyrkan men samtidigt kan va öppen mot andra traditioner. I min katolska församling finns förresten både maroniter och syrisk-katoliker och jag har polare från flera andra orientaliska kyrkor som syrisk-ortodoxa, armenier osv. Självklart känner jag också protestanter.
Ska försöka somna om nu.
Peace out!