Gör alla juridiska vigslar borgerliga/ Ta bort juridisk kyrklig vigsel

Jo, det hade jag faktiskt kunnat. Präster i Sv K har nämligen vigselrätt, inte vigseltvång. Sen har du helt fel när du beskyller mig för att vilja "tvinga andra". Du gör där en ful halmgubbe. Det enda jag säger är att jag vill ha det system som fungerar väl i andra europeiska länder.

Ja, de prästerna är "kanske nöjda så länge de får sin lön". Men jag vill väckelse. Jag vill att kyrkan ska vara ett effektivt redskap för Gud. Och de har fel som säger att t.ex. vigslar osv är en effektiv kontaktyta. Det har ju under generationer inte fungerat. Sverige har förblivit ett sekulariserat land. Och nu menar jag inte juridiskt, utan jag menar sekulariserat i fråga om vad som är i människors hjärtan.

Jag vill faktiskt, på kort sikt, ha färre medlemmar i Svenska Kyrkan, och se den som ett vassare effektivare redskap för Gud, men på lång sikt vill jag vinna så många som möjligt - inte med ceremonier, utan av intresse för det faktiska och andliga innehållet.

Jag tror inte på folkkyrkotanken, och det är ett misslyckande när svensken kommer till kyrkan 4 gånger, och 2 av gångerna bärs hon/ han in.

Vad gäller samfund är min inställning så här : De stora skillnaderna idag går inte mellan utan svarare tvärs igenom samfunden. Jag är aktiv i utvalda konservativa församlingar i Sv K, t.ex Pauli Göteborg, en underbar församling, och klassiskt kristna göteborgare kommer långt ifrån varje söndag för att höra förkunnelsen där. Men bara en spårvagnshållplats bort, också i Sv K, kan det vara en helt annan religion som predikas -helt annan religion.

Jag är ekumen, och aktiv i olika samfund. Igår var jag t.ex. och hörde på katolske kyrkoherden Joesph Nilsson i Jönköping, en mycket bra predikant, och jag tror att gränsen för Guds sanna kyrka går tvärs igenom de mänskliga kyrkorna - inte mellan dem.

En anledning att stanna i Sv K är dock att det är den kyrka vars bekännelseskrifter ändå stämmer bäst med min tro, och där jag har varit mest aktiv sen 1980 när jag blev kristen vid 16 års ålder. Jag är förvisso aktiv t.ex. i katolska kyrkan också (brukar säga att jag är 3:e-dels-protestant/ 3:e-dels-katolik/ 3:e-dels-ortodox), men det finns vissa läror där jag inte delar, t.ex transubstantiationsläran och en del andra kända läror.

Och jag som starkt troende inom Svenska Kyrkan tänker arbeta så länge jag kan i mitt jordeliv för en Svenska Kyrkan som har tron i fokus. Det har jag rätt till. Jag tänker följa min övertygelse att Gud vill något med Svenska Kyrkan, och verka för det på olika sätt.

Jag har absolut ingen tro på folkkyrkan. Folkkyrkotanken har misslyckats överallt, på såväl protestantisk som katolsk och ortodox mark. Jag tänker inte ge mig. Jag brinner för min kyrka, och jag brinner för ett Sverige som ser en väckelse som kanske förr eller senare är här. 

Tack Flygrl. Jag tror att vi backat upp varandra i någon annan tråd förut också. Jag känner ju igen din signatur.

Har inte varit så mycket på FL på åratal. Har debatterat på facebook, men "typ tröttnade på facebook", och raderade mitt konto. Jag har dock twitter. Jag debatterar i andliga frågor, då trosfrågor har stor plats för mig. Jag debatterar också ibland djurrättsrågor, då jag har den - i Sverige - kanske lite ovanliga kombon att vara konservativ kristen, och samtidigt entusiastisk djurrättsaktivist/vegan. men i det anglosaxiska utlandet har en ny strömning börjat komma "vegan and christian". 

Det har ju visat sig generation efter generation att det inte har fungerat för de flesta. Det kristna budskapet har ju inte slagit rot hos de flesta trots att de kommit till kyrkan då och då. Sverige är fortfarande världens mest sekulariserade land jämte Japan.

En kyrka värd namnet måste då pröva nya vägar - stärka samfundets kristna profil - ha ett rakt och utmanande andligt budskap. Det väcker i längden mer respekt, och kan i längden intressera fler - vara mer spännande och konsekvent att kyrkan faktiskt står för något, faktiskt är något mer, något som är djupt andligt, inte bara en festlig inramning av ett världsligt liv, där man aldrig på allvar bestämmer sig för att bli en av Jesu lärjungar.

Något mer än den där "svenska lagomheten", som kan vara så hämmande i våra inre liv.

Det handlar inte om att vara elit, Det handlar inte om hur många gånger man är i kyrkan. Det handlar om vad som händer på insidan. Jesus talar om vikten att "bli född på nytt" - dvs att börja vandra med honom, börja ett nytt liv. 

Hej syster. Jag var själv på katolsk gudstjänst igår, och hörde pater Joseph Nilsson i Jönköping, som nu börjar bli lite av en legend. Han är enligt mig en verkligt kompromisslös, absolut politiskt inkorrekt  predikant. En verklig väckelsens man tror jag.

Jag har dock min bas i Svenska Kyrkan, där jag väljer bibeltrogna församlingar och dito präster, t.ex. underbara Pauli församling i Göteborg vid Redbergsplatsen. Där finns en stark förkunnelse, och kan vara 200-300 personer en "vanlig söndag" när det inte är någon storhelg.

Jag hälsar också på de ortodoxa ibland. Vår kyrka på Råslätt delas av Sv K, en delvis pingstliknande församling och Syrisk-ortodoxa.

Jag tror att gränsen runt Guds verkliga kyrka går tvärs igenom samfunden, mellan olika individer, olika förkunnare, olika församlingsmedlemmar - omvända och inte omvända, skarp som ett svärd. Bara en spårvagnshållplats från Pauli kan det förkunnas en helt annan religion inom samma samfund, nämligen mitt Svenska Kyrkan..

Tills vidare sannat jag i Sv K, som till sina grunddokument stämmer bättre med min tro än andra samfund, men är som sagt aktiv i flera samfund samtidigt.

Ja, det kan vara ett alternativ värt att beakta, att höja åldern. Att läsa trosbekännelse och ta nattvard är bekännelsehandlingar. En av apostlarna i nya testamentet varnar till och med för "den oseriösa" nattvarden -  ser allvarligt på att ta den på det sättet. 

Ja, bra förslag med höjd ålder. Tänker också en del på dopet. Jag är svensk-kyrklig och själv barndöpt, men jag har sympati för vuxendop, som ju sker i samband med att man personligen tar ställning.

Sv K har faktiskt en hel del vuxendop, och jag tycker man inom Sv K bör slå ett slag för det sättet att döpa sig.

Det beror på vad man menar med rätt/ fel. I den meningen att jag är för religionsfrihet skall man få vara vad som helst -asatroende, new-agare, kristen, tro på de romerska eller grekiska gudarna - what ever. Men samtidigt är ju sanningsfrågan det helt avgörande i slutänden av allt.  

Verkligheten är bara en. Om jag har rätt så är huvudkonturerna i kristen tro sanningen.(Jag säger huvudkonturerna eftersom jag är långt ifrån all fundamentalism.)  Om jag har fel så är det inte så - men å andra sidan: Om jag har fel så är det ingen vits med någon kristen verksamhet/ någon kyrka ö h t.

Det innebär dock INTE att alla trosuppfattningar i andra religioner är falska. Det finns nämligen många trosuppfattningar i andra religioner som inte logiskt strider mot kristna synsätt. Däremot förnekar ju alla andra religioner Kristus, så på frågan "vem är Jesus" ger en kristen självfallet ett annat svar än en person av annan religion. Om jag har rätt i den frågan så innebär det rent logiskt att andra religioners svar i just den frågan är fel.

Jo, det finns absoluta sanningar. Logiskt motsatta satser kan ju nämligen inte samtidigt vara sanna. Däremot innehåller ju en religion många uppfattningar, och kan vara sann på vissa punkter, och osann på andra punkter.

Verkligheten är alltså långt mer komplex än den ofta beskrivs i diskussioner.

Jag vill inte ha någon folkkyrka, utan en bekännelsekyrka, men däremot är det INTE genom yttre krav jag vill skapa en bekännelsekyrka - så där tar du fel om vad jag vill. Inte heller har jag sagt att kyrkan inte ska vara välkomnande. Alla ska vara välkomna på gudstjänster osv, men det är inte för mycket begärt att en kyrka faktiskt skall få stå för något - faktiskt ta andlig ställning, och inte vara utslätad.

Det är ingen motsats till religionsfrihet i samhället att de som tror på samme Herre, nämligen på Jesus, sluter sig samman i en församling. En kyrka/ församling är en förening med frivilligt medlemskap. Nej, det är ingen 4-kantig kyrka jag förespråkar, men däremot en mycket mer levande kyrka - som är full av liv.

Jag har troligen inte så mycket gemensamt med din mormor. Om man faktiskt älskar och vill gå med  Jesus tror jag man längtar till församlingen, men då menar jag inte alla församlingar inom Sv K. Förkunnelsen är som jag ser det bra på en del håll, och lämnar på andra håll mycket övrigt att önska.

1) Jag talar inte om att utestänga/ låsa dörren, snarare om att ha en inriktning där tron får mer plats. Alla ska vara välkomna på gudstjänster och andra tillfällen.

2) Jag tycker det är helt OK att ha en mindre verksamhet under en övergångstid. (På lång sikt är jag såklart för att vinna många.) Kyrkobyggnader i sig själva är inte heliga. De är i grunden bara tegelstenar o plåt m.m., så man behöver inte vara speciellt sentimental. Det ligger inte för mig.  Om det finns en del som inte kan underhållas så är jag inte emot att sälja t.ex. Det händer då och då med kyrkor.

Jag säljer allra helst/ i första hand till andra kristna samfund, men även privata intressen kan finnas.