Orosanmälan från fsk
Nej. De ska anmäla utifrån oro för barnet, inte för att de tycker illa om en. Om man är en jobbig jävel så finns det anledning att tro att man är likadan mot/runt sitt barn och det kan vara grund för oro däremot.
Inlägg från: Anonym (Nej)
|
-
-
Det spelar ingen roll, ett barn kan ändå vara utsatt för sånt som ett barn inte ska behöva uppleva. Det märks att du inte "kan" barn men ett barn kan bli misshandlat hemma och ändå vara hur glad och positiv som helst på fsk.Anonym (Anonym) skrev 2023-02-27 08:11:27 följande:
Men de ser ju hur mycket vi älskar vår son, han är glad, framåt, social, pratar mycket. ett otryggt barn som blir slagen hemma står i ett hörn, pratar inte, är aldrig glad? ser man inte sånt ?
fördtår de inte att barnet säger så för att få uppmärksamhet?
Det är deras skyldighet att ta ett barns ord för sanning, soc får reda ut vad som är sant och fantasier. -
De förlitar sig på professionalism, kunskap och yrkeserfarenhet för att se vad som är vad. De är ju trots allt vana att se igenom sådant, ställa rätt slags frågor (utan att vara ledande), logiken i berättelserna kanske inte håller ihop osv, man kan till och med behöva ta in barnpsykolog i känsligare fall. Arbetar man med barn är man ofta bra på att genomskåda sådana saker men fsk har varken utrymme eller ens tillåtelse att fråga ut barn kring vad de är utsatta för i hemmet på det sätt som behövs, men självklart sväljer de inte vad som helst med hull och hår heller. Det är bara deras skyldighet att lämna tveksamma fall till soc för utredning.Anonym (Fundersam) skrev 2023-02-27 12:08:52 följande:Men hur lyckas soc med det då? Blir väl lika mycket fantasier där?
-
Jag är inte ett dugg ironisk. Sedan är det tyvärr som du säger att det finns många socialarbetare som gör precis så också, men man ska komma ihåg att barnen har rätt till en stödperson och man får hoppas att denne också säger ifrån om de märker att frågorna blir ledande.Anonym (Fundersam) skrev 2023-02-27 13:08:10 följande:Vet inte om du försöker vara ironisk, eller om du verkligen menar det du skriver.
Professionalism, kunskap och yrkeserfarenhet. Det är väl precis de faktorer som socialtjänsten allt som oftast anses sakna totalt. Likaså får de ju ständigt kritik för att de ställer just ledande frågor och påståenden till barnen. "Berätta nu hur mamma slår dig...", eller "Visst är det så att mamma slår dig?" "Du berättade tidigare att mamma slår dig. Vill du beskriva hur?" Ja, hur blir svaren då egentligen? Inte mycket till insyn i deras utredningar inte. -
Nej det är inte soc som utser personen och det ska så klart inte vara vh om det är någon av dem som är under utredning. Det kan väl vara en moster t ex, eller annan närstående, kanske en vän till familjen som barnet är trygg med. Det är iaf ingen som soc väljer utan en som barnet ska känna sig trygg med.Anonym (Fundersam) skrev 2023-02-27 15:38:20 följande:Det kan man ju hoppa/vårdnadshavare, utan en person som socialtjänsten utser och blir avlönad av socialtjänsten. Oberoende?
-
Som stöd för barnet under samtalet, att hen ska ha med sig en vuxen hen känner sig trygg med istället för att sitta ensam i ett rum med främmande personer som ställer frågor. En s.k. stödperson.Anonym5890 skrev 2023-02-27 21:00:50 följande:
förstår inte vad ni menar med utser personen
Utser personen till vadå förstår inte?
www.familjensjurist.se/fraga-juristen/familj--barn/har-socialen-ratt-att-prata-med-barnen-sjalva/ -
Ska soc utse vem barnet känner sig trygg med...? Knappast. De känner ju inte barnet.Anonym (Fundersam) skrev 2023-02-27 23:26:34 följande:Det är ju klart att det är socialen som utser. Vem skulle annars göra det?
Varför inte en förälder skulle kunna vara med som bisittare tycker jag är märkligt. Speciellt om föräldern är den som anklagas. Då får de ju höra direkt från källan vad som sägs. Det vore ju transparant och bra. Bra också om det videoinspelas, så man hör hur utfrågningen går till. Om det ställs ledande frågor eller inte. Hur man leder in barnet i samtalet.
Nej, det är inte märkligt om det är föräldern som är inblandad i utredningen, det måste du väl förstå själv? Man kan lugnt räkna med att ett utsatt barn inte kommer att våga säga sanningen om den som orsakar detta sitter i samma rum! Det vore att jämföra med att ett vuxet brottsoffer ska behöva berätta om händelseförloppet i samma rum som gärningspersonen där hen ska sitta och höra på! Av samma anledning ska en förälder som misstänks gentemot sitt barn inte se video eller på annat sätt ta del av det som sagts eftersom det kan gå ut över barnet då. Tänk lite! -
Du blandar ihop saker, det är INTE en tillfällig vårdnadshavare utan en stödperson. Det är två helt olika saker.Anonym (Fundersam) skrev 2023-02-28 17:46:57 följande:Vem utser den tillfälliga vårdnadshavaren då? Kan inte se hur det skulle kunna vara någon annan instans än socialen som gör det.
I ett vanligt brottsmål med myndiga individer, i exempelvis Tingsrätten sitter väl ändå alla inblandade parter i samma rättegångssal? Kanske finns undantag i känsliga ärenden osv? Jag vet faktiskt inte hur det går till där.
Om föräldrar inte får närvara vid barnförhöret och heller inte ta del av videoinspelning av barnförhöret. Hur ska man då som förälder ens kunna bemöta det som ev framkommer? Hur ska en rättssäker process kunna garanteras om det inte finns den minsta insyn i processen? Förstår inte hur man som förälder ens kan bli kallad, då det inte finns något att bemöta.
I tingsrätten ja, men inte under polisens undersökning med vittnesförhör osv. I särskilt känsliga fall händer det mycket riktigt att tingsrätten låter offret vittna utan att behöva vara i samma rum som förövaren.
Man får bemöta anklagelser om soc anser att de måste ta det vidare. Om ärendet läggs ner finns inget att bemöta. Att ärendet läggs ner betyder inte att soc tror att allt är frid och fröjd men man kanske inte har lagstöd för större insatser just då, som t ex akut omhändertagande. I det läget kan barnets berättelse fortfarande behöva skyddas och det är inte säkert att föräldrarna får veta vad som sagts i samtalet. -
Det är som sagt två helt olika personer. En tillfällig vh utses för att tillgodose barnets bästa, en roll som du och den andra föräldern tydligen inte var betrodda att uppfylla. Jag undrar verkligen vad ni var misstänkta för så att en sådan ansågs behövas! Socialtjänsten kan däremot knappast "utse" en stödperson som barnet känner sig trygg eftersom de inte vet vilka personer som finns i barnets liv men däremot godkänna en föreslagen stödperson, t ex en mormor eller annan närstående.Anonym (Fundersam) skrev 2023-02-28 18:59:35 följande:Ja, i vårt fall blev det då polisförhör och tillfällig vårdnadshavare som jag uppfattar ska ha utgjort någon form av stödperson. Men, även om det inte utses tillfällig vårdnadshavare, utan bara stödperson. Vem utser då denna om inte socialtjänsten?
Det sjuka är ju att det anses vara två separata processer. Dels en polisprocess och sedan en soc-process. I polisprocessen hålls förhör och förundersökning hemliga, så där finns inget att bemöta. Sedan kommer soc med sina redogörelser för vad DE uppfattat skulle ha sagts under polisförhöret (som vi inte får ta del av pga sekretess), och vill ha vår syn på något som vi inte vet vad det handlar om så det egentligen inte går att bemöta, utan bara enstaka utdrag som återberättas av tredje part. Skitskumt.
Ja, det är två processer eftersom de två myndigheterna har helt olika roller. Polisen utreder brott. Socialtjänsten utreder barns hemförhållanden.
www.nj.se/nyheter/nu-ar-det-mojligt-att-utse-en-tillfallig-vardnadshavare
Till exempel när det framstår som stötande och kränkande för barnet att låta en förälder kvarstå som vårdnadshavare i de fall föräldern är frihetsberövad för att ha dödat eller allvarligt skadat den andra föräldern. Då kan det finnas ett behov av att skyndsamt förordna en ny vårdnadshavare för barnet. -
Om våld mot barn förekommer i hemmet så är ingen av föräldrarna lämpliga i det läget eftersom den som inte slagit tydligen inte klarar av att skydda sitt barn. De kanske inte hade tillräckligt för ett LVU eller att de tyckte att tillfällig vh räckte i det läget.Anonym (Fundersam) skrev 2023-03-01 00:38:31 följande:Den ena föräldern var misstänkt för att ha utövat våld mot barnet. Detta för att barnet inte förstod skillnaden mellan att göra sig illa och att någon gör en illa.
Detta gjorde att socialen polisanmälde den ena föräldern, vilket då tydligen diskvalificerade oss båda från att vara föräldrar och vårdnadshavare under polisförhöret.
Så vem utser då vårdnadshavare och stödperson enligt dig om inte socialtjänsten? Som jag uppfattat det var det samma person, en person helt okänd för barnet. En person som barnet aldrig tidigare träffat. Det fanns ingen närstående på plats under barnförhöret. Ingen som barnet har någon relation till. Vi får inte ens veta eller se på förhöret som spelats in, inte ens efter utredningen lagts ned. Vi har ingen aning om vad barnet kan ha utsatts för vilket känns sjukt obehagligt. Vi har uppfattat det som att detta var traumatiskt även för barnet, som inte förstått vilka knappar som det indirekt tryckt på.
Jag tycker det är oerhört märkligt förfarande, att främmande personer helt plötsligt kan åka och hämta barnet från förskola/skola och föra det därifrån under flera timmar för något som högst tveksamt, inte ens kan sägas utgöra rimlig misstanke. Tredje part från socialen(ej barnet), upprättar en polisanmälan för att denna tror att barnet kanske blivit utsatt för något. Jag skulle närmast kalla det förfarandet för falsk tillvitelse. Föräldrar förlorar vårdnad och inflytande helt utan demokratisk insyn och helt utan anledning. Jag tycker det känns djupt kränkande och mår mycket dåligt över det. Som vårdnadshavare känner man sig inte trygg med att barnet är säkert i skolmiljön och vi uppfattar det som att barnet blivit mer slutet efteråt. Någonting har hänt. Vi tror att barnet ev kan ha utsatts för någon/något under processen. Något vi inte får veta.
Som jag skrev så är det ingen som "utser" en stödperson men jag vet inte hur det går till att hitta en sådan heller. Jag vet inte om de frågar barnet eller fsk om det finns någon annan vuxen närstående t ex, eller om fsk-personal kan godkännas av soc. Vem var med ert barn som stödperson under samtalet? Poängen är att det inte ska vara bara soc-utredare i rummet iaf. Varför frågar ni inte barnet om ni undrar vad som sagts? Ni verkar ju veta vad ärendet rör sig om iaf.
Hade du sagt samma sak om anklagelsen hade varit sann? Rättssäkerheten kan definitivt ifrågasättas iaf när det gäller soc och barn.
Jag tror inte ert barn utsatts för något hemskt i samtalet men det är klart att det kan vara en skrämmande upplevelse, och det är tillräckligt för att få ett litet barn att sluta sig ett tag efteråt. Det finns massor med känslor i den lilla personen och hen kanske inte vågar prata med er pga skam, rädsla eller annat.