Här har du inget annat val än att ta honom till rättegång för att få ensam vårdnad. Det kan förstås bli så att det blir han som får vårdnaden istället för dig, men att ett spädbarn ska bo i två olika länder är helt orimligt. Det kommer aldrig att gå igenom.
Hur hade han tänkt sig att skolgången ska se ut?
Hur var det tänkt från början? Jag menar, man skaffar barn, du var i hans land, men ändå ska du tillbaka till ditt jobb i Sverige? Hur hade det varit om ni hade hållit ihop? Var ni eniga där?
Jag frågar för att grunden är ju egentligen: Den som flyttar till den andres land och man skaffar barn där, får ju räkna med att om relationen går isär, så kan man inte bara sticka till sitt hemland igen. Jag är själv också från annat europeiskt land och hade inte en tanke på att gå tillbaka dit efter skiljsmässan. När jag väl skaffade barn här tog jag ju på sätt och vis beslutet att vara kvar här, oavsett. Hade ni inte känt varandra särskilt länge, eller?
Oavsett, så som situationen är nu, så tror jag inte att det är sannolikt att han skulle få igenom sina krav. Det är helt enkelt inte bra för barnet. Du erbjuder möjligheter och man kan justera dessa lite grann om det behövs. Men månadsvis i olika länder - det funkar ju inte. Ett litet barn brukar behöva sin mamma mest. Och senare, när hen går i skolan kan man inte heller gå månadsvis i olika länder. Pappan får vara "semester-pappa". Det är också något.