Klarar inte av att se kända människor

Det låter toppen. Det kanske blir mer jordnära och inte så pretentiös med småstadskultur. Jag behöver lära mig att uppskatta kultur-event. Jag går bara konserter egentligen. Vilket jag börjat tröttna på. Så jag kanske borde vidga mina vyer.

Det kanske blir så lite. Att när något Varit i fokus för ens sinne så är dem överallt. Som HH nu då.

Jag såg förresten att kulturprofilen från Berns ska vara med i Jills Veranda denna säsong. Det kanske kan vara intressant?

Ja jag ska försöka att minnas att titta på det när det släpps. Men efter att sett det första avsnittet för säsongen så känns det inte som dem går på djupet riktigt. Jag vill ha livshistoria. Oavsett om de kända eller random snubbe eller snubba på gatan. 

Jag blir alltid överrumplad när priviligierade har en del svärta att bjuda på.

Jag ska ta ditt råd. Jag har börjat hitta på en del random stuff för att ta mig ur bekvämlighetsbubblan. 

i teaterns värld kan man kanske aldrig vara säker?

Jag har svårt för den svärta som sammanblandas med politiska brandtal. Då är den liksom planerad eller skapad. Biografierna jag plöjer är så klart lite kryddade men ofta ändå inte så politiskt. Therese Lindgrens bok som jag nämnde häromdagen pratade dock en Del om sin veganism men det blir ganska opolitiskt när man gör en sak bara för sin egen moraliska övertygelse och inte bygger En karriär på det.

Nej det uttrycket är jag inte bekant med. 

Hur menar du med att det kan vara därför folk blir arga på dig? Jag har inte upplevt dig som politisk alls. 

Ah! Nu känner jag igen det. Politisk teater alltså. I see!

Du har säkert retat upp en och annan rent politisk. Interner funkar ju så 😎 säger man att man hatar kanelbullar så kan det leda till konflikt.

Jag är inte heller så hemma på Lindgren men man har ju sina fördomar om kända människor och det var lite det jag menar med svärtan. Där har vi en framgångsrik lyckad människa och så läser man hennes bok och fram träder en helt annan person än vad ens fördomar sagt till en. Det finns en livshistoria och motgångar. Kamp och osäkerhet. 

Det är lite samma med Jockiboi som han hette innan. Man går runt och tänker vad är det här för en typ? Men under det där kaoset finns en hel del livshistoria.

Det här gäller ju inte bara kändisar. Det bästa jag vet är att sitta och lyssna på nya bekantskapers strävanden. Även om det händer allt för sällan.

Nej alltså nya bekantskapers. Såna där man träffar random på någon resa eller på bussen. Såna som man inte brukar träffa igen. Ens stadiga bekantskaper känner man ju utan och innan. 

Men som sagt det händer alldeles för sällan. Jag var med en vän på en restaurang där vännen och resturangägaren klickade för de hade gemensamma intressen vilket ledde till en livshistoria från den här främlingen. Det var en sån där middag som man kände att här fick vi uppleva något. Svårt att sätta ord på. Jag vill inte höra gnäll. Bara en historia. och historia har ofta svärta och kamp Även om det så klart går bra utan. 

Egentligen tror jag det är samma grej som att du går på teater. Ett surrogat för teater if you will. 

Ja jag har egentligen inget att tillägga. Jag tror som du.

Alla berättelser har ett visst mot av förändring eller krydda eller vad vi ska kalla det. Det ligger i vår mänsklighet att berätta på det sättet. Vilket är bra så slipper det bli tråkigt ☺️.

Men shit Fröken Allvar det är ju precis den här typen av levnadshistoria jag älskar. Avesta tidning levererar!

Godzilla! Han verkar inte vara den jag föreställde mig. Precis som alltid när man får människors levnadshistoria. Jag kanske får fixa det där Allt+ snart. Men då blir jag väl beroende och slutar städa och motionera.

Han sitter alltså i en Deicidetröja och nån slags hawaiiskjorta. Bara en sån sak. Jag har svårt sätta ord på det.

Ja det är därför jag håller mig undan sociala medier. Jag bara scrollar.

Jag kan inte ha sociala medier eller fri tillgång till nyheter för det blir som ett missbruk. Jag kan inte sluta  scrolla alltså. Min skärmtid blir extrem.

Bra regel om släkten etc. Så kan man definitivt tänka ju.

Själv har jag blivit mer övertygad om att tillgodoser man sina egna behov först, eller åtminstone erkänner dem, så kommer dem runt om en gagnas också. 

Jag satt precis nyss med mobilen i hand och skummade låttexter på Spotify (tack för det Spotify. bästa ever!), av någon konstig anledning drog jag igång Taylor Swift (what???) och helt plötsligt stod det där: 

did you hear my covert narcissism I disguised as altruism

Hon har alltså tänkt samma som jag? Går det tolka på annat sätt Än att hon gjort det? Det var också passande att jag såg ditt inlägg här strax efter Fröken. Nu vet Jag inget om Barbro och gissar att hon inte var disguised as altruism, utan på riktigt god. Men jag tror Niklas slutsats leder till altruism in disguise. Jag skulle säga att den slutsatsen är rent av farlig för individen. För kollektivet. 

Ja jag överdramatiserar. Jag vet. Men ändå!

Nej köp en katt. Om en katt gör dig lycklig. (Jag talar till massan här, inte dig Fröken). Men om du köper en katt för att ta hand om den så kommer den snart bara vara till besvär och irritera dig. 

Låten med Taylor var för övrigt Anti-Hero.

Strax innan den förbluffades jag av Lancelot Hedmans talang. Eftersom den är helt, för mig, nyupptäckt, ville jag bara dela med mig av det.

Det känns som du på något sätt funnit acceptans eller ro angående detta Fr. Allvar Och jag tror att jag kanske förstår mer vad det handlar om nu än tidigare.