Klarar inte av att se kända människor

Som du vet tar jag människor i försvar och skulle jag försvara AnnaSthlm så skulle jag säga att hennes första mening är ett erkännande av din potential och därför också en komplimang. Att du kan skriva är väl ingen hemlighet för dem som läst dina trådar.

Hennes andra mening kan tolkas som en uppmaning att visa henne. En hejaramsa if you will. Men jag har bara läst ett enda inlägg av Anna och har så klart ingen aning. Ni kanske har en historia. Och är hon ute efter att mästra så lär det visa sig när hon kommer tillbaka för att berätta hur fel jag har.

En jag inte kommer ta i försvar är Alex. Intervjun du länkade säger väl allt. Han bryr sig inte om andra. Han har byggt en karriär på att vara elak och det har gjort honom omåttligt rik. Det kan så klart ge honom lite alibi för att bete sig så men nej, av mig blir det ingen sympati.

Det gör mig glad att jag kan de-eskalera din stubin en aning. För när jag ska de-eskalera tjafset mellan mina barn lyckas jag inte alls och då känns det som jag är dålig på det. Men barn är barn och är dem snart i tonåren så är det nog extra svårt, så jag ska inte såga min diplomatiska ådra helt och hållet pga det. 

Jag fick sudda lite nu.
Jag lät känslorna styra och skrev dömande om honom. 

Jag läste någonstans att man ska övervägande sina ord och inte uttala dem om dem inte är:
Sanna
Nödvändiga
Goda

Orden jag skrev var så vitt jag vet inte något av detta. Så jag suddade. Sen är det här inte någon livsregel jag lever efter. I så fall bröt jag ju den i mitt tidigare inlägg. Men det räcker kanske att jag bryter den en gång per person.

Ibland tror jag inte jag passar in någonstans. Imposter syndrome. Men det är offret i mig som talar igen.

Ja men du måste tänka på att du enbart ser mina ambitioner i text i en skyddad miljö. Jag ligger här på soffan och kan tänka igenom det jag skriver innan jag trycker på sänd. Som tur är strular ordbehandlingen här på fl vilket gör att man får korrigera och tänka efter. Det blir som att räkna till 10. Man blir tvingad att läsa igenom för att hitta felen. 

Då är det lätt att vara moder Theresa.

Egentligen är jag en socialt klumpig besserwisser. Jag märker ju att besserwisserheten lyser igenom även här. 

I verkligheten är jag ganska långsint. Jag har ganska hög tröskel för vad jag står ut med men när någon fått bägaren att rinna över så förlåter jag i stort sett aldrig. Det behöver inte vara något speciellt, det räcker att det är flera små issues.

Så låt inte min präktighet lura dig. Jag är blott ett internettroll fast med annat fokus än det klassiska trollets.

Det känns definitivt trolligt och falskt! Jag vet alldeles för lite om moder Theresa men jag hoppas hon var så god som man tror.

Jag vet ju inte om jag är som Alex. Fast som Alex är jag ju inte när jag tänker efter. För jag sårar inte folk genom att prata elakt om dem. Inte vad jag vet i alla fall.

Vad skulle Joey sagt tror du?

Som jag nämnt kämpar jag ju med den där altruismen och självbilden. Vad är omtanke om andra och vad är önskan om att bli omtyckt?

Jag tänker att så länge jag fokuserar på att göra folk på lite bättre humör så måste ju det vara det enda som spelar någon roll? Vad gör det då om mina motiv är själviska liksom?

I grund och botten är jag uppriktigt trött på att se oss människor göra oss själva och varandra illa.

Jag är genuint intresserad av att få folk att må bra. 

Jag är en sån där hsp. En personlighetstyp som jag både tror och inte tror på. 

Nu drar jag igång mina killgissningar igen:
Det här att jag gör mig själv till ett offer och föraktar mitt sätt att vara kanske är ett sätt att förekomma att bli narrad för den här omtanken jag känner för min omvärld. Därför försöker jag tona ned min godhet. Det är väl lite jante med. Du ska inte tro att du är nåt liksom. Och eftersom jag kör med vad många tycker är floskler som mina första 2 meningar i detta inlägg blir det nästan som att jag spelar en teater. Trots att jag inte gör det. 

Det är bara så att jag nu förstått att alla de där lökiga citaten och livsråden faktiskt stämmer. Många flinar åt carpe diem och Amor Vincit omnia eller hur det nu stavas men jag har fattat att det är sanningen!

Men jag kanske bara ska sluta känna skam över det och embracea det fullt ut?

Mitt själväckel vill jag verkligen inte sprida till andra.

Ja förlåt att jag spårar ur ämnet. Jag tänker mig inte för eftersom off-topic verkar så accepterat här på fl.

Nu har det gått ca 2 veckor sedan du startade tråden, vad för slutsatser har du dragit? Har du fortfarande svårt att konsumera kändismedia?

Den där väntan på artisten känner jag igen. Jag blir förbannad bara jag tänker på det. Det är en sak om något hänt och personen inte kan påverka det men då ska hon banne mig be om ursäkt några ggr från djupet ur sitt hjärta. Axl Rose brukade tydligen bete sig så.

Att du rör dig i vår huvudstad har kanske påverkat din syn på offentliga personer. Att uppehålla dig i samma livsrum som dem har självklart minskat distansen till dem. Med tanke på ditt stora kulturintresse så blir avståndet mellan dig och dem offentliga personerna mindre än för andra Stockholmare. Det är inte så konstigt då att du reagerar som du gör.

Du har plockat ner dem på jorden tänker jag. Inget fel i det. Du är kalibrerad. Det leder kanske till Insikter som blir värdefulla för dig i framtiden. Vad det är återstår väl att se.

Att du skrev Leandoer helt isolerat fick mig att googla och fundera. Kanske anade jag vad du ville säga. Kanske inte.