Klarar inte av att se kända människor
Du svarar fullt och tillräckligt. Jag har kvar min dörrmattafeeling så djupt att jag tänker att jag håller låda för mycket och för länge med nonsens.
Det här sättet att ursäkta mig själv sitter i ryggraden och är en del av att jag gör mig till ett offer.
Det är verkligen en gåva att kunna sålla ut folk från piedestalen från början. Jag sätter de flesta där i början. Jag bara älskar nya människor och man tycker dem är så kloka. Men jag har lärt mig att de glider av piedestalen efter ett tag om man umgåtts alldeles för mycket. Efter ett tag åker de uppåt igen. Men aldrig så högt som de var från början. Men det gör inget. Det är bra. Och när man är inne i det så är det en process som tar flera år. Åtminstone för mig.
Detta gällde Främst mina privata relationer till andra privatpersoner. Men det ser säkert likadant ut med kändisar.
Likadant kan man se på Hanna och dem som ramlat av dina piedestaler. Om du kan lura ut orsaken till att dem ramlat av så kan du få en förståelse för dem. Fast kanske aldrig den beundran man kände från början.
I Hannas fall kanske det är en frustration över att all uppmärksamhet inte leder till riktig närhet. Vilket gör att hon ser sig som ett offer för omständigheterna. Precis som jag. Vilket pga hennes personlighetsdrag (full fart) inte leder till en rotorsak utan landar i en krönika. Som kanske hon inte reflekterar över så mycket för jag tänker att hon inte är så konsekvensanalytisk eller bakåtblickande. Nu killgissar jag hej vilt så det här är bara nonsens som sagt.
Jag känner att orden bara strömmar på så jag måste avrunda inlägget innan jag skriver en hel bok.