Tips ang. förlovningsringar/vigselringar

Vigselringen har jag längts ut eftersom den kom sist. 

Förlovningsringen är slät och vigselringen har stenar. 

Vi har vitt guld för vi tycker guldfärg inte är fint.

Jag tycker bäst om silver och vitt guld. Men vi landade i titan. Titanringar.com har många fina, vi designade egna. Jag har stenar i både förlovnings-och vigselring medan maken har släta. 

"Alliansring"; ett snyggare namn för vigselring.

Förlovningsringen skall sitta inners och alliansringen överst. Man förlovar sig ju först och gifter sig sedan.

Gillar vitguld och silver. Vanlig guld färg tycker jag inte är så fint.
Själv föredrar jag så nära det klassiskt som möjligt med ringar.
När jag var förlovad (sedan gift) så hade jag en slät förlovningsring, förutom en fasadkant som hade ett diskret mönster. I enlighet med  svensk  tradition trogen så hade mitt ex en likadan förlovningsring... 
Alliansringen hade små små diskreta diamanter.. Alla tre ringarna var i vitguld.

Maken friade med en solitärring, sedan har jag en matchande alliansring som vigselring. Min förlovningsring är smalare och därför har jag den ytterst, annars skulle det se dumt ut (det är också tradition i en stor del av västvärlden att ha den ytterst, tydligen inte i Sverige dock). 

Hur gör man då vil själva frieriet? Så att man inte kommer med en ring som partnern inte alls tycker är fin. Ger ledtrådar innan vilken ring man vill ha eller? haha

Mina ringar sitter i den ordning jag fick den, alltså förlovningsringen längst in och sedan vigselringen. Förlovningsringen är en slät guldring (fast med visst mönster i) och vigselringen en egendesignad (i samråd med guldsmeden) med stenar. De är ganska klassiska, och stenarna inte så utstickande (jag avskyr stora stenar som bara är i vägen).

Om man vill köra den amerikanska varianten med solitärring som förlovningsring och en slät som vigselring, eller den mer svenska traditionen att utbyta släta ringar vid förlovningen och att kvinnan får en extra vid vigseln, det är väl upp till var och en. Men, jag föredrar personligen vår svenska tradition.

Man behöver inte göra som i amerikanska filmer och gå ned på knä samtidigt som man öppnar asken med ringen ... Det går utmärkt att fria utan ring och att man sedan väljer ring(-ar) tillsammans.

Man väljer naturligtvis ringar tillsammans. 

Vaddå naturligtvis? Alla gör som dem själva vill. 

Du menar att mannen gör som han själv vill medan kvinnan inte ska ha någon fri vilja. För hon får inte göra som hon vill om han springer och köper en ring utan henne. Jag är också trött på att folk tror att svenska och amerikanska traditioner är samma sak. 

Det är ingen skillnad mot när man köper en present till någon. Antingen får man fråga rätt ut, eller så får man på något listigt sätt försöka se till att det kommer på tal (kanske får man be någon annan i partnerns närhet om hjälp med detta, annars blir det lätt uppenbart), eller så köper man något man tror att personen kommer gilla men ser till att det går att byta. Det går förstås också att fria utan ring, eller med vad som helst som är tillgängligt och ringformat. 

40% av Sveriges yngre befolkning har utländsk bakgrund, vilket antagligen innebär att minst en i paret har det i majoriteten av fallen. Så jag har svårt att se att det skulle vara mer självklart att följa svenska traditioner än att inte göra det. Svensk tradition innebär väl för övrigt, på tal om fri vilja, att kvinnan är omyndig och mannen ber kvinnans giftoman (dvs hennes far) om lov att gifta sig med henne. 

Det är verkligen inte svensk tradition vad har du fått det ifrån? 

Jag har en bekant som arbetar på en auktionsfirma. Hon berättade för ett tag sedan att allt fler ropar in klassiska släta guldringar för att ha som förlovnings- och vigselringar. Alltså ganska smala men kompakta ringar i gult guld 18 eller 21 karat. Sådana som den äldre föräldra- och farföräldragenerationen hade, de som gifte sig på 40-noch 50-talen. Guldpriset är högt just nu, men priset för en auktionsring är betydligt lägre än en slät ny ring. Sedan lämnas ringen in till guldsmed för att putsas och förses med ny inskription. Nygammalt mode helt enkelt!
Min egen förlovningsring är en antik ring från 1901 enligt årsstämpel, med en liten men fin rubin och små gammalslipade diamanter. Det är ingen släktring utan köpt i antikaffär. Giftasringen är en smal slät guldring som jag bär nedanför förlovningsringen. Det ser bäst ut så.

Giftermålsbalken (1734), kap 1 paragraf 2 och 3. Tror jag :-/

Att något förekom för flera hundra år sedan är inte samma sak som att det är en svensk tradition. Även om man skulle kunna argumentera för att det var en tradition, har den varit ur bruk såpass länge att det inte längre är en tradition.

Det är inget som gäller idag och tradition och lag är inte samma sak. 

"Svensk tradition innebär väl för övrigt, på tal om fri vilja, att kvinnan är omyndig och mannen ber kvinnans giftoman (dvs hennes far) om lov att gifta sig med henne. "

Fel.. 
Det du beskriver är så långt från "svensk tradition" man kan komma. Det är vanligt bland anglosaxarna som mannen går till fadern och ber om dotterns hand.

I Sverige, så har vi Augsburgska bekännelsen (en del av Evangeliska-Lutherska läran), vilket innebär att vi i Sverige har som tradition att  mannen fråga kvinnan direkt om hon ville gifta sig med honom. Och enligt svensk tradition så går bruden och brudgummen tillsammans ned för altargången fram till prästen..

Det Giftabalken år 1734, tar upp är om myndighet och egendom.. Bara för att en kvinnan var omyndig, så betyder det inte att mannen gick till fadern  och frågade om lov att få gifta sig med henne. Dock så hade fadern rätten att hindra bröllopet OM han inte gillade mannen hans dotter ville gifta sig med då han var dotterns förmyndare.

Mitt ursprungliga inlägg var en reaktion på Citronellas antydan att det är kvinnofientligt att fria med ring. Min poäng var att det svenska tillvägagångssättet, liksom det amerikanska, har sitt ursprung i traditioner där kvinnan ansågs mindre värd än mannen.

Lagen från 1734 gällde fram till 1920 (!) och traditionen har upprätthållits längre än så och lever till viss del kvar ännu idag, även om majoriteten givetvis nu ser det som gammalmodigt att faktiskt be brudens far om hennes hand. Men en del av seden ingår fortfarande i det vi anser vara ett ?klassiskt svenskt frieri? och sedan har det blandats med nymodigheter. 

Känner du någon som går till kvinnans pappa för att diskutera hemgift? Jag har aldrig varken hört eller läst om någon som gör så idag. Traditioner ändras du kan inte välja ett årtal på måfå och säga att det här är tradition. Du måste gå efter vad som gäller idag.