Inlägg från: Anonym (Trea?) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Trea?)

    Orka med en trea?

    Så våra två barn börjar kännas stora, 4 och 7 år. Vi tycker det är skönt och roligt att de börjar bli större och mer självständiga, både jag och min man föredrar det nu före späd/småbarnstiden. Ser framför oss mer egen och partid, åka iväg och verkligen göra saker med barnen osv. Nu har jag blivit oplanerat gravid och allt ställs på ända. Ska vi ha en trea ändå, som det en gång i tiden fanns funderingar på? Jag tycker inte om att vara gravid, vi tycker det är mer jobb än det är kul fram till barnet är typ 3 år. Vår relation har tagit massor med stryk när vi fått barn och jag är inte säker på om den skulle klara av en trea. Samtidigt kan jag knappt tänka tanken på att göra abort?

    Hjälp!

  • Svar på tråden Orka med en trea?
  • Anonym (Trea?)
    Anonym (fundera) skrev 2023-02-15 17:41:26 följande:

    Du behöver tala med någon, hör med din bm och byt om du känner att personen är 'partisk' åt det ena eller det andra hållet. Du ska få stöd i att själv komma fram till ett beslut och inte övertalas åt nåt håll. 


    Min personliga åsikt är att man först och främst behöver ta hand om de barn och de relationer som redan finns. Men samtidigt förstår jag att abort inte är lätt, jag har själv gjort en och det var rätt beslut för mig även om jag egentligen ville ha ett barn till. 

    De är nu ca 14 å sen och det känns fortfarande som rätt beslut även om jag aldrig fick några fler barn. 


    För- och nackdelar för er?

    Får ni plats i ert nuvarande boende? Funkar bilen/bilarna ni har nu? Kommer era barn att kunna fortsätta med sina aktiviteter om de ha några? Får ni ihop logistiken med ett barn till? Ska ni dela på föräldraledigheten? 

    Kan ni gå i gemensam terapi för att få klarhet i exakt varför ert förhållande tagit så pass mycket stryk? Om ni inte redan vet det, isf vad kan ni ändra och göra annorlunda om ni behåller? 


     


    Tack för svaret! Tror du har rätt i att jag/vi bör prata med en professionell för att reda ut alla tankar och känslor i detta. 


    Praktiskt funkar det ok tror jag, vi får plats hemma. Borde funka ett tag iaf bilmässigt. För barnen skull det funka praktiskt, tror det skulle vara skönt för dem med ett lägre tempo om dagarna som en föräldraledighet skulle innebära (inget fritids och korta dagar på fsk). Aktiviteter skulle också funka. Logistiken skulle funka, men vi skulle få dra ner på egentid. Föräldraledigheten räknar jag med att vi skulle dela. 


    Förhållandet har väl till stor del tagit stryk pga sömnbrist och därmed bristande energi och kommunikation. När dagarna är så fulla som de blir med ett spädbarn har vi missat kommunikation och att snälltolka varandra. Har också tagit flera år för sexlivet att återhämta sig någorlunda. Samtidigt känner jag att barnen är äldre, vi har hittat våra roller som föräldrar och blivit stabila där på ett helt annat sätt än när vi fick barn sist. Men känner inte att jag kan bortse från risken att vår relation inte skulle få den omvårdnad den behöver..

  • Anonym (Trea?)

    Tack alla som har kommit med konstruktiva inlägg. Vi har idag varit på sjukhuset och fått graviditeten fastställd (v5+3) och pratat om vad som händer om vi inte fortsätter den. Dock tror jag att vi lutar mer åt att behålla än inte. Dock känns det inte självklart åt något håll. Har konstaterat att vi har bättre förutsättningar nu än när vi fått barn tidigare, men det är verkligen ett stort beslut som påverkar hela vår tillvaro så mycket. 

  • Anonym (Trea?)
    MysigaSara97 skrev 2023-02-22 08:37:56 följande:

    Sen måste man även ta i beaktande att barnet kanske föds men någon missbildning eller av någon anledning blir funktionsnedsatt och då är det helt plötsligt 24/7 omvårdnad som gäller. Tycker det är egoistiskt av dig att bara tänka på dig själv i det här läget. Lyssna inte på alla kreationister dom skriker "mord!" för uppenbarligen har dom alltför många högskolepoäng. 


    På vilket sätt tänker jag enbart på mig själv? 


    och hade jag lagt några djupare tankar på att mitt barn skulle kunna få en funktionsnedsättning så hade jag aldrig skaffat barn. Jag kommer inte leva mitt liv i rädsla för det värsta ska hända. Självklart tänker jag på det, men det kan inte styra allt.

  • Anonym (Trea?)
    Anonym (Förstår dig) skrev 2023-02-22 21:19:08 följande:

    Jag fick tre barn på tre år. Den sista blev till trots skydd. Paniken var total och min första tanke var abort. Jag bara såg framför mig hur jag inte skulle orka tre blöjbarn samtidigt. Maken var inte heller så taggad på att ha tre blöjbarn. Jag funderade några dagar på vad jag helst vill leva med resten av mitt liv. För det är DET man ska titta på. Inte nu. Inte om två eller tio år, utan vad vill jag leva med HELA mitt liv? Alternativ 1. Kämpa igenom några sjukt jobbiga småbarnsår som vi lämnar bakom oss när barnen är lite större i skolåldern. Sedan har vi dem alla tre och de har varandra i livet. Alternativ 2. Göra abort som jag aldrig riktigt lämnar bakom mig eftersom mina tankar kommer återvända dit då och då under mitt liv, där jag ibland skulle undrat vem det hade varit.

    Valet blev så lätt med dessa två alternativen. Jag tänkte att "vad är några jobbiga småbarnsår på en hel livstid? Ingenting. Vad är en abort för mig under resten av mitt liv? Den kommer jaga mig resten av livet, för jag kommer alltid att undra vem det skulle varit."

    Jag behöll min fina lille kille. Lillebror till mina tjejer. Han är 1,5 år nu. När han skrattar och springer och pussar mig och lämnar lite snor på min hals, när storasystrarna leker och busar med honom och han skrattar högt, när maken hämtar tjejerna från förskolan och han hör de i hallen och springer dit och de kramas länge alla tre. Då kommer mina tårar fram. Och jag är så oändligt tacksam att jag aldrig tog bort honom. Jag valde den lätta vägen. Den som jag kan leva med. Den andra vägen, den svåra, tog jag inte. För allt är inte som det ser ut att vara. Den vägen man tror är svår kan vara den lätta att vandra på resten av livet och den vägen man tror är lätt kan vara den svåra att vandra resten av livet.

    Tänk igenom TS, hur ser du ditt liv om 10 år? 15 år? 20 år? Båda vägarna är oåterkalleliga. De går inte göra ogjorda sedan. 


    Stort tack för ett fint och tänkvärt inlägg. 


    Vi har landat i att behålla. Vi har bättre förutsättningar än innan, vi har haft funderingar kring en trea tidigare men inte på en tillräckligt konkret nivå för att göra ett aktivt val för det. Det känns som att det är meningen att det ska bli så här. Dock har jag fortfarande blandade känslor kring graviditeten - men att göra abort känns inte som ett val. Jag tror att jag skulle gå och undra och fundera kring det resten av mitt liv. Mina två barn är det bästa i mitt liv, jag kan inte ta bort möjligheten till ett tredje för att jag är rädd för tre jobbiga år.

Svar på tråden Orka med en trea?