Jag har haft relationsproblem hela mitt liv

Ett annat konkret exempel på kontakt är att du kanske är på en fest eller annat, du pratar med en tjej du gillar. Kanske tar kort på henne i något sammanhang (obs ej creepy) erbjuder dig att skicka den till henne. Får hennes telefonnummer på så sätt. Kanske startar en konversation via textmeddelanden, kommer ihåg något hon gillade, skickar över något kul. På så sätt så blir det inte så laddat som om du skulle fråga någon om hon vill gå på dejt. jag kan mycket väl tänka mig att en dejtförfrågan nästan alltid resulterar i ett reflexmässigt nej.

Senare så kanske du textar om att du och dina polare ska hitta på något, frågar om hon och någon kompis vill hänga med.

knepet är att hålla det på en kul nivå. Du ska hitta på något kul och vill gärna ta med henne, om hon inte vill eller kan så gör du ändå det roliga.

då känner hon att allt inte centreras runt henne, för då är det lätt att kväva en begynnande flört.

sen så hjälper det att utstråla en självkänsla och trygghet. Stå inte och trampa fram och tillbaka eller fnittra. (Om du mot all förmodan håller på med sånt)

sen så får du också acceptera att vissa har det lättare vad gäller flörtande. men en kille med gott självförtroende som tycker om roliga aktiviteter. Dömer inte andra är alltid en vinnare. Som kille kan man nästan se ut hur som helst och ändå lyckas med flörtande under förutsättning att man har en bra personlighet och självsäkerhet.

Tack för tipsen, uppskattar såklart allt. Nu är det så att det inte riktigt finns så många fester längre i min närhet så kanske blir lite svårare men jag får väl jobba med det jag har.

Köper fullständigt att vissa föds med bättre förutsättningar än andra, mina vänner kan dock inte flörta för 5 öre och på något sätt får de mycket mycket bättre resultat än mig. Men ifall jag själv måste lära mig det får jag acceptera det bara finns ingen annan väg liksom

Dina vänner är antagligen bättre på att flörta än vad du tror. Många gånger så är det subtilt. De är nog inte medvetna om det ens. Ett tips är väl att observera dom. 

du verkar ha som målsättning att hitta en tjej. Dina vänner har antagligen som målsättning att ha kul på festen, det är det som gör dom attraktiva.

flörta med en tjej i en miljö där du lägger mer krut på att ha kul, framför flörtandet. 

Sen så måste jag tillägga. Du är bara 25, det är den absolut värsta åldern för allt! i princip alla går igenom en kris i 25-års åldern.

Du kommer att tänka sen att vad var det jag oroade mig för egentligen?

Det kanske är enkelt att tänka så, mina vänner är tyvärr de enda familjen jag har då jag inte vet vem mina släktingar är och föräldrarna är borta sedan länge. Många av mina vänner slutade höra av sig när de skaffade förhållanden, jag vet att man inte skall ta beslut baserat på känslor men alla i min omgivning har ett förhållande nu. 

Vissa tror jag har det bra eftersom jag har ett företag vid sidan av studierna, det drar in pengar varje månad (tillräckligt för att försörja mig, inte ta CSN och leva lite bättre än snitt studenten) men jag har märkt att pengar betyder verkligen inte något för mig så länge jag har tak över huvudet och mat på bordet

Jag beklagar verkligen, men ett förhållande är inte nyckeln till ett lyckligt liv. Är det ensamhet som är ditt största bekymmer i stället?

när man är runt din ålder så brukar kvantitet gå före kvalitet, vad gäller vänner. Efter ett tag så blir festerna färre, folk har inte tid och ork. 

Du kanske ska återuppta kontakten med någon av dina vänner. Att det var länge sen sist och om denne vill hitta på något. Skrinlägga flörtandet och satsa på långvariga vänskapsförhållanden? Även vänskapsband förändras. kanske skapa nya?

Jag har försökt flera gånger att engagera mig i grejer i skolan man kan göra och ta kontakt med gamla vänner men det har varit extremt svårt, bland annat så känner jag inte så många i skolan och även att jag inte är lik folk i min klass på något sätt. Nu vet jag inte hur gammal du är eller hur din livssituation är men det här med "att sluta festa och bara hänga med sin partner livet" började redan runt 22-23 års åldern i min omgivning (förmodligen på grund av Corona). 

Ett förhållande skall egentligen vara ett komplement, men när folk i min omgivning kan "datea" med tjejer medans jag inte alls kan det, börjar jag tro att det är något fel med mig. Det är väldigt svårt att leva med konstant tanke att ingen tjej tycker du är tillräckligt attraktiv för att ens få en chans. Jag vet egentligen inte hur min grava ensamhet har påverkat hur jag är som person men det är den skillnaden och att jag har utländskt ursprung som är mellan mig och mina vänner.

Jag har testat att gå till psykologer, men de säger bara "hur kände du här och hur kände du där". Att ventilera känslor är viktigt men jag behöver råd för hur jag skall leva ett normalt liv

Du kanske ska ta kontakt med en beteendevetare i stället. Du som individ kanske verkar vara mer teknisk lagd. Du kan kanske få svar på anledning till dina triggers på ett beteendevetenskapligt sätt.

Det är klart att det inte är något fel på dig. Tjejer i din ålder är fortfarande som barn i huvudet (det är faktiskt du också kommer du att inse när du åldras) barn vill leka och ha kul, inte stadga sig och gå in i vuxenlivet. Du är 25, i Sverige så står du kulturellt med en fot i det oansvariga barn-livet och med en fot i vuxenlivet. Det skapar en kris som du måste hantera. Att du har en annan bakgrund och trauman hjälper inte. Ibland är lyckopiller nödvändigt för att ta sig över en puckel.

Du sänder gissningsvis ut för seriösa signaler till tjejer. Då riskerar man att kväva en glöd. Håll det lekfullt och flörtigt. (Speciellt i din ålder) Engagera dig i saker som intresserar dig, skapa vänskapskretsar utifrån det. 

Tack för ditt engagemang i min tråd, jag skall verkligen försöka. Det stämmer jag är en väldigt teknisk lagd person (studerar till ingenjör och driver tech företag).

Det är extremt svårt att få hjälp någonstans idag, jag är alltid van vid att lyckas komma över mina svårigheter på egen hand. Varje problem jag har haft i mitt liv har jag på ett eller annat sätt lyckats lösa - förutom detta. Jag vet inte vem du är men jag är glad att det finns personer som du - helt utan någon form av belöning engagerar dig för en person du aldrig träffat/kommer träffa.

Jag skall försöka hitta en beteendevetare som jag kan prata med och även ta ann dina råd, måste försöka släppa tanken av att leta efter något. 

Det är HELT normalt i så fall. När jag var singel så dejtade jag 100 män under något år eller två. Då var jag drygt 40 och jag är kvinna. Jag hittade inte en enda passande man. Och det var inte bara jag som nobbade dem, utan i många fall var det männen som inte var intresserade. Jag skulle säga minst hälfen var inte alls intresserade och ytterligare ett antal var ambivalenta. I vissa fall var båda inte intresserade. 

Du har överdrivna förväntningar där. Jag lade ner ganska mycket tid på dejtingen också. Det var en del förarbete för att ens hitta såna som kunde passa. Visserligen så har jag varit i relationer förutom just dessa tre år efter skilsmässan. 

Men jag vet hur det kan vara när man inte är så jättesocial. Har själv svårt med det. Dock mer när det gäller vänskapsplanet. Jag har märkt att det är viktigt att man är realistisk. Jag har t.ex. märkt att jag inte orkar vara så  social som jag ibland skulle vilja vara. I ditt fall - du vill förstås hitta en kvinna.

Börja fundera, realistiskt, vilka slags kvinnor som du brukar gå ihop bra med. Försök inte med kvinnor som är sån typ som INTE brukar vara intresserade. Oftast märker man senare att de som funkar bäst att ta kontakt med egentligen också var rätt typ.  Och försök hitta nån som du har något gemensamt med, så är det lättare att prata och bättre chans att intresse uppstår. Om det är så stor skillnad mellan dig och dina kompisar, så borde de veta varför. Tjata på dem att tala om för dig vad de tror är problemet.