Tusselina skrev 2023-02-14 18:24:05 följande:
Fast min poäng var lite att du nog måste se saker som en allmänsocial grej som ett mål i sig snarare än en perfekt match - bekanta som leder till andra bekanta osv för att helt enkelt öka mängden människor du kommer i kontakt med inte "en perfekt vän-match" heller. Det finns gott om dataspelsnördar som också är sportnördar (även om det är mer vanligt att titta än utöva, men finns både ock) - t ex han som nu är gift jag nämnde är helt galen supporter av ett specifikt fotbollslag - inget kommer emellan matcherna där inte.
Det där med mer matchande intressen är viktigare om du ska hitta just vänner i klassen sammanhang men inte alls så viktigt för att hitta allmänsocialt umgänge via exempelvis kåren där umgänget är mer grejen. Du hakar på en sak som leder till att du kommer i kontakt med vissa människor som ger dig öppningen att haka på något annat (det kanske inte är något du tycker låter superintressant men haka på ändå! du har ingen aning om vilka det leder till att du träffar där som får med dig på något helt annat osv). Du målar in dig lite i samma hörn att "det inte klickar" som de där tjejerna som nobbar dig utan att ge en chans - det är inte exakt samma sak men lite samma princip - och i en situation som du beskriver att du är i något du verkligen förlorar chanser på.
Finns det möjlighet att jobba i bar på kåren? Ta den i så fall så kommer du i kontakt med massor av människor, speciellt sociala människor som ofta känner många andra. Bartenders är kända för att få väldigt mycket erbjudanden, om det är för att de har jobbet eller om det är för det är mest utåtriktade människor som gillar att ha kontakt med främlingar som söker sig dit kan man debattera - men jag är rätt säker på att det är lite av båda, men just på kårer finns möjligheten att göra sådant i större mån då det är ofta är mer eller mindre idéellt.
Det spelar heller inte så stor roll att det inte är särskilt mycket tjejer på själva skolan, vore det lättare om det vore så? jo lite grann kanske men poängen är att ju fler du umgås med desto fler andra människor kommer du i kontakt med för de känner i sin tur andra. Få är så sociala som festande studenter, rätt säker på att inte resten nöjer sig att festa bara med killar bara för att det inte är en massa tjejer som går där. Men är du inte med så finns aldrig chansen att bli bekant med den där bekantas bekanta som har en syster som har en kompis som etc.
Funkar inte nät och appdating alls för dig (och det inte är för att du har preferenser som råkar vara tjejer som du inte är rätt typ för) så är det ju inom sociala cirklar det måste ske och du har konstaterat att du inte har så stora sådana och de du har mycket låst in sig i tvåsamhet - alltså måste du vidga dessa.
anonymstudenthar skrev 2023-02-14 16:36:05 följande:
Glömde att tillägga detta, men jag vill liksom inte vara den personen heller som tjejer "inte vill ha nu men vill ha sen". Det är en rätt så typisk grej i ett totalt misslyckat förhållande, ja det kanske blir lättare för mig när jag och tjejerna i min ålder blir äldre men lättare betyder inte bättre. Jag vill ha någon som vill ha mig, inte någon som söker efter "en stabil partner för att det är dags".
akta dig för det resonemanget, det är en jättefälla in i bitterhet. Människor förändras genom livet, de mognar, växer upp, lär sig av sina misstag eller bara ändrar smak. Visst finns det vissa som "söker en stabil partner för att det är dags" och där tar någon de egentligen inte vill ha eller nöjer sig eller vad som, men det behöver det inte alls vara frågan om bara för att man är kompatibel med olika personer vid olika tillfällen i livet. Mitt senaste ex hade jag inte tagit i med tång när han var ung. Varför? han var omogen och prioriterade mest att festa och droga (inte missbrukare men i samband med festande) vilket jag aldrig varit intresserad av och han hade säkert tyckt jag varit lite tråkig då. Istället möttes vi senare i livet när han växt upp och slutat med sådant och många av hans andra kvalitéer kommit fram. Varför skulle jag fixera mig vid att vi inte hade passat ihop tidigare i livet istället för att vi passade ihop nu? Tyvärr fick vi bryta av praktiska skäl, men vi hade underbart tillsammans och passade perfekt ihop i den fasen.
Oavsett att du inte gillar att någon påpekade incel-resonemang ovan så är det här också lite del av det och det förutsätts ofta en sådan bild när det gäller om man är intresserad av en viss typ i olika delar av livet att det är tjejer som vill "knulla runt med häftiga typer och de bara ignorerar mig som är så bra och stabil" - det kan lika väl vara som med mitt ex. Det finns även de som startar livet super seriöst väldigt ungt och ändrar sig åt andra hållet senare. Det är ju ett faktum att de allra flesta i tidiga 20-års åldern inte är så väldigt intresserade av seriösa förbindelser utan mer gillar att festa och ha roligt - både tjejer och killar, är man då annorlunda från det så är man kanske inte så intressant som partner då. Då finns det helt enkelt lite färre att välja mellan och så får man fundera ut på hur man vill hantera det hela. Antingen att försöka göra sig lite mer attraktiv för den typen av personer (fast är man verkligen så intresserad på riktigt av någon som har helt andra värderingar och intressen och vad man vill göra än sig själv? eller är det mest ett FOMO som spökar?), eller så får man leta på andra platser/sammanhang, eller som det nämns lite ovan så kanske man också får inse att med tiden så finner det fler i samma ålder som man matchar med om man helt enkelt är lite "lillgammal". Många människor har olika "glansålder", är nog inte särskilt kul heller för de som är jättekul festar typen med massor av vänner och partners när man är väldigt ung och senare i livet får svårt istället - finns rätt många sådana också.
Den andra killen som charmade kassörskorna? Han började senare bugga efter studenten när han börjat sitt datajobb och träffade sin blivande sambo där då han växte ifrån sin flickvän under studierna.
Det är nog inte helt dumt att du försöker igen med samtalskontakt (det finns lite olika typer och de jobbar på olika sätt) för att ta dig ur vad som verkar vara lite låsta tankegångar om "hur det är", det kan vara svårt att ta sig ur dem själv och de brukar mest leda till bitterhet och en känsla av att vara förorättad och illa behandlad snarare än ett lyckligt liv.
Man får prova på nya sätt om det man provat och inte fått fungera inte fungerar, det kommer aldrig hjälpa om man låter en slutsats av att "alla andra är dumma och fel på" - ibland kan det vara så att andra har varit det men det hjälper ändå inte då den enda man kan förändra är sig själv och låter man det definera sig och låta oförätter bita sig kvar låser man bara fast sina tankegångar och mår skit istället för att komma framåt.
Sen alltså om nu en tjej var mer intresserad av en missbrukare än dig, vilken förlust är det då? Är det en tjej som du skulle vilja ha? Om du inte själv tycker att det där med mycket droger inte är någon big deal, och tycker du det så är det väl inte konstigt om hon inte tycker det heller? Han hade väl då något annat hon riktigt gillar som du inte har - inte särskilt troligt att det var själva missbrukandet som var det attraktiva, det var troligen bara ingen viktig grej.
Hon du försökte bjuda med på en match, ja det är väl sånt som händer - kanske var hon upptagen med något (kanske familjeproblem som stressade eller vad som vilket är pågående och inte bara något inbokat just den tiden), eller så var hon inte intresserad av en eller annan anledning (precis börjat träffa någon annan, precis kommit ur ett förhållande och inte öppen för ett nytt eller helt enkelt inte intresserad av dig på det sättet), det händer ju. Självklart blir det stort hos en själv om man "aldrig får ja" - men som en isolerad händelse är det ju inte konstigt alls, de allra flesta är man inte intresserad av på det sättet även om man kanske trivs ihop inom ett projekt eller som vänner. Visst ska man titta efter tendenser och om det aldrig går försöka hitta en gemensam nämnare som man kanske kan ändra på, men det är farligt om man låter enstaka exempel bli jättestora, man måste fortfarande se dem som isolerade händelser - det är inte en slump att sannolikhetslära är svårt att helt förstå och ta in för de allra flesta då man instinktivt tror att det är annat som gäller.
Jag tror förstår vad du menar med det sociala, du har inte fel där heller. Jag har aktivt försökt bli kompis med dessa i "datornördar" men det går liksom inte riktigt ihop, jag är för olik de i min klass. Bartender idéen har jag suttit på väldigt länge, men det är väldigt svårt att få de "positionerna" eftersom det är många som vill testa på det. Jag har dock sökt sommarjobb som bartender så får väl hoppas jag nappar på därifrån.
Varför jag inte vill vara "den som ingen vill ha nu men kanske sen" är eftersom jag har hört från flera tjejer i många år i princip samma kommentar, "om vi båda är singlar efter 30 kan vi inte bli tillsammans typ" precis innan de går och ligger med någon annan. Först såg jag detta som ett skämt men jag har märkt hur tjejer säger exakt samma "skämt" till mig efter att de lärt känna mig lite. För mig handlar det inte om mognad, det handlar om att jag vill veta att min partner är med mig för hon tycker om mig och inte för ekonomiska skäl (vilket är ett vanligt problem).
Sen så är det jätte enkelt att själv slänga ur sig resonemanget "skulle du ens vilja vara med en tjej som väljer såna", såklart inte men när det är en trend och inte engångsfall det är då det börjar tära på mig. Precis som hon jag bjöd ut på matchen, jag stör mig inte på att just hon dissade mig utan att jag blev dissad igen när jag trodde det fanns något intresse. Det har funnits tjejer som har sagt till sina tjej kompisar att de är kära i mig, för att jag sen ska få reda på att det är fake (de gjorde det för att förbättra sin egna image) och en av dessa fick jag känslor för då. Det är inte engångsfallen som stör mig, utan det är de upprepade gångerna som tär på mig
Jag har pratat med psykologer och kuratorer i flera år, men jag gav upp för några månader sen eftersom det inte ändrade nånting. De sa bara "hur kände du här och hur kände du där" det vara basically bara att man åter lever jobbiga känslor. Började tröttna på det efter ett tag då det inte gjorde någon förbättring så jag slutade gå. Att åter leva känslor kanske funkar på vissa men inte mig, jag behöver råd för hur jag skall ändra saker i mitt liv (är väldigt bra på att ta tag i saker men jag behöver mest vägledning). Min uppväxt var inte riktigt normal som de flesta i Sverige.
