Jag har haft relationsproblem hela mitt liv

De tillfällena där du försöker ta kontakt med tjejer - det låter som ganska ytliga kontakter. Tjejerna tar det som att man flirtar lite för att det är fest, eller för att man är ute. De förstår nog inte att du ens är ute efter mer. Om du ändå kommer så långt som att hångla med dem - eller även om du bara pratar med dem - då är det läge att komma med något förslag om att göra något tillsammans. Ha någon idé, någon aktivitet som du ska göra typ nästa dagen eller under helgen och försök övertala henne att hänga med! 

Pub- och fest kan funka, men bara om man följer upp med något. Något där man kan vara ensamma och prata i lugn och ro. När det gäller svensk eller invandrare - det kan hända att man håller sig lite automatiskt till sin egen etnisk grupp. Men det gäller just vid såna ytliga kontakter. Man kan ju träffa någon via vänner, fritidsaktiviteter och liknande. Då brukar det inte spela någon roll. Annars så kan det vara lättare med en tjej som också har annan bakgrund. 

Jag menade inte att DU söker ytliga kontakter, utan att situationerna är såna. Man brukar säga (i alla fall har jag hört det nån gång) att man inte hittar en partner för livet på krogen. Det stämmer ofta, men så klart inte alltid. Jag har själv träffat min man på krogen. Dock hade vi en gemensam bekant. Det är alltid en fördel. 

Den där tjejen som tackade nej till att gå på en match med dig - sa hon något om varför? Jag menar om folk t.ex. säger att de inte har råd eller inte kan just då, så kan det ju faktiskt verkligen vara så. Det är en stor skillnad om hon säger nej generellt, eller bara till den grejen den gången. 

Du har en vänkrets? Be någon av dina vänner, som har haft möjlighet att se dig i såna situationer, säga ärligt vad det kan vara som du gör fel. Det kan vara svårt att veta annars. Generellt är det bra att vara avslappnad och naturlig. 

Det där med personlighet - din personlighet märks bäst, på ett positivt sätt, om du sysslar med något som du verkligen gillar, eller pratar om sånt du gillar. Om du är nervös, hänger på en krog - hur ska någon märka så mycket personlighet där? Där tittar folk förstås mest på utseendet. Om du däremot lär känna någon i en förening, eller även på jobbet, om man också umgås där, då kan folk märka personlighet. 

Det där med att de hellre skulle vara med en missbrukare - de vet ju inte om du kanske också har mörka hemligheter. Man kan ju först avgöra efter personlighet om man känner personen något.

Du kan inte veta om hon hade tid ändå. Det är väldigt olika hur mycket folk orkar med. Kanske kände hon ändå att hon inte hade tid. Och det där är fel inställning. Det är inte så konstigt att folk säger nej till förslag eller att tjejer inte nappar just då. Helt normalt med 10 - 30 gånger... Men... i år? Menar du att du ens har hunnit med det på en 1  1/2 månad? I så fall kanske det är bra att ta det lite lugnt.

Om dina kompisar inte säger något, insistera att du vill veta, be de kolla lite extra på det. Antagligen har de sett något, men vill inte säga det. Skriver mer senare. Hinner inte nu.

 

Det är HELT normalt i så fall. När jag var singel så dejtade jag 100 män under något år eller två. Då var jag drygt 40 och jag är kvinna. Jag hittade inte en enda passande man. Och det var inte bara jag som nobbade dem, utan i många fall var det männen som inte var intresserade. Jag skulle säga minst hälfen var inte alls intresserade och ytterligare ett antal var ambivalenta. I vissa fall var båda inte intresserade. 

Du har överdrivna förväntningar där. Jag lade ner ganska mycket tid på dejtingen också. Det var en del förarbete för att ens hitta såna som kunde passa. Visserligen så har jag varit i relationer förutom just dessa tre år efter skilsmässan. 

Men jag vet hur det kan vara när man inte är så jättesocial. Har själv svårt med det. Dock mer när det gäller vänskapsplanet. Jag har märkt att det är viktigt att man är realistisk. Jag har t.ex. märkt att jag inte orkar vara så  social som jag ibland skulle vilja vara. I ditt fall - du vill förstås hitta en kvinna.

Börja fundera, realistiskt, vilka slags kvinnor som du brukar gå ihop bra med. Försök inte med kvinnor som är sån typ som INTE brukar vara intresserade. Oftast märker man senare att de som funkar bäst att ta kontakt med egentligen också var rätt typ.  Och försök hitta nån som du har något gemensamt med, så är det lättare att prata och bättre chans att intresse uppstår. Om det är så stor skillnad mellan dig och dina kompisar, så borde de veta varför. Tjata på dem att tala om för dig vad de tror är problemet. 

Jag tycker det borde funka bättre att vara en bra lyssnare, att vara intressserad, kanske ställa följdfrågor, visa att du kommer ihåg det hon har berättad och sånt. Sånt känns tryggt. Och vara rolig/trevlig/intressant på sitt sätt. Imitera inte andra. 

Jo, jag har förstått dig helt rätt. Jag säger just att det är normalt att 20 eller 30 stycken kan vara ointresserade, på ett år - definitivt. Jag har själv, även som kvinna nästan aldrig lyckats med just de killarna som jag var intresserad av och där jag tog initiativet. Visserligen har det ändå funnits några som var intresserade, men det var ju då såna som inte själva verkade förstå att vi inte passade ihop. Det är lite så det brukar vara - kvinnor får visserligen intressenter, men oftast helt olämpliga. 

Jo, jag förstår. Jag har i alla fall dejtat. Det bara inte blev något. Men samtidigt så tänker jag - det är inte (bara) en tävling, mot andra intressenter. Det är också en fråga om man matchar överhuvudtaget. Om jag har sagt nej ganska snabbt till någon, så handlade det ju inte alltid om att han inte dög. I minst hälften av fallen var det så att det bara inte matchade. Exempel: En var mycket mer social än vad jag är, en var inte van vid barn, helt olika intressen, osv. Nu ska vi inte ens prata om de som var 20 år äldre eller 15 år yngre än jag. 

Jag läste igen nyss, att man i någon undersökning hade funnit att de flesta relationer uppstår via vänskap. Alltså konkret att man är vänner i början. Jag har faktiskt haft en fördel av att jag har hållit på med kampsport - det är fler män där än kvinnor. Även om det är länge sen jag har träffat någon via sporten. Hitta något hobby, där du träffar kvinnor! Men kom ihåg att vara vän i början. 

En sak som definitivt är viktig - det spelar stor roll vad man utstrålar. Jag har märkt själv att när jag VILLE hitta en ny partner var det ganska hopplöst. Däremot - i perioder där jag just var nykär eller allmänt helt nöjd med livet och inte letade efter någon - då var de plötsligt intresserade. Om det inte funkar bra på krogen, så bör du åtminstone ta en paus. Fritidsaktiviteter ger egentligen bra chanser att träffa folk, även att träffa en partner. Kanske bör du ta en titt vad som finns. Viktigt är att du inte bara är där för att spana efter kvinnor. Det märks förstås.  Ännu bättre kan det vara om man kan dra igång någon aktivitet. Då är du ju i centrum, om det är du som leder det. Plus att det är något som du är expert på. 

Visserligen, om man inte ens har pratat, utan bara vill börja prata med någon - då finns det inte lika mycket man kan ha upptäckt redan, som inte matchar. Samtidigt .... jo, det finns en del. Klädstil, och även hur man är, där i rummet där man står. Är man i ett gäng vänner eller ensam? Ser man obekväm ut, uttråkad, eller annat? 

Jag lutar ju mot att säga - man bör inte utsätta sig för såna situationer om det inte brukar fungera. Då är det fel omgivning för dig. Krogen är ju inte det enda stället att träffa någon. Vad gör du då förresten, när du blir nobbat? Försöker du prata med dem bara, eller vad gör du exakt?

Jag har själv två vuxna söner och de har inte lätt med allt detta heller, trots lagom längd och relativt svenskt utseende. 

Varför skulle man tro att någon som är ensam är tråkig? Men det kanske säger något om om personen kan ta för sig något själv och inte bara i flock. Jag skulle snarare se det positivt. Någon som är väldigt social kanske ser det mer negativt, jag vet inte.  Jo, vissa yttre attribut kan man ju dra slutsatser av. Om någon är klädd som en hippie eller jätte-konservativt. Även där skulle jag föredrar hippien. Men jag är ju betydligt äldre. Det där är inget att oroa sig över. Däremot - om du "klär upp" dig i kläder som du inte trivs med - det ska du låta bli. Då ser det onaturligt ut och folk får vibbar att något är fel.

Nej, du missförstod, jag menade inte vad du gör EFTER att de har nobbat dig. Jag menade på vilket sätt och i vilket syfte tar du kontakt. Säger du bara typ "hej, är du här ofta?" eller "vill du dansa med mig"? eller vad? Och vad förväntar du dig att tjejen ska göra? Och vilka tjejer pratar du ändå med senare? Jag menar - då är det inte första kontakt heller?