Att samarbeta med den andre föräldern

Förstår din frustration till fullo!
Har en x-make (var tillsammans i 25 år) som tar allt via barnen och som vägrar prata med mig. Vare sig han eller hans nya tål att se mig och hälsar inte ens på mig. Har inte en aning om varför...
Han bestämmer saker för mina veckor och så förväntar han sig bara att det är ok med mig för han har ju frågat barnen... 
Eller så kommer det bara beordrings-sms. Inget typ går det bra att xxx eller så utan bara - tisdag v. 23 kommer yngsta till dig - hans vecka... Svarade att jag vet inte om jag är hemma då utan du får påminna mig om svar mars/april när jag troligen vet. Ficks varet att då kan sonen vara själv hemma...

Äldsta tar studenten till sommaren och det är på min vecka så jag räknar med att ha festen hos mig, men tänkte se vad x-maken säger, men att det inte är någon brådska. Kom ett sms med xx student firas i -min stad-. 
Svarade att vi kanske kunde träffas och prata om det. 
Fick tillbaka att det finns inget att prata om. 1 vi möter upp sonen vid skolan 2 åker till min stad 3 sonen åker iväg med sina kompisar. 
Vi delar på kostnaden för kostym, mössa och mat.
Svarade att det är ju bra att ex veta hur många som kommer. Fick svaret att de blir 4-5st. Frågade då om inte hans bror med familj skulle med och det skulle de ju så klart, men inga andra släktingar.
Frågade om han räknade med att jag ska hyra lokal eftersom jag trott att vare sig han eller hans nya ens vill komma in i mitt hus...

Så massa j-vla sms istället för att träffas och prata igenom gästlista, mat, sittplatser, studentskylt osv. 
Blev lack och hörde av mig till x-svärfar (världens bästa man!) och var hos honom och nämnde detta och han lovade att kolla upp med släkten.

Förstår inte heller hur svårt det kan vara att bara artigt/trevligt ringa och fråga/stämma av saker istället för en massa sms utan ens ett hej i, men har börjat förstå på texten i sms:en att någon annan säger vad som ska skrivas alternativt att någon annan läser för det är definitivt inte x-makens språk. Har svårt att tro att han efter 25år helt plötsligt lagt sig till med ett annat sätt att prata och skriva...

Och det märkligaste av allt är att när jag träffade på honom en bit bort från hans hemmiljö när hon inte var i närheten så var han faktiskt vettig och sa hej, pratade lite och sa till och med hej då. Jag fick en chock och höll på att trilla av cykeln...

Vet inte vad man kan göra för att nå dem och få dem att förstå hur tramsigt det är, men du är inte ensam så du vet det!

Nu är ju inte studenten för min skull utan för sonens skull och han ska inte bli lidande bara för att hans pappa (och sambo)beter sig som en rövhatt.
Grejen är den att den sonen och hans kompisar är rörande överens om att pappan mobbar mig och att han är skitfånig. Bonusmamma sjunker rejält på topplistan hon med och det här har de kommit underfund med själva då jag varit väldigt neutral med att säga vad jag tycker om både x-maken och hennes beteende.

Så för barnens skull försöker jag bete mig vuxet och normalt och inte bete mig som en rövhatt tillbaka. Jag är alltid supertrevlig mot dem och troligen retar det gallfeber på dem.

Jag tycker att det är så intressant att det är legitimt att bete sig som en rövhatt och vara respektlös mot sina barns andra förälder bara för att man inte är tillsammans längre.
En gång har man ju älskat varandra och valt att skaffa barn och skaffar man barn så innebär det faktiskt att man på ett eller annat vis kommer att finnas i varandras liv mer eller mindre så länge man lever. 
Det är ju barnen det handlar om, för barnens skull osv. Då får man väl lägga kränkthet och svartsjuka osv åt sidan och bete sig som folk. Vad vill man lära sina barn egentligen? 

Jag är så där konstig att jag faktiskt är glad för x-maken att att han hittat en ny, att det går bra för honom i livet med företaget osv. Jag vill absolut inte ta tillbaka honom och jag vill inte bli bästis med dem och han kommer -oavsett vad han tycker om det, alltid ha en plats i mitt hjärta för det roliga vi ändå haft genom åren och för att han är mina barns far.