Orosanmälan skolfrånvaro

Dels kan socialen göra betydligt mer än LVU i föräldraskapet, åtgärder som lär komma på tal långt tidigare. Exempelvis ge dig (och ev medförälder) stöd som tex i gränssättning, att söka vård för måendet, vad ni kan kräva av skolan osv. 

Stor frånvaro kan också vara en indikator på brister i hemmet (oavsett om det är så i ert fall eller inte) och ditt barn far ju illa i form av att inte få rätt utbildning. 

En orosanmälan betyder inte ATT ni gör något fel- det är inte en dom. Därför är det knappast ett systemfel med många anmälningar utan tyder på att många är oroliga. Vi har ju tyvärr de senaste åren också sett många exempel där det inte ingrips tillräckligt (dels av resursbrist, dels av brister i lagstiftningen). 

Jag tror inte du förstår nivån av ovilja det rör sig om för hemmasittarna. Mitt barn har legat skakande, hyperventilerande och skrikande i panik när vi försökt få iväg hen. Hen har också sprungit hela vägen hem på vintern, utan jacka eller skor, för att hen fick panik i klassrummet. 

Det är inte ointressant vad barnet vill i det läget. Innan vi lät barnet vara hemma började också ätstörningar och tecken på självskadebeteende komma. Måendet (och kroppsvikten!) har blivit så otroligt mycket bättre sedan vi slutade tvinga barnet till skolan. Hen har börjat ägna sig åt sina intressen och vill ha kontakt med släkt och vänner igen. 

Tänkte skriva när riktigt fult men vill inte få inlägget bortplockat. 

HUUUUUUR kan du jämföra ett barn som blir mobbat med barn som bara inte vill gå till skolan? 

Men det ligger ju inbyggt i systemet att alla oroanmälningar inte leder till utredning. Hur många som arbetar som socialsekreterare bör styras av faktiskt behov (även om det idag handlar om resurser såklart)- inte något principiellt att det inte kan finnas en oro för att fler än x% av barnen far illa. 

Förskola är inte obligatoriskt. Förskoleklass (6års) antar jag att du menar. 
Absolut är psykisk ohälsa, samhällets krav och normer ett problem. Men vad det har att göra med orosanmälningar är ganska oklart. 

Man får ju se det som en väldigt positiv utveckling att samhället nu ser ett ansvar för barn som far illa, och att barns rätt till utbildning är lagstadgad. 

Eller är du av en annan åsikt

Trycka ner? Seriöst? Är det allt du har att komma med? 

Jag gör mina antagande utifrån det ts skriver i tråden. Inte utifrån att jag skulle känna henne, för det gör jag inte.

De jag känner som har varit i samma situation med sina barn har bytt skola när åtgärder inte har funderar. Inte suttit på fl och sutrat över socialen etc. Utan faktiskt tagit sitt föräldraskap på allvar och hjälpt sitt barn. 

Jag undrar vad du tror att du uppnår genom att skriva såna nedsättande ord till andra? Det är inte första gången jag ser det. 

kom med tips, det andra du skriver. Men varför alltid avsluta med nåt totalt meningslöst och elakt? 

Ja, att du är djupt kritisk till socialtjänsten tror jag ingen missat i tråden. Det behövs resurser lite överallt i samhället. Såväl hos socialtjänsten, som i skolan och också att vi medborgare gör vad vi kan för att samhället ska fungera.

Grunden i att vara förälder är att fostra sina barn till fungerande vuxna, utifrån deras förutsättningar. Man har olika uppfattningar om hur det går till, men jag tänker att man gör klokt i att inse att vissa saker löser man inte på egen hand.

Det låter som att ditt barn behöver stöd. På vilket sätt kan jag som lekman inte avgöra i en diskussion på internet, det jag däremot kan avgöra är att jag tycker du gör fel som hetsar upp dig själv över samhällets strukturer och vad du inte tycker fungerar rent strukturellt och INTE aktivt lyckats lösa de problem som ditt barn har.

Folk överlever och lyckas med sin skolgång trots mobbing, men då behöver det finnas saker som skyddar barnet och hjälper barnet. Du talar nedsättande om "stöd", men vilka resurser har du själv att lösa detta?

Utifrån ditt resonemang i tråden så verkar du inte kunna ta in att socialtjänsten skulle kunna vara en resurs som hjälper er. Och den mesta av hjälpen är ju frivilligt, så troligen blir ditt barn utan det stödet. Jag tycker du låter ovanligt fast i din åsikt och blir faktiskt mer och mer misstänksam till om du klarar av att vara en tillräckligt god förälder.

Jag har varit i liknande situation. Byt skola är mitt råd. Barnets välmående är viktigare än att gå till skolan just nu. Om du blir orosanmäld till Soc var inte orolig de kan till och med hjälpa till med att byta skola. Låt det inte gå så långt dock utan ta tag i skolbyte redan idag.

Lyckas du inte byta skola se till att anmäla problemen med mobbningen och utanförskapet till skolans huvudman (kommunen).

Ts: Många har sagt att du ska byta skola. Men först i inlägg 110 så tar du till dig det rådet.