Igår sade jag det

Innan man har uttalat orden så lever man fortfarande på hoppet att det ska förändras till det bättre så man slipper ta klivet och avsluta.

X-maken och jag skildes inte direkt som ovänner efter 25 år tillsammans, men det kom som en chock för honom vilket var helt obegripligt för mig då jag flera gånger tidigare påtalat att jag vill skilja mig om det inte blir en förändring. Sedan kom droppen och jag begärde skilsmässa. Dock så hatar han mig och tål inte att se mig sedan han fick ny sambo...
Jag sörjde mest att behöva ge upp mina drömmar om oss som lycklig familj och par resten av livet tills vi dog. Saknade inte x-maken som make faktiskt utan mer som den vän han ändå varit genom år och en hel del roligt har vi ändå haft. Sedan han började bete sig som en rövhatt så saknar jag honom ännu inte alls! 

Har nyligen brutit upp med min särbo och honom saknar jag faktiskt något enormt mycket. Det har hela tiden känts som hemma med honom och han är en tämligen okonstlad människa som jag varit trygg med. Han trivs bäst ensam och hålla på med sitt och är heller inte intresserad av sex så då valde jag att avsluta relationen när han väl fick ur sig att han inte tänker gör något åt sin förlorade sexlust.

Så frågan är om det är personen eller drömmen (gemenskapen) du saknar i sorgen och tankarna kring att ta tillbaka beslutet.

Precis vad min chef man, sa.
Jag var så förvånad över hur kränkt x-maken varit över att jag begärde skilsmässa och undrat varför han varit/är så arg på mig (gått 4 år nu). Det blir värre för varje månad som går och numera tål han inte se mig (hans sambo tål mig tydligen inte heller...).
 
Det var ingen annan inblandad i skilsmässan utan det var vi själva som körde vår relation i botten och jag var den som tröttnade och sa ifrån efter 25 år. Tycker ändå att 25 år tillsammans och mamma till hans barn borde ge mig lite respekt från hans sida, men han bara hatar mig.
Då sa chefen att han hade kanske tagit det bättre om du lämna honom för någon annan, någon som du ansåg bättre, men nu lämnade du honom för att leva ensam. Du valde ensamheten över honom. Ensamheten är alltså bättre än att leva med honom och det måste så klart tagit hårdare än om du haft någon annan. Man kan inte tävla mot ensamheten.