Läste igår att det finns en verksamhet/förening som driver frågan om att mor och farföräldrar ska få juridisk umgängesrätt med sina barnbarn.
Jag tycker det är så sjukt orimligt. Varför erbjuder man inte dessa människor vård eller något eftersom dom verkar sakna all form av självinsikt.
Vilka barn utesluter sina vuxna föräldrar ur sitt liv helt utan orsak?
Det låter som en lobby-grupp. Är väl helt okej att vilja få igenom en lagändring? De gör ju det på rätt sätt.
Skulle något av mina ex dö så att ungarna inte får träffa sina morföräldrar på den sidan så skulle jag visserligen låta dem träffa ungarna. Men det är ju inte med stor glädje jag skulle göra det. Morföräldrarna ser antagligen mig som det ultimata straffet för alla synder de begått! :D
Har det inte varit nåt förslag om det att mor och farföräldrar och även andra nära som styvföräldrar och styvsyskon som redan har en relation med barnet ska kunna kräva umgänge vid t ex separation ifalll de varit en stor del av barnets liv. I så fall kanske inte orimligt. Ponera att ena föräldern har missbruks eller psykiska problem och tappar umgängesrätt så kanske mormor och morfar är jätteviktiga. Är väl bra att barnet även har andra vuxna i sitt liv eller?
Har det inte varit nåt förslag om det att mor och farföräldrar och även andra nära som styvföräldrar och styvsyskon som redan har en relation med barnet ska kunna kräva umgänge vid t ex separation ifalll de varit en stor del av barnets liv. I så fall kanske inte orimligt. Ponera att ena föräldern har missbruks eller psykiska problem och tappar umgängesrätt så kanske mormor och morfar är jätteviktiga. Är väl bra att barnet även har andra vuxna i sitt liv eller?
Det är ju lite olika saker tänker jag. Att utesluta att barnen ska träffa mormor och morfar exempelvis är ju inte samma sak som att det inte finns andra vuxna i barnets liv. Min morfar va alkoholist och älskade att förnedra och äga kvinnor. Jag umgicks inte med honom och tyckte mest han bara va äcklig. Skulle han kunnat driva igenom umgängesrätt med mig då?
Det är ju lite olika saker tänker jag. Att utesluta att barnen ska träffa mormor och morfar exempelvis är ju inte samma sak som att det inte finns andra vuxna i barnets liv. Min morfar va alkoholist och älskade att förnedra och äga kvinnor. Jag umgicks inte med honom och tyckte mest han bara va äcklig. Skulle han kunnat driva igenom umgängesrätt med mig då?
Läste igår att det finns en verksamhet/förening som driver frågan om att mor och farföräldrar ska få juridisk umgängesrätt med sina barnbarn.
Jag tycker det är så sjukt orimligt. Varför erbjuder man inte dessa människor vård eller något eftersom dom verkar sakna all form av självinsikt.
Vilka barn utesluter sina vuxna föräldrar ur sitt liv helt utan orsak?
Har det inte varit nåt förslag om det att mor och farföräldrar och även andra nära som styvföräldrar och styvsyskon som redan har en relation med barnet ska kunna kräva umgänge vid t ex separation ifalll de varit en stor del av barnets liv. I så fall kanske inte orimligt. Ponera att ena föräldern har missbruks eller psykiska problem och tappar umgängesrätt så kanske mormor och morfar är jätteviktiga. Är väl bra att barnet även har andra vuxna i sitt liv eller?
Mor och farföräldrar får väl anstränga sig och ha goda relationer till barn och barnbarn.
De ska inte ha rättigheter till barnbarnen.
Mor och farföräldrar får väl anstränga sig och ha goda relationer till barn och barnbarn.
De ska inte ha rättigheter till barnbarnen.
På sätt och vis finns redan sån rätt sen länge, men då handlar det inte om att mor/farföräldrar a har lust och föräldrarna inte utan oftast om att kontakt ska upprätthållas med biologisk släkt när föräldrarna inte hinns/inte är tillräknerliga och barnet bor ex i familjehem/fosterfamilj. Till exempel för mig för redan 20 år sedan. Min mamma gick bort, min pappa var för det mesta i alkodimman, senare blev han alkoholdement. Både mina mor- och farföräldrar begärde umgängesrätt när jag skickades till en fosterfamilj som inte var släkt, och båda fick umgänge fastställt i tingsrätten. Mormor och morfar två dagar i veckan då jag och mamma bodde hos dem från jag föddes tills mamma dog när jag var 4.5, och farmor och farfar fick var sjätte helg och två hela veckor på sommaren/vintern, dvs en sommarlovsvecka och en jullovsvecka, sen när jag började skolan.