Lämnad eller bli lämnad, vad tycker ni är jobbigast?

Jag får trots en erfarenhet som säger tvärtom hävda att det är jobbigast att bli lämnad. Att lämna någon har vart skönt och känts som en lättnad alla gånger utom en. Att bli lämnad har vart från trist till skitjobbigt aldrig gett en positiv känsla.

Undantaget där det var värre var när jag var ihop med en mycket yngre kvinna som jag var väldigt kär i. Hon var beredd på att ge upp barn för min skull (jag är för gammal vill inte vara en sån där som dör lagom till ungen tar studenten). Så tänkte jag att vad fan skall hon ge upp hela sitt liv för en gammal gubbe utan pengar? Så jag tog det beslutet att lämna fast jag egentligen inte ville. Det var mycket värre än att bli lämnad. Men får se det som ett undantag då det är så speciell situation.

Vanligtvis jobbigare att bli lämnad än att lämna för min del.