När man växer ifrån varandra

Rakt av nu här: Förälskelse är knark för att vi ska föröka oss snabbt och effektivt.

Alla som slutat med droger vet att saknaden dröjer kvar men det är inte rimligt att begära att hela livet ska vara en heroinkick. Faktum är att våra kroppar och signalsubstanser går på sådant högvarv att vi hade bränt ut vår hjärna (=brist på livsviktiga substanser) om kroppen fortsatte i det läget.

Så vad gör man då? Man satsar på gemensam mark, intressen och att hitta en väg framåt efter att barnen blivit flygfärdiga. Kanske har man helt olika mål och då är det kanske inte meningen att man ska pensionera sig ihop. 

Men att bara ge upp p.g.a. att minnet av knarket lockar om relationen annars är bra, det är lite svagt tycker jag. 

Som vi alla vet tappar kroppen och nervsystemet i reaktionsförmåga genom livet och oddsen att få till en lika hög tripp som före 25 är därför rätt dåliga, även om det finns undantagsfall som tangerar det. Men vardagen kommer ikapp dig även där.