Namnet Logan

Irländskt namn. Det kan vara för - eller efternamn (vi minns Johnny Logan). Jag tycker det är ganska fint. Dessutom lagom långt, lätt att ropa. 

Äsch, världen är så pass internationell numera.  Och alla i Sverige talar engelska. Så gott som alla. Då kan de uttala namnet också.

Okej, jag är inte svensk, jag är tysk från grunden. Och i Tyskland har vi haft våg av franska, italienska och ryska namn. Och senast engelskspråkiga. En väninna till mig har ett barnbarn som heter Carlos. Faktiskt. När jag var barn så hette många Ines, Katja, Manuela, Claudia, eller killarna Guido, Roger, René eller Pascal. Och? Mer variation. 

Man har glömt att de är utländska. Ines är ju spanskt och Katja ryskt. Kanske finns det en svensk variant av Roger, eller så är det bara uttalet och namnet har hamnat i Sverige för så där 100 år sen. Jag hade en klasskamrat Roger, och då med franskt uttal. 

G:et uttalas inte som G heller. Utan det är samma ljud som i "beige". 

Det finns gott om inte etablerade namn som ändå funkar bra. Min son hade två tjejkompisar - Irina och Nathalie. Inte etablerade svenska namn, men ingen har ju problem där. Sonen själv har ett engelskt namn - okej, några gamla tanter hade svårt med det. Och sedan var det en felstavning som jag inte hade räknat med som dök upp ibland. 

Även i början hade väl folk inte direkt problem att stava eller uttala namn som Kim, Kevin, osv. Min svägerska har tvillingar som heter Jimmy och Johnny. De är alltså över 40 nu. Inga problem vad jag vet. En Tim hade vi också i granskapet... Vanessa har jag träffat på. Det finns ändå namn som är mycket väl kända, även om de inte är vanliga i Sverige. Om du skulle döpa ditt barn till Jenny, Igor eller Marco så är ju namnet inte okänt. Bara inte vanligt. 

Nathalie uttalas ju precis likadant på franska, det är förstås en fördel. Gäller ju också Kim och Kevin. Jo, jag vet att många engelska namn är etablerade. Det är därför jag menar att det inte skadar om fler blir etablerade. Det är en naturlig process, folk vänjer sig.  Man träffar ibland på äldre som heter Allan, Malkolm eller Joy. Där är inte ens uttalet så självklart för svenskar. Ändå har de blivit etablerade.

Förr trodde folk att det måste vara hemskt förvirrande när vissa namn används för tjejer och killar, men det har man också vant sig vid. Folk döper tjejer till Nikita eller Nicola, trots att det är killnamn. Jag hade en klasskamrat som hette Claude (tjej). Och man döper barn till namn som bara är smeknamn i andra länder. Tyskarna är i gång med att döpa barn till Lasse, Pelle och liknande. Och redan tidigare var det populärt med Natascha eller Sascha. Man kan inte hindra folk ändå.

Det kommer ändå att bli mer internationellt. Ska vi göra som Island och göra om alla internationella ord också och hitta på svenska för det? Vi kan ju uttala engelska namn. I stort sätt alla kan engelska. 

På vilket sätt följer Joy svenska uttalsregler? Jag har aldrig hört nån säga "Joi" utan bara "Djoi". Samma sak med Jill, det förekommer också bland äldre. Alltid engelskt uttal. Det är inte bara engelskan, det har även hört tyska namn så som Heidi. Och numera verkar folk veta att det uttalas "Haj-di", även om det inte följer svenskt uttal. 

Jag har träffat två gånger på någon gammal tant som hette Djåj. Olika erfarenheter. Och jag har haft en elev som hette Charlie med engelsk uttal. Svenska föräldrar. Man kanske lägger märke till olika saker. 

Snarare är det så att man minns det som man känner igen.