PCOS och autism

Jag är inte bra på matematik men de siffror som jag får upp verkar inte vara så höga. Ni säger er båda vara autister och då är det redan betydligt högre siffror på att barnet kan få ASD. Är ni redan ok med ASD har jag svårt att se varför just PCOS skulle göra att ni väljer bort barn.

Barnet kommer med största sannolikhet ha autism ändå oavsett PCOS eftersom ni har det båda två och det är otroligt ärftligt. 

Det känns som att det finns ett inre hat hos er själva eftersom ni tycker att bland det värsta som kan hända är att ha autism. Det är vanligt, tyvärr lever vi i en neurotypisk värld och NPF barn får tidigt lära sig av både föräldrar och vården att de är defekta. Det är inte er det är fel på utan fördomarna som omger er. 

Vad innebär PCOS? Själv så har jag Asperger, men det kallas ju Autismspektrumtillstånd (AST) nu för tiden.

Jag förstår inte riktigt frågan här? 

Ni har båda två autism vilket är ärftlig så ert barn kommer högst troligt att födas med autism. Ni har ju redan sagt att ett barn med autism skulle vara okej så varför skulle det vara skillnad på HUR det får sin autism? 

Det är ju 99% säkert att ert barn ärver er autism om det får autism. Något annat sätt att få det är inte medicinskt/vetenskapligt vedertaget utan mest spekulationer. Och nej man får inte autism av vaccination heller. 

Huruvida autism påverkar fertilitet eller ej så nej den kopplingen finns inte heller. 

Nej autism föds man med. Det har inget med vaccin att göra.

Detta däremot. Siffrorna är höga men det är inte direkt 99% :P

Vad gör det om barnet får autism? Det finns hjälp att få. Själv så har jag Asperger.

Jag vet ärligt inte varför, oddsen är dåliga från början, men de blev plötsligt värre. Vi har blivit intalade om att ärftligheten ofta inte påverkar svårighetsgraden. Dvs oddsen är detsamma som föräldrar som inte har autism. 2% risk för att det blir ohanterbart för oss (dvs nivå 3), med andra ord. Och högfungerande autism nivå 1 är hanterbart. Det vet vi båda.

Däremot så kan de inte svara på om det finns någon forskning gällande autism kopplad till PCOS hos modern som säger någonting om hur stor andel av det som är högfungerande resp svårare former. Det är nog det som skrämmer oss. Det finns ingen övervägning att göra, ingen forskning att luta sig mot. 

Vi kan bara hålla tummarna och hoppas med allt vi har att vi inte får ett barn vi inte kommer att kunna ta hand om. Absolut att vi kommer få hjälp från våra närstående, men de kan inte dra lasset åt oss. 

Kände mig egoistisk från början, nu känns det bara som att jag gör alla en tjänst om jag är deprimerad och säljer huset för att planera för ett barnlöst liv... 

Låter säkerligen ologiskt, men mina tankar är överallt. 

Min man har det absolut svårare att acceptera sin autism än jag har, men vi båda har lärt oss använda det till vår fördel. Hade det varit socialt accepterat hade jag, utan tvekan, skrivit att jag har autism i mitt CV - enbart pga de fantastiska egenskaperna det har gett mig. 

Absolut är jag ljudkänslig, vill kräkas av smulor och får panik om någon håller fast mig, men jag är också EXTREMT duktig på saker jag är intresserad av och noggrann som få. Inget problem med socialt, istället extrovert. 

Min man är både lik och olik, hyperfokuserad, intelligent, logisk - inget problem med smulor och ljud, men svårt för ögonkontakt och sociala interaktioner. 

Vi kompletterar varandra och har inget hat mot våra diagnoser ö.h.t. 
Vi är bara oroliga att våra förutsättningar kommer påverka vår lämplighet som föräldrar om det är så att svårighetsgraden är värre än vår egen. Jag har en bekant vars son har så pass grav autism att han är helt okontaktbar, de är neurotypiska och tycker att det är påfrestande... 

Orken känns nästan slut, och vi kan inte ens få ett barn som det är. Att kämpa några år till för att det sedan ska bli pannkaka... Jag vet inte. Är risken för hög känns det inte värt mödan. Även om jag självklart vet att jag kommer älska mitt barn oavsett hur det än blir.  

Att det finns en risk hade vi redan räknat med, såklart. Men jag vet inte om oddsen blivit sämre. 

Kanske är vår autism som pratar... Men vi behöver lite siffror att analysera, utan att kunna få tag i dem. :(

Risken med att ha autism själv och be om hjälp är att man lätt bedöms som olämplig att vara förälder. Jag har sett det förr. Fastän man klarar av det med hjälp på traven så gör de någon skitbedömning från en neurotyp som tror att alla med autism är likadana som skolboksexemplen. Tyvärr. 

Jag menar såklart inte att alla är så, men det är alltför vanligt...

Nej, det finns inte möjlighet att få såna siffror så... Men allt är en risk och er ASD är den större påverkande faktorn. Ni kan få ett barn utan autism men med något annat som kräver extra vård. Alla kan få ett barn som senare kan behöva korttids, assistenter eller annan avlastning.Vill ni bo i hus så sälj inte huset. Jobba med vikten för din egen skull. Du är 23 år och behöver inte bestämma dig redan nu.

Jag bestämde mig när jag var 18 och belånade mig upp till öronen för att köpa huset jag ville att mina barn skulle växa upp i... Sen fick min man autismdiagnos han med och jag PCOS, efter 2 år av försök till barn och uppgivenhet. 

Tror att mitt tvek bara är jag som gett upp.

Nej där har du fel. 
Du blir inte automatiskt dömd som olämplig bara för att du har autism. 
Jag har Asperger (högfungerande autism) och jag har tre barn, en med Adhd och två med ADD och ingen har tagit bort mina barn. Ja det har varit tufft och ja jag har fått begära hjälp utifrån i form av avlastning tex men ingen har nånsin ifrågasatt lämpligheten. Tvärtom har jag fått beröm för att jag insett mina begränsningar och tagit hjälp.