Bli far utan att se fram emot det
TS.
Jag tror det här behöver landa i dig. Kom ihåg att ni har 9 månader på er att smälta och förbereda. Din fru kommer ändras, magen kommer växa. Sparkar kommer. Det kommer bli mer konkret med resans gång.
Livet går inte alltid att planera. Livet händer.
Ett barn blir till, något oförutsägbart sker, man kan skada sig, man kan krocka med bilen och få besvär som blir livslånga, man kan hux flux förlora någon man inte räknat med skulle försvinna. Man kan bli fockad på jobbet, man kan vinna 1 miljon på lotteriet. Man kan råka bli störtkär i någon annan. Det är livets gång.
I ert fall växer ett barn. Ditt barn. Ett barn som kommer älska dig förutsättningslöst. Som kommer se upp till dig och tycka du är bäst i hela världen. En livslång kärleksrelation väntar. Jobbig sådan med såklart, men det är inte någon random unge. Det är dina gener och feber från en fru du älskar.
Det kommer gå bra. Låt det ta tid. Man får känna på olika sätt och alla känner olika.
jag grät inte eller kände den där lamslagna kärleken vid första barnet på bb. Allt var så surrealistiskt. Men det kom. Vid barn nr2 var den omedelbar- för jag var inkörd i rollen. Och allt är ok!