Inlägg från: Olivialova |Visa alla inlägg
  • Olivialova

    Bli far utan att se fram emot det

    Är man i ett parförhållande och man "råkar" bli gravid så är det för det första bådas ansvar. Du kan egentligen inte råda henne att göra en abort pga att det som du säger kan ge otroliga men för henne framöver och i slutändan kan hon anklaga dig för att du ville hon skulle göra/gjorde abort. Något som hon kan ångra för resten av sitt liv. 

    Jag blev gravid för några år sedan med min man (vi har två barn redan) och han var otroligt stöttande. Han sa att han var nöjd som det var men om jag vill behålla så gör vi det. Det är helt upp till kvinnan och sen får du stötta henne i det beslutet hon tar. 

    Det slutade med att jag gjorde abort vilket jag har ångrat sedan dess. Men det var ändå mitt beslut jag tog där och då. 

    Jag tror heller inte att tiden någonsin är perfekt. Man får det att funka. När man väl får följa processen med en växande mage, ultraljud, förlossning (som är sjukt coolt och stärkande som par att gå igenom) och sen äntligen få sin bebis ändras hela ens fokus.  

  • Olivialova
    Anonym (Pär utan efternamn) skrev 2023-01-19 10:00:24 följande:
    Jo jag har läst en hel del om abort, och förhållanden som kraschat pga det. 
    Jag förstår också att det i slutändan är kvinnans beslut, men anser att vettiga kvinnor tänker på barnet framför sig själva, och förstår att skaffa barn med en oengagerad pappa som inte vill, inte är optimalt för barnet. Barn känner av att de är oönskade av en förälder, och chansen att det skapar psykiska problem hos barnet är stor. 

    Oavsett, så är inte fallet här, utan jag vill stötta min sambo i hennes vilja om att behålla barnet, jag vill själv känna ett sug och en önskan om att ha barnet, så jag kan ge det all kärlek och bra uppväxt. Jag vill inte att min sambo ska göra abort bara för min skull. 

    Blir det alltså stärkande i förhållandet under en graviditet? Kommer synen på ens eget barn förändras när man väll går på ultraljud, förlossning och när barnet väl kommer? Du tror att när jag sitter på BB och får se mitt barn, så kommer jag direkt att börja älska det, och inse att de är mitt barn? 
    Med tanke på att din fru har haft en barnlängtan sedan länge så tror jag tyvärr att det är svårt för henne att sätta sig in i situationen att erat barn skulle vara oönskat, med tanke på hur mycket HON vill ha detta barn. 

    Det är super att du är villig att stötta henne. 
    Och jag tror absolut att det kommer att växa fram en kärlek även om den aldrig är lika självklar som det är för kvinnan som bär på detta liv 9 månader innan ankomst. Men jag är helt övertygad om att du kommer känna kärlek när du får se ditt barn, kanske inte älska direkt, men inom sinom tid. Det finns t.o.m. mammor som kan ha svårt med anknytning i början för att det är så omvälvande. 

    När i tid hade du velat ha barn om jag får fråga?  Ni har ändå varit tillsammans i 7 år och du skriver att med tanke på eran ålder kanske det är bäst att behålla.

    Sen förstår jag att hennes arbetssituation absolut är ett orosmoment. Men hon har ändå tre månader på sig att söka jobb innan magen börjar synas (om man nu vill hålla det hemligt). Men..allt löser sig.
Svar på tråden Bli far utan att se fram emot det