Aina03 skrev 2023-02-02 08:55:21 följande:
Till #35
Hur jag hanterat när han flytt? vilket är otaliga gånger?Jag har hållit på att gå i bitar, känt en fruktansvärd ångest och frustration, velat bara vråla, slita av mig håret och nästan velat ta livet av mig. Han har bara varit helt iskall och har inte brytt sig för fem öre, bara gått sin väg. Sen har han struntat i att höra av sig, vägrat att svara i telefon, sms eller mail i flera dagar. ibland har han efter flera dagar ringt , eller om jag lyckats få tag på honom så har han låtsats som att det regnar och då har ju jag exploderat såklart. Sen säger han bara att det är inte kul att prata med mig för att jag är så arg????!!! Och spelar helt oförstående. Först ska jag bli ?snäll?, då kan han prata med mig. Det är psykisk tortyr och knäcker och bryter ner en och jag vill inte ha det så mer. Det räcker.
Mina söner har varit jätteledsna och de tycker illa om honom. Hans ex (barnens mamma) blev sjuk med honom och hon varnade mig för honom. Det tog lång tid för henne att komma igen efter honom. Jag förstår vad hon menar.
Jag vet vad jag måste göra och det är att inte vara med honom. Jag har mitt boende så jag är inte beroende av honom. Han är inte värd mig.
Känner precis som du beskriver, ångest är fruktansvärt, särskilt när det är det s i m det verkar effekten som eftersträvas.
Samma hos mig, det är jag sim ska bli "snäll". Går inte att prata ned nig etc. Sista året har jag inte ens gått in i konflikt, bara lyssnat och han har agerat med ilska och undvikande bestraffning.
Så ledsamt att höra att din var så otroligt feg!!
Hoppas han inte kommer krypanfmde tillbaka igen, för det har han gjort om jag förstått dig rätt?