Lärarnas förtroendetid?
Den förändring som behöver göras för skola och läraryrket är en professionalisering och normalisering.
Att lärare har nån slags märklig särställning är förlegat, det finns ingen anledning till det. Det vore fullt möjligt att skapa ett upplägg som innebär att lärare jobbar precis som alla andra, 40 timmarsveckor och respekt för sin tid när man är ledig.
Suktandet efter de långa loven gör att lärarkåren hålls som gisslan. Det går inte att ställa några krav alls när det gäller rimliga scheman/arbetstider, ledarskap, uppföljning och arbetsmiljö.
Den arbetsmiljö som finns i skolan skulle inte vara acceptabel på någon annan arbetsplats; varmt på sommaren, kallt på vintern, trångt, hög ljudnivå, hot och våld, att bli ständigt störd, behöva göra kollegors arbete med obefintligt varsel, ständiga ändringar av ramar, regler, läroplaner, betygssystem och annat utifrån politiska nycker.
Det är klart att resultaten sjunker för eleverna när skolan organisatoriskt och politiskt är en så oseriöst skött verksamhet.
Utbildning och kunskapsutveckling på 2000-talet ställer extremt höga krav på skolan, samhället ställer krav på att barn får utvecklas till trygga individer. Hattandet duger inte, det behövs en seriös ledning och styrning av skolan.
Långsiktigt, när man fått ordning på professionaliteten i skolan, kan det vara rimligt att avreglera tider och öppna upp för flexibla lösningar. Idag är det dock för rörigt, chefer/rektorer har inte koll på sina lärare, vad som blir gjort och inte. Skulle de släppa taget om den lilla kontrollmöjlighet som finns så blir det sämre för eleverna eftersom det finns tillräckligt många lärare som inte har den allra högsta ambitionen eller förutsättningar att klara sig utan stöd och samarbete med kollegor.