Vad ska jag göra?

Du vet nog själv. Om jag vore du skulle jag inte längre vilja vara med min fru. Jag skulle känna att trots våra fina barn och år tillsammans så respekterar hon inte mig. Hon räknar med att jag finns där.

Din fru har lätt för att få kontakt med människor. Hon låg med tatueraren vid tidpunkten, och nu är det din kompis. Jag tror att hon är väldigt bra på kontakt som sagt, om du minns tillbaka hur himlastormande det var när ni träffades så kan du föreställa dig. Din kompis är kär i henne och vill mer, därför försäger han sig, fast han inte egentligen vill, men en del av honom känner ett ägandeberättigande till henne efter några träffar. 

Hon tycker om spänning, att ligga med honom i ert nya hus under flytten är spänning. 

Nu var jag inte varsam men jag tycker inte att det finns anledning att hymla, om det kan påverka ditt beslut på något vis. 

Det är ett beslut du måste ta själv, för hon tycker att allt är bra som det är, annars hade hon lämnat för tatueraren, eller någon annan. Hon vill alltså vara med dig, och ha andra för spänning. Vill du såra henne, beskriv detta för henne så att hon får avsmak för sig själv. Om du inte vill såra henne, bara gå och fokusera på samarbete om barnen. Eller stanna i det som är. 

Ditt nick Mansomhoppas: vad hoppas du på?

Jag vill inte göra saker värre, och vet inte vilka förutsättningar för ett gott liv du har utan henne. Men eftersom det tycks ha pågått saker bakom din rygg i många år nu så är det inte mycket som talar för hopp om att det skulle sluta. Hon tycker säkert att hon har rätt till det här och är van vid det. Det brukar vara så. 

Antingen accepterar du henne som hon är, och att livet med henne ser ut så, eller så hoppas du på något annat. Du har lojalitet, inte hon. Hon hittar snabbt någon annan, kanske inte lika stabil som du, eftersom män utvecklas med tiden och inte längre vill ha den här sortens kvinna utan att vara av samma sort själva. Så oavsett om du stannar eller går kommer du att möta att hon har andra och tänker på sig själv i första hand. Du kan då få ett ex som byter män på löpande band och utsätter barnen för emotionell otrygghet. Eller så låter du henne flytta till lumparkompisens hus och göra samma sak mot honom. Det kan vara det bästa för barnen, och dig. 

Enligt det som står i tråden kan de nog inte samtala som vuxna, är jag rädd. Hon ljuger och han är i förnekelse. 

Av nyfikenhet, varför är det bättre att prata med lumparkompisen än frun? Är det något jag missar? 

Om det är till hjälp med detaljer och "sanningen" för att kunna gå vidare så kan det vara bra.

Om det stjälper samarbetet kring barnen senare på grund av den svartsjuka bilder i huvudet kan skapa kan det vara bra att vara försiktig.

Jag känner igen att tro gott om någon man har nära i många år. I efterhand kan man sortera och omvärdera, när man är i det urskuldar man bristen på respekt. Men jag tror att det är bäst att lämna alla relationer där man blir tagen för given och hålla till ett minimum om man måste ha kontakt. 

Jag känner med dig ts. Du befinner dig i ett läge där du inte längre klarar av att lura dig själv och fortfarande hoppas.