Min man har blivit anmäld

Tyvärr är det så att många saknar den typen av självinsikt. Det är i samhället konstant prat om vilka rättigheter man har, sällan hör man och skyldigheter.

Det borde vara självklart att om man inte kan svenska så bra kan man inte jobba som svensklärare, om man är liten och svag kanske brandman inte är det bästa yrkesvalet, eller om man inte är bra på att ta människor är säljare inte en karriär att satsa på. Men ändå tycker folk att de har rätt till det, bara för att de vill så gärna bli svensklärare eller brandman..

Dagens barn får höra från förskoleåldern att bara man vill något tillräckligt mycket kan man nå målet, att det inte finns några begränsningar och att de som försöker avråda någon är i bästa fall avundsjuka eller olyckliga personer som inte vill att någon annan ska lyckas, och i värsta fall rasister eller vilket epitet som nu råkar passa.

Under hela sin uppväxt får alltså barnen och ungdomarna höra att de inte bara kan bli vad de vill, utan också att de har rätt till det. Den lilla detaljen att det finns vissa minikrav är det ingen som säger, och hur ska de lära sig det när det anses dåligt för barnen att de förlorar tävlingar i sin idrott (så, ingen vinner och alla får medalj), när de släpps igenom i skolämnen som de inte egentligen uppnår godkäntkraven (och dessa krav har minskat stadigt sedan 50-talet), och de hela tiden får bekräftat att de har rätt till ditten eller datten?

Sedan kommer de ut i Verkligheten, där de inte längre har bara massa rättigheter, utan även skyldigheter. Där livet inte alltid är rättvist. Där de inte blir artist eller inte klarar av studierna till drömutbildningen.

Brist på självinsikt i kombination med känslan att man har rätt till saker, är kort sagt vanligt idag.