Social ångest?

Japp. Min son var precis sådär. Han fick senare en autismdiagnos. Hände under högstadietiden. Han kunde inte gå in i skolan om det stod många och hängde utanför utan han fick gå in via en sidodörr. Han tyckte det var riktigt jobbigt att gå genom korridoren om många var där osv. 

Var vi på stan gick han ett halvt steg bakom mig. 

Ja det där känns ju igen. Är det pappa som är med i affären är det tydligen inte riktigt lika illa dock ... 

Din son fick en autismdiagnos säger du. Hur var han då när han var barn? Har läst att dragen ska ha funnits hela livet. Jag kan se vissa drag hos min dotter. Tex att saker ska vara på ett visst vis, maten och "man håller sig till reglerna"-beteende. Men på dagis och i lågstadiet och delvis i mellanstadiet så var hon en rolig, glad och omtyckt teaterapa. Ville ha huvudrollen i diverse teatrar och sånt på fritids. Stod på scen utan problem osv. Öppen för alla aktiviteter och umgicks och övernattade hos kompisar. Totalt förändring från nu... 

Låter väl mest som att hon inte vågar råka göra bort sig bland jämnåriga och har dåligt självförtroende bland desamma. Att ses med mamma är skämmigt värre, om att ses med pappa går lite bättre.

Jag är inte tonåring men känner igen mig.
Jag brukar ha en servett i jackfickan som jag smular/kramar när jag känner panik i affären. Ibland händer det att jag masserar min maskott på nyckelknippan. Jag lägger då mitt fokus på det jag har i fickan.

Som tonåring så körde jag med munspray då magen satte igång vid panik och oro. Kände mig bättre då magsyran inte blev lika intensiv.

En del dagar springer jag igenom och en del dagar kan jag ta tid på mig och bara gå runt.
Som tonåring körde jag mycket med att tänka i tid. Jag kunde tänka " Blir det inte bättre om en minut så går jag ut" när en minut hade gått så lade jag på en eller två minuter. Det hjälpte mig enormt i klassrummet.
Kör med det i dag och tvingar mig själv in i butiker som jag " flyr" ifrån. 

Det blir annars att man inte kan gå in någonstans om man bara ger efter och går. Har ni tränat på att blunda och att andas tungt med magen? Solglasögon är även bra då man skärmar sig mot omvärlden.

Blir hon varm i kroppen och känner sig febrig vid oro?
Det händer mig och bär jag tex en extra tröja och tjock hacka på vintern så blir den extra värmen oerhört påfrestande och ångesten blir sju resor värre. De gånger det händer så vill jag bara slita av mig kläderna.

Det låter som ångest det du beskriver. Fick du nån hjälp med hur du skulle hantera det eller är det tekniker du själv listat ut?
Jag vet inte riktigt hur hon känner, hon kan/vill liksom inte svara på det. Men vi ska träffa en person från första linjen snart. Hoppas att hon pratar med henne. Man vill ju inte att det ska förvärras. 

Jag fick samtalsstöd och mediciner när jag gick från BUP till vuxenpsykiatrin. Innan jag fick hjälp så fick jag hitta på egna lösningar och strategier. Det med munspray och klockan hittade jag på själv. Jag upplever att jag kan härda ut när vågorna av ångest kommer. 

Det är svårt att svara på varför ångesten kommer ibland. Jag tänker på mycket saker omedvetet som sedan spiller över. Har även lärt mig att jag har olika ångest då de känns och kommer vid olika situationer. Ångesten jag kan känna i affärer känns och upplevs inte likadant vid oro eller ångest på kvällen. Efter flera år så har jag lärt mig vad jag ska göra vid de olika situationerna.

Som tonåring så händer det mycket i hjärnan och det blir ofta kaos. Många små saker blir till slut en jätte stor sak ich det är då som oron och ångesten kommer. Se det som att ett vattenglas blir överfullt.

Har även gått i KBT och det har hjälp mig enormt!