Som sagt, du har flera månader på dig att smälta och processa de tankarna nu, och försök att komma ihåg att det finns flera som tycker att spolningen gjorde mycket mer ont än äggplocket, så förhoppningsvis är du en sån person som inte tycker att äggplocket är så illa (om det är så att ni gör IVF alltså). Ooh det där med kaffet är inte helt lätt, men bra liknelse där av dig tycker jag, helt rätt, haha 😁 Jag brukar försöka byta ut några koppar mot koffeinfritt istället, skulle du kunna tipsa om det kanske? Finns många olika sorters koffeinfritt att prova, och även om det kanske inte stillar abstinensen så blir det ändå ett litet substitut. Och han får tänka det att han behöver ju inte sluta med koffein för resten av livet, men i alla fall några månader nu 
Jag tänker att jag ska testa D-vitaminboost den här cykeln, och tempa plus ägglossningstester, så att jag ändå känner att jag gör något och har ett litet uns av kontroll i den här situationen där man egentligen är helt utlämnad och inte kan kontrollera ett dugg. Testar du ungefär samma saker som din ambo, med vitaminer och mat, koffein?
Ja jag är lyckligt lottad som har honom ❤️. Ja jag är tacksam för att ha lite mer tid till att processa samt ny chans för oss att prova själv med inriktning på det som proverna visade.
Känns definitivt mycket betryggande att höra allt fler som har den erfarenheten 🙏. Man kan kanske t.o.m. komma överleva 😅👍.
Haha tack 😂🙌 Känner mig rätt nöjd med den själv! Ja har förslagit koffeinfritt kaffe, men de han provat tidigare har tydligen smakat illa. Hoppas kunna hitta en ny sort som han kan tänkas gilla! Vilka märken har du provat som varit goda? Han gillar starkare kaffesmaker som Intense etc. Nej jag har försökt motivera med det att det bara handlar om dessa månader, sen får han dricka hur mkt han vill 🥰. Work in progress 🙏
Spännande med D-vitaminboos, hoppas det ska hjälpa! Ja det var väldigt bra beskrivet - att få känna att man har ett uns av kontroll mitt i denna resa där man är helt utelämnad? Bidrar säkert till min ångest inför det 😅🙈 Har du tempat en längre tid? Har inte förstått grejen förrän häromdagen när jag lyssnade på en av Jenny Koos webinar och hon förklarade anledningen till det. Så har börjat tempa denna cykeln,🙃 har kört med ägglossningstest större delen av det gångna året.
Ja jag har tagit tillskott hela tiden, han har fått prova olika tillskott i perioder. Jag provar lite olika tillskott som ex Munkpeppar och bidrottningshonung, utöver folsyra, multivitaminer, magnesium, Omega 3/6 och D-vitaminer. Jag har slutat med the som innehåller koffein, tar enbart koffeinfritt the vid enstaka tillfällen nu. Dricker ingen alkohol sen tidigare (tycker det smaka illa 😂). Lyssnar på Jenny Koos samt läser hennes bok med förhoppning om att kunna optimera mig så bra som möjligt, så det kan underlätta och kanske tänkas gå naturligt även om sambon inte skulle få upp mängden till topp, men kanske tillräckligt iallafall 🙈🙏. Försöker köpa hem så lite processad mat som möjligt, så nyttigt som möjligt men är inte helt insatt än i om särskild mat är extra bra för denna situation mer än att undvika processad mat? Hur tänker du kring allt med tillskott och mat? 😊
Spännande att du börjat tempa nu! Jag är långt ifrån någon expert men du får jättegärna fråga om det dyker upp några funderingar 😃
Jag vet inte riktigt hur jag mår, alltså jag mår liksom förvånansvärt bra. Jag vet inte varför, jag tror det kan ha att göra med att jag inte tog till mig av graviditeten (försvarsmekanism deluxe) så jag hade nästan ställt in mig på att det inte skulle gå. Ledsamt att inte kunna glädjas såklart, men fallet blev inte riktigt lika hårt ❤️
Det hjälpte absolut att vi fick en ny tid så snabbt, jag ringde samma dag som jag började blöda för det kändes som att det var det enda som kunde få mig att blicka framåt. Och jag blev SÅ förvånad och typ peppad när vi fick tid bara två dagar senare. Jag vet att du haft dåliga erfarenheter av den här kliniken men vi fick ett bra intryck av läkaren iallafall, han var ganska rakt på sak det var inte massa lull lull. Och jag uppskattar att han verkligen tog på allvar det här med propparna och Protein S-bristen.
Såklart en stor lättnad att övriga prover såg bra ut och det syntes på min man att hans axlar sjönk lite igen 😊 Sen
är jag helt med på vad du menar med det här med att man nästan önskar att man hade hittat en orsak, något som går att rätta till så det bara fungerar sen. Det är nästan ännu mer frustrerande att inte veta varför det inte lyckas. Det är ju därför det här med ofrivillig barnlöshet tär så fruktansvärt på en, eftersom allt är så ovisst. Man vet ju verkligen INGENTING och har NOLL kontroll. Vi människor är inte skapta för att inte ha kontroll.
Vi har inte fått provsvaren ännu, hoppas på att de kommer i början på veckan! Men jag vet inte, tror det kanske lutar åt att vi provar IVF ändå. För att slippa de här katastroftankarna som man har om dålig kvalitét osv. Som jag skrev till Mathilda så tror jag att man kan få stöttande medicin även vid en naturlig graviditet (menar alltså medicinen mot blodproppar etc) men då börjar jag ju direkt tänka att även ett dåligt ägg skulle fästa med hjälp av medicin så visar det sig senare att fostret inte är livsdugligt osv. Man blir knäpp av alla tankar!! Sen
är det ju det här med att det finns ju såklart ingen garanti att en IVF fungerar, hade man vetat att det räckte med ett försök hade jag nog inte tvekat.. ❤️
Eran resa med två års försök är absolut inte banal! Snarare tvärtom, jag kan inte själv föreställa mig att försöka i flera år utan plus. Vi har alla våra bekymmer och inget är större eller mindre än det andra. Men målet är gemensamt och dit ska vi allihop på ett eller annat sätt ❤️
Då är jag med på varför läkaren sa att spolning inte var nödvändigt. Men tycker absolut att det är helt rätt att du gör det ändå, jag hade gjort exakt samma sak. Förstår att det är viktigt för dig och glad för din skull att det inte var några problem att få en tid för det! Även om det är drygt med några veckors väntetid såklart. Men varje dag som
går är ett steg närmre 😊 Jag kan inte ens föreställa mig känslan av att få beskedet att det är ytterligare ett års väntan. Speciellt när du försökt så länge med två olika partners, precis som du säger så borde du verkligen inte behöva vänta så länge. Usch, vad arg jag blir! De tar ingen hänsyn alls till ålder etc? ❤️
Men hur går det annars, börjar du kanske närma dig en ny ägglossning? Knäpp som man är så får man ju ny energi månad efter månad. Hoppet är det sista som överger en ❤️ Jag har inte bestämt mig om jag ska plocka fram termometern igen eller inte. Jag var ju inte så förtjust i den men samtidigt blir man ju nyfiken. Men vet inte om det är värt den stressen för mig. Jag kanske kör på ägglossningstest och kroppens signaler den här månaden, det blir ju eventuellt sista försöker innan IVF, om vi nu bestämmer oss för det ❤️
Som du säger blir ju fallet inte lika högt då, om man inte hunnit börja glädjas och planera, men tänk vad många som bara tar det där plusset för givet. Jag drömde i natt att jag plussade men att jag inte ens blev glad för att jag var så inställd på att det skulle ändå bara försvinna. Ja där sätter du verkligen huvudet på spiken och beskriver så bra hur den där maktlösheten och frustrationen kan kännas. Jag håller verkligen med och även om jag inte ser mig själv som ett kontrollfreak i vanliga fall så har allt med fertiliteten fått mig att greppa efter halmstrån och små små saker som jag känner att jag kan påverka för att få åtminstone någon liten illusion om kontroll. Precis som du säger kan ju våra resor se lite olika ut, men kampen och känslorna och målet är ju ändå detsamma. Jag försöker att se den målbilden framför mig, den dagen vi är precis där vi vill vara och kan se tillbaka på den här kämpiga tiden och tänka att vi tog oss igenom den
Ja det är såklart supersorgligt att man inte ska kunna glädjas 
Det här ska ju vara något kul, fint, romantiskt.. Inte en plåga och en mental kris. Ibland känns det verkligen orättvist att vissa ska ha såna svårigheter och vissa blir gravida genom att blinka samt aldrig ens varit i närheten av missfall..
Ja jag blev verkligen förvånad! Det kändes så SKÖNT att få en tid direkt, tror det hjälpte min mentala läkning också. Det var som att jag liksom glömde att jag varit gravid och bara fortsatte resan nu..
Ingenting har tyvärr hänt sen sist, jag har inte hört något från läkaren än. Jag ringde kliniken igår för att kolla varför ingen hade hört av sig, men det var helt enkelt så att alla mina provsvar inte hade kommit än. Hon lovade att läkaren kommer ringa så fort han fått alla svar. Och det finns fortfarande tid att komma igång redan nästa cykel om vi vill det. Så jag väntar tålmodigt på att läkaren ska ringa, dels för att få provsvaren och dels för att kunna ställa mina frågor... Det är så himla mycket tankar, är så rädd att mina ägg är dåliga så fäster det ändå för att jag tar medicin så klamrar det sig fast där inne fast det inte är livsdugligt. Jag menar, ska man få missfall vill man ju ändå hellre ha det i vecka 5 än i vecka 10 liksom.. Gud så deppigt det låter!!!! Men det är lite så det känns
Håller med, oddsen känns ju ändå lite större med IVF, och som läkaren sa så får man ju i princip 10 ägglossningar i ett om de tex skulle få ut 10 ägg. Även om man såklart bara kan återföra ett per cykel. Det lutar åt att vi kommer köra på med IVF, för att ta den lilla kontroll vi kan. Ge det ett försök liksom, fungerar det inte på första så får vi ta ställning till det då
Det är klart det är viktigt för dig! Precis som du själv säger så greppar man ju efter halmstrån och man vill ju göra allt man kan. Och i ditt fall är det att göra en till spolning och då är det SJÄLVKLART att du ska göra det Och jag hoppas verkligen från djupet av mitt hjärta att ni får hjälp snabbare. Tycker precis som din läkare att det faktiskt inte finns riktiga argument för att ni skulle behöva vänta ett år till. Du har kämpat tillräckligt!
Vad kul att det är dags igen nu då! Men trist det där med sekretet såklart... Men du brukade ha lite mindre av det om jag inte minns fel? Tänker att alla läcker ju inte äggvita liksom.. Hejar på er och hoppas ni kan hitta lust att ligga på ändå! Lusten är ju inte alltid på topp när man ska göra barn....
Jag börjar få lite ägglossningskänningar, lite tidigare än vanligt men kroppen är ju ingen klockan direkt efter ett missfall. Har inte fått positivt test än, men testar 1-2 gånger per dag. Jag har inte tempat något, dels har jag varit sjuk och dels känner jag typ att jag inte behöver den. Det är klart det är superskönt att få bekräftat att man haft ägglossning, och skönt att veta att om tempen inte har höjts så behöver man säkra upp med mer sex haha. Men jag har som sagt ganska mycket och tydligt sekret så jag tänker att jag går på det och förhoppningsvis ett positivt ägglossningstest denna månad.
Håller verkligen ALLA tummar för oss båda
Min sambo är också fantastisk, men det är väldigt få av mina nära och kära som kan förstå hur det känns. Hoppas att provsvaren kommer snart också, det vore ju som sagt skönt att få ställa era frågor och veta mer om nästa steg framåt. Ååh men jag förstår, självklart vill man inte ha något missfall alls men om det nu "måste" ske så vill man ju hellre att det sker så tidigt som möjligt än när man börjat få upp hoppet och planera 💔 Jag kan tänka mig att efter flera missfall börjar man att fundera på äggens kvalité osv, men jag vet flera personer som fått upprepade missfall men nu har friska, levande barn, så det behöver inte betyda att nästa graviditet inte skulle gå hela vägen även om jag förstår att oron växer när man dessutom haft flera missfall. Men som sagt, oavsett hur svårt det är så får man kanske försöka ta ett steg i taget, och provsvaren om Protein S blir ju nästa steg som kanske kan säga lite mer om hur vägen framåt ser ut. Håller tummarna för att allt ska gå bra! Just nu är jag kring ägglossning så då spirar alltid ett litet hopp om att just den här månaden kanske guldägget och superspermien möts, men annars vet jag ju att spolningen åtminstone är nära. Blir lite förvirrad över min graf och mina tester, slänger in bild på tempen längst ner och ska försöka sammanfatta min förvirring över ÄL-testerna: Uppdatera gärna om provresultaten sen när du har tid och ork.
Här har vi en till, jag! Som vänta på utredning efter 3 st missfall under 1 år. Har mitt första möte i början på mars.
Inga barn sen tidigare, vi är 33 och 38 år. Ingen aning vad som kommer ske på första undersökningen? men antar väl typ hälsokontroll / gyn till att börja med.
Men jättebra att ni ska få börja en fertilitetsutredning tycker jag! Jag har också gjort en sån utredning nu i början av året och tycker att det känns skönt på något sätt att lägga över ansvaret i händerna på experter, nu när man ändå försökt så länge utan framgång. Jag vet inte om utredningen ser annorlunda ut när man haft flera missfall som du tyvärr har haft, men jag kan berätta hur utredningen såg ut för mig: Du får gärna ställa fler frågor om du skulle komma på några!
Vilket protokoll har ni som påbörjat ivf fått göra? Långt eller kort och varför fick ni det ena eller det andra? :)
Idag kom provsvaren på de lätta cellförändringarna, de var ok och därmed är remissen för IVF nu inskickad!
Tack vare er så är jag inte alls så skräckslagen inför detta längre. Och med de kommande månadernas väntetid lär jag nog ha hunnit gå från skräck till frustration över väntan...
Sa de något till er om hur lång väntetid de trodde att det skulle vara? Så tråkigt att höra att den här månadens försök redan nu är kört pga gulkroppen 😔
Så är det verkligen, man kunde ju verkligen inte föreställa sig hur det skulle vara.. Och vi har ju ändå kämpat länge för vårt första barn, jag var 100% inställd på att nu när vi skulle börja försöka med syskon så skulle det gå mycket lättare, tänkte att vi liksom hade fått vår dos.. Men jag hade verkligen så fel 💔
I förrgår fick vi ett till gravidbesked, av ett kompispar vi umgås en del med. Jag bröt ihop fullständigt.. Nu är ALLA våra närmsta vänner gravida med syskon (förutom en som fick bebis för några veckor sen). Så hela vårt närmsta umgänge ska alltså ha barn nu. Och dessutom så kan jag inte hjälpa att tycka det är så jävla orättvist att det här sista paret lyckats, för de är typ definitionen av ohälsa. Det kändes som ett hån mot oss som lever efter konstens alla regler och ändå står utan. Usch, jag kände
mig så otroligt ensam och misslyckad när de kom med det beskedet..
Tyvärr har jag fortfarande inte fått provsvaren, nu börjar det bli lite frustrerande 🙄 Men jag ska ringa imorgon igen och kolla vad som händer. Är ju fortfarande två veckor kvar till mens (när man ska börja med sprutor) men börjat ändå känna en viss stress kring att inte få svar. Och nu har jag precis ägglossning och hade väl egentligen velat prata med läkaren innan dess igen.. För att fråga om man kan få medicin ändå osv. Men men, ska som sagt ringa imorgon!
Märkligt det där med dina tester! Jag fick ju positivt två dagar i rad i januari, när jag sällan ens brukar fånga peak 😅 Men funderar ändå på det där med tiden du tog testerna, alltså att urinen kanske ändå var mer utspädd på kvällen och därför var det negativt? För man kan väl rent biologiskt ha peak i två dagar? Sen är det väl som du säger att man egentligen kanske ska utgå från första positiva testet.. Denna cykel fick jag positivt igår, CD14 och då bestämde jag mig för att inte testa mer, för jag hade bara blivit förvirrad om det var positivt idag också. Men din temp kanske har bekräftat ägglossning nu? Det var några dagar sen jag skrev.. Sorry 😊 Bra att ni
ändå kör på med varannan dag, det ska ju verkligen räcka och egentligen så är ju det enkla svaret på allt det här med att pricka ägglossning att = LIGG PÅ BARA. kär
man på varannan dag under en tid kring ägglossning så ska det ju egentligen inte spela någon roll exakt när
man får positivt osv, då missar man ju inte ägglossningen ändå. Men sen är det ju såklart av flera anledningar man testar, dels av nyfikenhet men också för att få den bekräftad såklart 😊
Nu är det bara börja räkna dagarna till BIM igen då? 🙈 Min borde vara ca 5 mars..