LMSM skrev 2024-03-07 11:46:17 följande:
Jag vet, det är helt olidligt alltså.
Jag mår verkligen skit rent ut sagt, Tror sämre än någonsin. Mår illa av oro och känner att jag är nära en panikattack hela tiden hehe.
Känner mig verkligen som en galning som googlar i alla möjliga trådar för att få hopp men egentligen känns det kört. Det känns som om jag rent rationellt bara borde ge upp nu och inse att jag är av de få % som de aldrig kommer gå för. Jag menar 5 plock. totalt 50 ägg ut, tre återföringar ALDRIG ngt som klarat sig på dag fem. Vet faktiskt inte vad jag ska ta mig till. Jag vet att jag ruvar på två men känner mig som ett psykbryt jag vet redan att det inte kommer gå när ingen annan klarat utvecklingen från 6 celler ens.
Jga slås med tankarna att aldrig få bli förälder vilket gör så jävla ont.
aja ska inte deppa ihop helt ännu hehe.
Ush din stackare
Ångesten är vidrig! Nej känns så tufft när man kikar på statistiken.. Nu har jag fått en flinga till frysen för första gången, men går ändå redan och förbereder mig mentalt för att det kan bli äggdonation nästa steg om inte den tar sig, efter läkarens ordination vid senaste äggplocket. Har du några tankar kring det alternativet? Enormt känsligt ämne och ngt jag själv jobbar med sedan i maj sen första misslyckade IVFen, ännu inte landat helt i. Har börjat med Mindler efter RMC Malmös rekommendation att prata med ngt i november men deras kurator var fullbokad lång tid framöver. Har haft turen att hitta en psykolog som jobbat med IVF-patienter, plus själv varit en också! Jobbar med dessa tankar och ångest kring det hela. Plus lyssnar på podden Jag vill ha barn där hon genomgått det.
Men hoppas du inte ska behöva överväga det och jag håller fortsatt alla tummar och tår för er och dina ägg o de två små embryona!!
