Tack ❤️ Nej men precis, ska det vara med egna ägg så är det nu. Syskon får bli med äggdonation, punkt slut liksom. Är mina ägg dåliga nu så kommer de vara än sämre när syskon är på tal. Är verkligen rädd att jag kommer ångra om vi inte försöker. Ja och blastocysten var med sambons sperma dessutom ❤️. Embryona med donatorns sperma var i sämre skick intressant nog ❤️. Kan också bara varit att de hamnade i de sämre äggen. Vem vet! Man ska ha pengar över bara med till barnet när det väl kommer.. Eller pengar kvar för fler försök om varken sjätte försöket eller första ÄD funkar. Hugaligen. Tiden som bara rusar iväg. Men ja pengar går att jobba in igen, hoppas på mkt extra pass inom bemanning isåfall.
Nej så är det med. ❤️ Och att vara ekonomiskt klok. Bara man inte ångrar det senare.. Ush ja vilken vånda.
Har några frågor. Hur har era menscyklar tett sig efter ägguttag?
Jag fick mens 5 dagar sent som bara varade i 3 dagar. Funderar när min ägglossning kommer att vara, så jag och min man kan försöka på det vanliga sättet ;) Han ska bort innan ägglossnign så är rädd att ägglossningen kanske kommer tidigare än väntat.
Sen så tänkte jag höra om ni har några åsikter kring att ta progrestoron efter nästa ägglossning? Är ju inget jag har pratat med min läkare om men tänker att det kanske inte kan skada? Har läst om kvinnor som ökat chanserna på så vis.
Besvikelse att sambon inte kunde närvara pga jobbet strulade, men han fick iallafall paus och kunde delta via Teams 🙏. Ja mkt tankar och funderingar, tacksamt med ärlig läkare. Han är splittrad som han säger. Det kan gå med egna ägg, men såklart inga garantier och att det kan bli mkt pengar rakt ut i sjön. Han avråder inte, men att äggdonation såklart är ett mkt säkrare val med 50-56% chans att det fäster per återföring. Väljer vi ett sjätte försök så kommer de sätta sig ner i teamet och gå igenom om där finns ngt att optimera lite till.
Berättade även om upplevelsen av att den andra läkaren återfört embryona allra högt upp och hastigt och att jag hade haft konstig magkänsla direkt där kring risk för utomkveds. Kändes som att han tog det med sig, inget försvarande eller så, bara att där ska jag inte få återfört, särskilt inte efter detta.
Inte heller ngn återföring eller stimulering förrän tidigast om 2 månader.. Så i september. Han sa att ja andra kliniker säger 1 månad, men de vill vara hundra på att livmodern är helt tät och sammanväxt innan ngt sådant görs. Tänka sig, påbörjad stimulering i maj med äggplock i början av juni som resulterat i utomkveds-operation i juli. Månaderna bara rusar iväg!
Sen när jag fick behandlingsplanäven för äggdonation så blev jag nog ngt blek! Jättebra siffror med 50-56% chans (i mina öron låter det som 95% när man är van vid att vi ligger gissningsvis runt 10-15%?), men jag trodde verkligen att äggdonation handlade om att återföra i naturliga cykler. Möjligtvis fixa med lite p-piller för synkade menstruationer och en Ovitrelle för ägglossningen.
Men att börja med p-piller, sen Estradiol högdos, därefter progesteron i än högre dos både vaginalt, rektalt(!) och i spruta! Detta ska tas i minst 12 veckor då man inte har fått ngn egen ägglossning resp gulkropp som kan producera ngt själv. Som bakgrund så blir jag deprimerad efter en månad på p-piller. Och enligt läkaren så har Estradiol liknande biverkningar. Frågade om en mer naturlig cykel. Tydligen har de drygt 2% större framgång med den medicinerade cykeln. Men vet verkligen inte hur jag ska överleva minst 3 månader med det där utifrån hur påverkad jag blir av p-piller sen tidigare. Läkaren var ärlig med att om jag reagerade så i 20-års åldern så hade han inga förhoppningar om att jag skulle reagera lindrigare nu. Möjligtvis kunde vi köra totalfrys på donationen, men de vill för bästa resultat återföra en färsk blastocyst. Alltid en extra risk med att frysa och tina. Samt extra kostnad.
Så det skrämde mig rejält tyvärr.
Sen tillkommer avgift för att hamna i matchnings/kölistan till donation. 1-2 månaders väntetid preliminärt.
Hjärtat säger 6e försök, hjärnan (ekonomen) säger äggdonation. Har ju lite mer tid på oss just nu att fundera..
Så var det dags för nästa smäll. NIPT visade ökad risk för trisomi 21, vilket vi inte ens hade hög risk för vid KUB.. Varken vad gäller ålder eller nackspalt skulle vi ha någon ökad risk för det. Tacksam för att vi fick ett snabbt svar iaf, vet att vissa väntar två veckor och ändå får dåligt resultat. Skulle gjort moderkaksprov idag men gick inte att komma åt den så måste vänta i över en vecka på att göra fostervattensprov. Samtidigt växer bebisen och magen. Har så mycket ångest att jag inte kan sova. Absurt och en situation jag aldrig hade föreställt mig att hamna i.
Quincey- fy vilken jobbig situation!!! Hur går tankarna? Har du alls tänkt över i förväg hur du tror du skulle agera i en sån situation?
Jag har jobbat med unga vuxna med Downs sen jag var 13 år som extra jobb och har tänkt sedan jag var ung att jag definitivt skulle behålla barnet. Men nu när han är äldre så kan jag inte säga självklart. Speciellt som enastående. Vissa har ett väldigt stort hjälpbehov... medan, I undantagsfall , kan intelligensnivån faktiskt vara normal. Det är ett väldigt stort spann på nivån vid Downs syndrom. Vissa jag jobbat med har knappt haft något språk, enstaka ord och en väldigt låg nivå, och andra har varit relativt högfungerande.
Hoppas ni får bra stöttning och rådgivning kring detta. Bokstavligt talat över liv och död. Finns inriktning svårare.
Vad bra att de gjorde en kromosomanalys på er och att det inte upptäcktes något fel! Läkaren som vi träffade igår sa att de kollar i den långa fvp-analysen hur kromosomerna ser ut och att det i ca 10% av fallen finns indikation på att man har genetiska kromosomfel, och då får man göra blodprov för att utreda helt, antagligen det prov ni gjorde. Skönt att det finns en plan på så sätt.. hoppas det inte är ett problem för oss, å andra sidan är det skönt att veta hur det ligger till.
Visst var ni gravida igen? Hur går det för er?