Vi som startar IVF 2023

Tack så hemskt mycket för omtanken ❤️❤️❤️❤️🙏🙏🙏 
Jo jag mår mkt bättre, dock ej återställd än. Provar rida lite då och då för att stämma av om kroppen är hel än. Blir bättre, men håller som mest en dag, sen kommer värken och smärtan i nedersta op-såret. Så inre bukhinnan behöver väl mer tid än.. Nu har vi tagit oss några dagar i stugan och njutit av skog och lugn. Imorgon åker jag tillbaka för att konsultera Lunds IVF och sen jobba nätter hela helgen. Nästa vecka blir det konsultation med CVL. Har bytt läkare från samma kvinnliga från i våras till en manlig. Så får se vad de säger. Känns lite spännande. 

Sen när jag sitter och läser igenom mina inlägg från gångna året och sammanställer vår resa så känns det verkligen inte lysande alls, verkligen tvärtom - och att jag ens lägger tid på att ev göra ett sjätte försök känns rent av idiotiskt. Men samtidigt så gick ju ngt rätt nu på slutet - gravid trots bara två normalt befruktade embryon ut av 11, sämsta av alla plock 😅.

Fascinerande denna värld är väl det minsta man kan säga?

Jossan- spännande!!! Lycka till nu!!! Hoppas hoppas det går vägen denna gång!!!

Mathilda88,  jobbigt att du fortfarande har ont!! Kanske bukhinnan är väldigt smärtlkänslig. Hoppas det går över snart!!

Jag beklagar mig lite. Har varit magsjuk I 3 v nu.  Har missat en underbar semestervecka. Var med 2 dagar på segling då jag trodde jag var på bättringsvägen  men sen blev det sämre igen. 

Jag har lämnat flera prover nu då de inte hittade något i de första proverna. 

Så energin är på botten. 

Jag tycker det är såååå jobbigt att missa varje cykel.. jag typ sörjer varje ägg som jag inte ger en chans eftersom jag vet i teorin att något av äggen kan vara bra..
Det är en så olustig känsla att nätterna mig 41 med stormsteg och veta att möjligheten minskar för varje cykel...

Jag ska satsa på stimulering inför IUI nästa cykel..
Men en chans ger ju inte så stora odds ....

Tack så hemsk mkt  

Ja skogen och stugan var ljuvligt, njöt av de fyra dagarna! 

Åh så spännande, återföring imorgon!!  Håller alla tummar och tår! Jo men visst är det sjukt, man blir så påverkad. Nej man vill verkligen inte ge upp!

Ah okej, tack för tipset, får kolla upp det. Du får gärna dela med dig av din erfarenhet när du gjort hydrosonografin.

Jag går på Sophiahemmet. Kollade upp lite olika hormonvärden (inkl. prolaktin) privat via Werlabs för 1 år sen, innan första äggplocket, för tyckte inte utredningen innan IVF gav så mkt. Då såg mina värden normala ut. Nu i somras efter MA, så frågade jag min mamma om hennes sjukdomshistoria och fick höra att hon haft problem med förhöjda prolaktinvärden när hon var fertil, så valde att testa detta privat igen, och nu hade jag förhöjda värden. Min klinik har inte rekommenderat mig, utan det var eget initiativ. Om något, så har de hela tiden tryckt på att ingen vidare utredning behövs i nuläget. Men när jag berättade om detta, så ville de testa om och när även det blodprovet visade förhöjda värden, så skickades remiss till specialistläkare. Är såklart tacksam att detta ska utredas, men samtidigt tråkigt att det skjuter upp äggplocket.

Denna eviga väntan. 

Tack så mkt 
Ja, det är blandade känslor med både stor sorg och lättnad. Går i vågor hur man mår och vilken känsla som är starkast. Har nu hunnit gå tre dagar sen beslutet och idag har det känts främst hoppfullt och bra. Har trots allt tänkt detta sen maj i fjol, så tror säkert det gör att jag kommit längre i sorgearbetet. Ja, samtalet med CvL gav insikt och svar på de frågor som har gäckat mig nu så länge. Så visst, emellanåt tänker man - tänk om. Ifall man gjort det sjätte försöket. Lite antiklimax efter att ha köpt mer dyra tillskott och tagit regelbundet sedan ett par månader nu. Men har också tagit de flesta av dom senaste året, så inget nytt under solen. Kan släppa det nu. Det här kommer bli bra. 

Alltså så spännande!!! 

Tror tyvärr att jag har ett inkommande missfall på gång. 8+0 idag. Igår eftermiddag var det brunt på pappret när jag torkade mig cph fram emot kvällen var det mer rosa. Dock knappt något under natten, men nu i eftermiddag börjar det bli mörkrött. Än så länge bara blod, men känner hur det krampar i magen som mol/mensvärk och det har blivit värre under dagen. Har fått en tid för VUL i morgon, men är tyvärr inte så hoppfull! 

TW
?
Det var/är ett missfall, kom igång ordentligt nu på kvällen med kraftiga magsmärtor som krävt värme och alvedon. Resterna har också kommit ut och det känns så ledsamt hade precis börjat hoppas även om jag varit försiktigt positiv. I onsdags såg vi ju den lilla som verkade må bra där inne. Jag hade mitt break down redan igår, tar alltid ut allt precis innan jag känner på mig att något är avvikande. Så just nu känner jag mig mest tom och arg. Men också hoppfull att vi tagit oss såhär långt! Som vi alla kämpar, och åker på livets alla nitlotter.

Tack snälla alla för kärleken, var hos kliniken idag och hos världens gulligaste BM som tog emot mig när jag mailade i panik. Hon bekräftade att den avstannat så fick jag tabletter för att få ut det sista. Hon sa också åt mig att höra av mig om 2 veckor för att se så allt ser bra ut. Så är så tacksamma över deras värme och att vi faktiskt lyckades ta hit. Inte hänt på 3 år.