Hur gick det för er ofrivilliga pappor?

Nej, det gjorde jag inte. Jag skrev att jag skulle kämpa med näbbar och klor för att pappan inte skulle få vårdnaden. Vilket även pappan kan göra för att mamman inte ska få vårdnaden. I slutändan är det upp till domaren att döma vad som anses bäst för barnet. 

Anonym (M): Det är fortfarande inte mamman som bestämmer något. Blir det en vårdnadstvist så är det domstolen som avgör. Men som mamma och som pappa kan man kämpa med näbbar och klor för att få enskild vårdnad och beröva barnet på umgänge. 

Du verkar ha svårt att förstå vad som står i text. 

Jag diskuterar också inlägg 800, som var till anonym (fkl). Som handlade om honom. Inte generellt. Utan om honom och hans situation. 

Hur tror du en kvinna eller man får enskild vårdnad om de inte kämpar får det, med alla medel som finns? Tror du bara det trillar ner i knät? 

Du förstår väl ändå att vårdnaden bestäms av en domare i en vårdnadstvist?! 

Enda gången en mamma bestämmer är när man som ogift får enskild vårdnad vid födseln och bestämmer för att ha kvar det. 

Återigen, nej det gjorde jag inte. 

Anonym (M): Men jag skrev aldrig att mamman kan bestämma vem som får vårdnaden i en vårdnadstvist. 

Precis, jag hade kämpat med näbbar och klor för att överbevisa domaren om enskild vårdnad och noll umgänge. 

Självklart kan jag förlora. Men med tanke på det han uppvisat i tråden samt att han inte har vårdnaden är det föga troligt. 

Hade jag haft enskild vårdad från början hade jag inte gett ifrån mig den. Där hade jag som mamma bestämt. 

Anonym (fkl) hade fått något vårdnad frivilligt av mig om jag var mamman till hans barn. 

Mina barns pappor får gemensam vårdad från start och umgänge så ofta de vill. Nu har vi varannan vecka och en bra relation. Men sedan är de normala och smarta till skillnad från anonym (fkl)

Ja FKL tyckte ju tidigare att det bara är att lägga ned allt för det är ändå ingen ide och Bella tycker att hennes dotter klarat sig fint utan sin pappa. Men säkert bra att farsan betalar sitt underhåll och du slipper ha han hängandes efter dig eller? Jag fattar inte pm det är nån slags hämndaktion från mammans sida. Hur går det till nurå? jag vill ju först få veta om jag är farsan och om jag är det och jag har en son ska jag fasen inte ens få träffa han för att mamman är sur? Är det verkligen så det finkar i sånna här fall? 

Men kränkt?
Vad hade hon egentligen förväntat sig att hon skulle få för reaktion nör hon berättar för sitt ONS att hon är gravid och att han är pappan?
Hon kan ju inte förvänta sig att det ska bli mottaget med ölppna armar,utan hon måste förstå att det kommer som en chock för honom.
Och att han kan behöva tid på sig att smälta det.
Nu har han gjort det och då är det dags för henne att växa upp och börja ta sitt ansvar och tänka på sitt barn.

De hade bara ett ONS. De känner inte varandra.
Tycker du att tjejen ska förvänta sig att TS ska bli sprudlande glad över beskedet att hon är gravid och att han ska bli pappa?
Eller borde hon kanske förstå att det kom som en chock för honom och att han behövde tid att smälta det?
Han har ju faktiskt inte totalt struntat i henne eller barnet utan försökt ha kontakt. Men hon har vägrat svara.
Sen kan man tycka vad man vill om att TS inet hade kontakt med henne i början.
Men han var ju,som sagt,chockad och behövde tid för att smälta allt och komma till insikt.
Och det har han ju gjort nu.
Så vad tycker du då om hennes beteende mot honom nu?
Är det moget att sura över att TS var för chockad för att kunna ha kontakt och stötta henne under graviditeten?
Eller är det kanske dags att börja tänka på barnets bästa nu?

TS verkar åtminstone ha mognat med tidens gång.
Och han verkar vilja ta sitt ansvar och träffa sitt barn.

För övrigt så kan jag förstå att TS tyckte det kändes svårt att finnas där och stötta mamman under graviditeten när han inte ens känner henne.
Ja,han borde kanske ha föröskt kontakta mamman tidigare.
Men nu har han ju gjort det och mamman vägrar svara.
Han gör det han kan.
Så jag tycker inte att han behöver läxas upp mer.
Han vet redan att han har gjort fel och försöker nu göra det han kan för att ställa saker till rätta. 
Vad mer tycker du han ska göra?