Hur gick det för er ofrivilliga pappor?

Jamen jag tycker att jag har varit övertydlig med vad det är för input jag söker här. Några få killar som varit i samma situation har svarat. Men sen 95% tjejer verkar det som. Jag har redan läst på allt detta med underhåll och den biten. Preventivmedel ja ja men det är försent nu.
För att vara ännu tydligare här då. Hur fasen kan man ens bli en bra pappa och ens kunna älska sitt barn när det kom till under de här dåliga förutsättningarna? Liksom låtsas älska barnet. Lär ju barnet känna. Att jag känner mig tvingad till att bli pappa så känns det omöjligt. Oavsett om sexet var frivillligt för båda.Tror knappast det varit så jävla lätt för dessa killar att bli bra pappor. Ett tydligt exempel är Partner till ofrivillig pappa. Hon är tjej men beskriver sin killes situation ärligt.
Jag fattar mer och mer nu att som kille i en sån här situation så blir man bemött med en massa moralkakor och tyckande. Men att det upplevs som ett jäkla trauma och overkligt för killen finns det lite förståelse för. Sen att det ska vara så jäkla lätt att knyta an till ett barn som kom till på det här sättet nja knappas. Men det är väl bara så att jag inte hittar de killarna här för att det är kanske så jävla jobbigt för dem att prata med någon om det bara.

Om det visar sig att jag är farsan med dna test då fattar jag givet detta med underhåll så nå mer om det behöver ni inte skriva liksom. Det är allt det andra att bara pappa ta hand om ett barn som jag förväntas älska och få pappakänslor för. Känns i dagsläget helt omöjligt r jag är i mitt liv just nu pga andra orsaker. kanske skulle kunna klassa det som psykis ohälsa eller depression. alltså redan innan detta kom in i bilden.

Ja då har jag på omvägar av en kompis kompis fått höra att tjejen väntar en kille. Vet fan inte om jag törs ta kontakt. Kanske bara blir skit av det ändå så mår jag knappast bättre av det.