Men alltså jag har väl inte direkt blivit lurad här. Mer bad luck. jag behöver kommentarer från pappor som varit i samma sits. Började alla älska sina barn bara så där? Kom det senare eller inte alls? Jag har fasen inte bra hand med barn ens. Tycker mest de är jobbiga om jag ska vara ärlig.
Var 16 när mitt barn blev till, 17 när hon föddes. Jag ägnade väl ca 3 månader efter jag fick veta till att vara skitsur och motvalls, sen smällde farsan mig i huvudet och så åt mig att växa upp. Jag hade själv valt min sits genom att ta risken och doppat. Jag hade agerat som en vuxen, bli vuxen. Så det var bara att steppa upp och bli vuxen. Idag har jag världens goaste 9-åring som jag skulle gå genom eld och vatten för.
Varje dag gör vi våra val. Jag väljer att vara den bästa pappan min dotter kan ha, för vem fan vet vad hon annars skulle råka ut för. Vad väljer du?
Men hon åt ju minipiller. Hade vi haft kondom också hade ju den kunna gå sönder elr nåt. Hade det ändå varit mitt fel?
Det är väl knappast alla som tänker på att köra med dubbelt skydd varje gång man har sex? Jag tror bara inte jag har nån större potential att bli en bra pappa ens. kanske barnet får det bättre om jag inte är med till med?
Jag betalade underhåll alla år. Det gick bra för sonen. Jag kunde dock aldrig sluta tänka på sonen och det följde med mig i hjärtat hela livet i 50 år. 2 gånger sökte jag upp honom. Några gånger ville jag ta kontakt men skuldkänslor fick mig att inte våga och tankar på att jag kanske får en smocka fick mig att avstå de flesta gånger. Sedan, när jag fick en dödsdom på ålderns höst sökte jag kontakt och vi sågs. Var glad att han då inte vände mig ryggen. Då kände jag att vi borde haft kontakt tidigare, vilket jag sa. Det kändes bra i mig att vi hade kontakt mitt senste år innan jag gick bort. Jag testamenterade en stor summa pengar till honom i ett testamente 15 år tidigare vilket han fick av mig efter jag gått bort.
Vill tjejen ha barnet då? Du skriver att hon upptäckte det för sent och dessutom verkar ha egna problem? Om ni inte både inte känner att ni vill ta ansvaret så är adoption ett alternativ.
Men, behåller tjejen barnet så vad du än gör så vänd inte barnet ryggen och låtsas som det inte finns. Att vara pappa innebär inte att du måste ta hand om barnet varannan vecka eller varannan helg (även om jag tror att du så småningom vill det), till en börjar räcker det att du finns där, gör besök, ta en promenad med barnvagnen, gunga på lekplatsen och helt enkelt skapa en relation från start.
Du har umgängesrätt till barnet och jag är ganska övertygad om att tjejen hellre ser att du dyker upp nån gång varannan vecka och umgås med barnet än att försvinna ur dess liv helt. Du kommer annars ha det i bakhuvudet resten av livet varför du inte upprätthöll en kontakt.
Jamen alltså ni skriver en massa om juridisk abort här. Och att jag skulle tänkt på att haft kondom. Det är ju försent och var ju inte det jag frågade om ens. Barnet kommer ju att födas oavsett jag vill eller ej. Är ju mer hjälpt av att få höra hur det gick sen. Liknande fall. Nån som varit i samma läge. Nä har inte haft nåt förhållande me tjejen och inte blivit lurad på så sätt.
Så jävla asjobbigt bara att snacka me tjejen alls just nu. Hon kanske förväntar sig att jag ska bli varannan vecka pappa redan från start. Kanske jag intw ens är lämplig för? Går fan inte. Kan hon ens kräva det?