Hur gick det för er ofrivilliga pappor?

Någon måste stå på mammans sida, en tvist har två parter.

Bara hänvisar mammor agerar inte så olika, gäller även dom flest däggdjur, likande beteende, dom flesta tvekar inte o gå in i kamp för sina barn/ungar.

Jag med någon annan har inte gått ts väg, vi handlade på annat sätt, vi hade fortsatt kontakt, vi visste detta är viktigt, för det är den enda chansen o lyckas.
Sedan att känslan inte var god, oro över vem som kan vara pappan la vi åt sidan, det är inget man vet fören efter det är utrett.

Däremot kan man räkna dagar, få ihop det med tidpunkten, där man ser oddsen är ganska hög jag är pappan. 
Vet inte om det hänger på intelligens, hur man bemöter en person i kris o stress.

Ts sätt är helt förkastligt, han förtjänar att dom nu inte har kontakt.

Sedan är det ingen som vet om min kontakt finns kvar eller inte, men att det varit en tvist, det är säkert, samt att jag med fler förlora så det bara sjöng om det, det är sant.
Där rätten titta på helt andra saker än lagen i sig, Man ser även att kontakten inte bara kommer försvinna, den bara pausas pågrund av tvist o brist på samarbete.
Lite så systemet jobbar idag, bättre o pausa, än en fortsatt konflikt.

Frågan du ska ställa är varför litar han inte på tjejen?
Hon har gjort ultraljud, hon vet vilken månad, hon vet senaste mensens första dag.
Man vet i regel hur många man har legat med under en månad som bara var för ett litet ta sedan.

Man kan säga starten på samarbete började inte bra hos TS.

Finns inga belägg nuförtiden att ett barn mår dåligt med en uppväxt utan pappa, det bevisar alla ensam befruktade mammor. det utgör ingen skillnad.

Det kommer nog en dag, barn har en nyfikenhet på sin förälder, dom söker själva upp.
Lite som för mig, barnet berätta, inte just nu när det är så jobbigt hemma, med mamma o syskon, o jag tvingas leva i detta, men om 1 till 1,5 år vil jag ha kontakt igen.

Du tänkte som nu när barnet kommer själv, berättar jag vill bo här permanent, där jag berättar lyssna på mamma hon vill inte det, och vi ska inte ha några fler bråk.
Det kommer en tid när du får. Just nu får du bara komma på besök.

Men å andra sidan, vad hade det spelat för roll o ha fortsatt kontakt bara för sakens skull?
Är det inte TS barn skulle han inte ta skada av det. Man kan ändå vara vänner. pusta ut, vilken tur jag hade, det var inte jag, eller fortsätta ta ansvar om man är pappan.

Helt 100% säker.
Jag hade två handläggare, dom berätta rakt ut, lägger du inte ner tvisten kan vi se till att du aldrig får träffa ditt barn igen.
Där dom körde över en tidigare dom, dom kunde inte visa tydligare vem som bestämmer, domaren fråga mig varför gör dom så här?
Mamman vill inte samarbeta, men varför vill hon inte samarbeta? hon vill ha barnet själv.  Mamman berätta barnet vill bestämma själv, hon för bara en 8 årings talan, och hon vann. den tidigare dom som bara var ett halvår gammalt hävdes direkt vi gick andra gången i rätten. man hade frågat barnet, där hen berätta om 1 till 1,5 år vill jag ha kontakt igen, men inte just nu, vem som lagt dessa ord, vet jag inte, mamman eller soc som formulerade orden.

Men bra då förstår du även TS, beter man sig dåligt, behöver mamman inte ha kontakt, hon gör helt rätt, och hon har lagen på sin sida.

Inget svammel, en mamma får alltid vårdnaden, det bara om man är gift mannen får vårdnad per automatik.
Kort mammans vårdnad är fastställd, det är hon som fött o har barnet hemma hos sig. vill inte mamman sedan godkänna TS som vårdnadshavare är helt upp till henne.
Och det har redan börjat bra för mamman, första tiden månader innan faderskap, ingen kontakt mellan dom två, utgör att det redan finns ett problem med delad vårdnad.

Du tänkte man går direkt in med krav, jag träffar ingen innan jag vet om att jag är pappan, det ska vara en bra sak, något som gynnar samarbete?

Tyvärr hänvisar det till problem redan från start. Två personer som inte känner varandra, som inte kan snacka med varandra på ett normalt sätt.
Familjerätten är bara glad om han skriver på föräldraskapet, sedan lär det ta sin tid o uppnå en vänskap, lära känna varandra, för att förhoppningsvis nå längre som längre umgänge än timme, för att uppnå delad vårdnad.