Hur gick det för er ofrivilliga pappor?

Nej, samhället ska inte betala. Väljer man att skaffa barn ensam så får man dra lasset själv helt enkelt.
De flesta klarar av det, har man bara ett jobb så går det. 

Jag anser till 100% att det vore det allra bästa för alla att införa juridisk abort. Det finns inget som kan ändra på den åsikten, den är stött och blött under lång tid. Det finns samlingplatser för oss som önskar införa detta.

Vill tillägga att jag är kvinna.

Det var ändå hennes aktiva val.

Du kan ju också läsa via länken jag bifogade tidigare.

Självklart respekterar jag att du inte håller med mig.

Har jag sagt något annat?
Knullet var det säkert överens om.

Du behöver inte komma med det vanliga tugget om att "har man sex så kan det bli barn", det tror jag alla är medvetna om.

Rättvisa vore att båda hade valet att avstå.
Inga ekonomiska belastningar, inget arv. Det är det som är viktigt när man tvingas till en avkomma man inte önskar.

Få som tänker på att mannen kan få hela livet förstört av detta.
Ja, även hans föräldrar och andra släktingar som måste tänka på hur de ska göra med framtida arv.

Kvinnan har haft chansen, vecka 14 är inte försent för abort. Hon hade ett val (till skillnad från TS) och gjorde valet. Hon har stöd från omgivningen (till skillnad från TS) och det verkar som att farföräldrarna också kommer att finnas där. I allra värsta fall kan hon få stöd från det sociala och lämna bort barnet.

Du skriver att TS har förmåner, vad menar du? Han är boven och kommer att förbli det om han inte ändrar sig.

1. Han kommer att få betala underhåll.
2. Han skuldbeläggs av omgivningen.
3. Han missar sitt barns uppväxt och att få finnas där som pappa.
4. Han kan få svårare att få en relation med en ny kvinna då han har stämpeln Dålig Man och Svikare.

Så sluta hacka på TS och ge honom chansen att bearbeta och ändra sig och låt det ta den tid han behöver.

Håller med till 100%.

Det handlar om så mycket mer än barnet. Framtida arv, inte minst.
Den dagen ts vill bilda familj kanske kvinnan tvekar för att det finns tidigare barn, som faktiskt en dag ska vara med och dela på arvet.

Ok, nu förstår jag din fråga. Men är det en "förmån" för tjejen att inte träffa sitt barn? Hon har ju valt att behålla och då förutsätter jag att hon är mer mogen än TS. Hon ska inte "dalta" med TS för sin eller hans skull utan för barnets skull, det barn hon valt att behålla. Det ökar chansen att TS så småningom väljer att vara närvarande i sitt barns liv. Och som sagt har TS inga förmåner.

Ingen mer än TS klandrar tjejen för hennes val. Men återigen, hon hade ett val. Självklart kan  du inte bortse från abort.
Jag har också varit tydlig med att TS bör ta sitt ansvar. Men när han är mogen för det, inte tvinga på barnet en kontakt som inte vill ha med hen att göra.

Kvinnor verkar ha en naiv tro att om bara pappan får se sitt barn uppstår glödande kärlek direkt. Så enkelt är det inte...

Kvinnor kan snacka om att det är viktigt med samtycke men det gäller tydligt bara när kvinnorna vill ha samtycke från männen när det är på deras villkor. 
Två föräldrar utan ett gemensamt beslut att skaffa barn är inget samtycke 

Ok så är det tjejer här i tråden som skriver att jag ska ta mitt ansvar å bli farsa på deltid? Medan killar som varit i liknande sits som tycker att jag lika gärna kan skita i ungen totalt för det ändå är morsan som kommer styra allt? Jag har ingen jäkla aning om ett barn blir fucked up på nåt sätt över att växa upp utan någon kontakt med sin farsa. Själv är jag uppvuxen med både morsan å farsan och vi har väl en bra relation å så förutom att de tjatar en jäkla massa på en möjligen. 

Barn är en stor händelse i livet, försöka ha delad vårdnad under första 5 åren är nästan omöjligt och lagen stödjer inte umgänge, man är helt beroende av att mamman vill samarbeta, detta innebär ofta en mycket oregelbundet umgänge där man är helt utelämnad till mammans sätt att agera.
Detta fortsätter sedan i lite högre ålder, där man följer kontinuerligt principen.
Mamman styr och ställer lite som hon själv vill. Livet blir fyllt av besvikelser och ett totalt utelämnande som förälder.

För att spara in sorg och besvikelser för TS är det bäst att bara backa undan.

Vill man ta liknelser har även Marcoolio  berättat i TV om sin relation till sin pappa, den är obefintlig, han träffa sin pappa, visst vi var lika varandra, men att fortsätta kontakten ville han inte, dom känner inte varandra, Marcoolio berätta han kände ingen förlust eller sorg, inte ens en wow-känsla.

Bästa TS kan göra är att gå vidare, finna rätt person att skaffa familj o barn med, ge dom all energi, låt inte ett sprucket oplanerat barn sätta käppar i livet, det kan förstöra mer än vad det ger glädje, ge denna glädje åt dom som man lever med.