Hur gick det för er ofrivilliga pappor?
Läkaren kunde sjukskriva mig 2 gånger 3 månader, lev livet, fjällturer, res, umgås med familj, vänner. vill du ha tabletter mot depression det var allt hon kunde göra.
Det tog ändå några år att komma över detta, läst massor om personer som råkat ut för liknande. Alla beskriver hjälplösheten, utlämnad. Det är detta TS måste förstå, chansen att även han råkar ut för detta är mycket hög, dvs bli pappa och inte ens bott med mamman.
Många människor förstår inte detta, hur dömd man blir när man berättar, jag har ett barn jag inte får träffa, alla dömer en direkt, det är just detta som är så skamligt, det blir en dubbel skam, man mår dåligt och blir i sin tur dömd av andra.
Därför är mitt råd till TS lämna det bakom dig.
Mitt ex träffa dessutom en man som själv fick barn med en just innan henne, han träffade inte heller barnet, barnet o mamman bodde i en annan stad. Men så fort dom fick barn, blev det problem för mig. Detta är mycket vanligt.
Vad som hände DIG med ditt EX är inte samma sak att det kommer att bli så TS och hans tillfälliga ligg.
Det är tråkigt det som har hänt dig, men det ger dig ingen rätt eller skyldighet att utgå från att kvinnor i gemen är likadana som ditt EX för den saken skull.
Innan du fortsätter om att försöka upplysa mig om att det är vanligt fenomen. Ja det är ganska vanligt fenomen, det är inget jag kommer att förneka, fast ingen vet om det är "majoritet" eller "minoritet" fall baserat på en statistisk generalitets skala. Fast även om det är ett ganska så vanligt fenomen så är det heller inga garantier på att det måste bli så i TS fall för den saken skull.
Att du exemplifierar hur det blivit för dig och ditt fall är ju okey faktiskt. Det som INTE är okey är att du råder TS att strunta i barnet och lämna det bakom sig baserat på dina privata erfarenheter. För som sagt, du vet ju inte ett skit om hur mamman till TS barn är, och det är rätt så fel att döma "alla" baserat på anekdot.