Betyg, vad är normalt och vilka ambitioner kan och bör vi ha?

Ett barn som inte får ett enda godkänt betyg ska inte ha ett funktionshinder? Sorry, men sånt finns inte. Det har jag aldrig sett under 25 år som lärare. 

Precis! 

Vad grundar du det på? Att de skulle tappa sugen för att det är flummigt? Tvärtom - det fungerar inte så bra att göra något som är "tråkigt", så som fakta. Dagens barn sätter sig på tvären då. Det är för stor skillnad mellan det också den digitala underhållningen som barnen konsumerar.  Det gäller inte alla, men många. Där är det särskilt tjejer som ända kan motiveras. 

Som sagt, min erfarenhet är att det är svårt att få svenska barn till att göra det "tråkiga". Och det är väldigt oroande, och jag tror det beror på alla medier, allt tittande på youtube och liknande. Det ska bara vara underhållning hela tiden. 

Fakta - nja... grejen där är ju att man dels har svårt att försvara varför man ska lära sig fakta när man ändå kan kolla upp det på nätet. Och det är ju inte samma mängd som tidigare, så att man lätt kan lära sig all fakta, utan det har ju utökats åt alla möjliga håll. Och samhället är ju inte heller längre sån att man bara ska göra det som sägs. Det har det inte varit sen länge tillbaka egentligen. Motsatsen ser man t.ex. i Ryssland - jag har kollat på en del videon där man frågade folk i Ryssland vad de tycker om olika saker, även kriget förstås. Och många säger att de inte har kunskap att bedöma det. Att de måste lita på vad deras ledare säger, eftersom de vet bättre. Detta är ju nackdelen.

Och det krävs ju i arbetslivet också. Dock inte i alla jobb. 

Det är säkert för höga krav att ALLA måste kunna analysera och resonera. Men det är "enhetsskolan" i Sverige som gör. Att göra nivåskillnader - det är ett no-go. Likaså att ha olika skoltyper eller en intern uppdelning. Det där är en svensk grej, att alla måste göra exakt samma saker, få samma utbildning.

Jo, det är sant. På gymnasiet har man ju en uppdelning och vet vilka som behöver kunna vad. Självklart kan de ju läsa vidare ändå, men generellt är det ju så. I grundskolan har man förstås inte den uppdelningen. 

Jo, det är så i Tyskland. De delas upp efter 4:an faktiskt. Bara i Berlin tror jag är det efter 6:an. Men generellt hindras ju ingen att försöka, om de nu skulle vilja gå på den "högre" skolan. Det är elevens och föräldrarnas val. Läraren ger bara en rekommendation. 

Och det finns möjlighet att fortsätta efter 9:an ändå på den högsta skolan. Då måste man bara läsa lite extra, kanske i 9:an. Jag vet att vi fick runt 20 stycken såna elever, och vi var väl ungefär 100 i den årskursen, 4 klasser. Så då var det... ungefär 17 % som inte hade gått där ursprungligen. Dessutom finns det kvällsskolor -alltså som komvux ungefär. Plus att det finns "Gesamtschule" som alltså är enhetsskola som i Sverige. Min syster gick på en sån. Där var alla tillsammans, men det kunde bli indelning i olika ämnen - alltså som en mer avancerad kurs då. 

Okej. 

Absolut, jag väntar bara på att det ska komma nån forskning om ämnet. Ska kolla, det kan ju ha kommit något. Jag vet att det finns en bok, som jag ska försöka få tag på.  Det blir bara svårare och svårare att motivera barnen, för att de är så vana vid snabb-belönings-underhållning. Det fungerar antagligen lite som en drog på hjärnan. Man blir avtrubbad, har allt högre krav på att allt man tar till sig ska ha hög underhållande faktor. 

Det märker man nog också hemma på barnen. Mina är vuxna, men de var redan lite mera inne på att t.ex. visuella effekter i filmer. Det dög inte med vissa Astrid-Lindgren-filmer, det var inte tillräckligt med action. Förut kunde man ju inte så lätt välja bort en massa saker, för att det inte fanns alternativ. Nu kan man det, och barn och ungdomar har denna vanan från att t.ex. titta på youtube-videos. De tycker bara: Inte bra - nästa! Att behöva träna på något, läsa igenom något mer än EN GÅNG - det har många inte heller tålamod med. Jag märkte på mina två barn som gick vidare till universitetet att de fick lära sig DÅ. Och det gick då segt i början. 

Varför lär inte barnen sig detta i grundskolan redan? Det kan vara så att det faktiskt inte går, att de - iom att de har vanan att man inte behöver göra tråkiga saker skulle vägra och opponera sig starkt. Och det ser man ju om man försöker införa "plugg-moment". En lärare kan lyckas om man gör det vid rätt tidpunkt, med rätt grupp, på rätt sätt. Men det kräver jättemycket av läraren, och det krävs som sagt idealiska förhållanden för att det ska lyckas. Tyvärr så motarbetas vi lärare dessutom av våra rektorer och av kollegorna. Om en lärare skulle köra lite mera gammaldags-plugg, så lär det sprida sig att den lärarens lektioner är tråkiga. Och då blir man väldigt opopulär, rektorn kan blanda sig i och kräva att man gör roligare lektioner. Man vill ju inte förlora elever och deras elevpeng. Hela det där systemet med elevpeng gör att rektorerna satsar på att elever och föräldrar ska vara nöjda - INTE att eleverna lär sig något. Förödande! 

Jag har sett enskilda skolor som har försökt motarbeta med att ha nya synvinklar. Jag vikade på en friskola där man hade ett antal strategier för att lyckas. Om de lyckades förmedla detta till eleverna på ett bra sätt så kan det ju. Jag minns en av dessa som sa ungefär: Jag ska se på allt nytt med nyfikenhet och respekt. 

Och det tyckte jag var en bra idé, eftersom det är ganska vanligt att ungarna avvisar nya saker ganska ... respektlöst. Här finns ju tanken att man inte vet innan man har granskat eller t.o.m. provat. 

Tänkte bara lägga till: Det är klart att man ändå försöker som lärare att få ungarna intresserade av det som är bra sätt att lära sig. Om det krävs att man lär sig saker utantill (så som glosor i nya språk), så försöker jag också sälja in det som en strategi, gör det tydligt att det här ÄR det mest effektiva sättet, eller testa två, tre olika metoder som alla kan funka (men undviker ineffektiva sätt). Eller så gör man som en mattelärare-kollega som körde en sida uppgifter med multiplikationstabell i början av nästan varje lektion. Typ i tre minuter på tid eller så. De hinner inte ens protestera eller tänka efter. ;)  

Jo, jag vet att Kunskapsskolan gör så. Dock har vi också fått tillbaka elever därifrån. Det var då såna som hade problem, som hade svårt att jobba självständiga, men där föräldrarna trodde det berodde på skolan och allt skulle bli bättre om de byter till Kunskapsskolan. Det var i regel värre. Jag tror att just den skolan passar elever som har ganska bra kapacitet att också jobba självständigt efter sina mål. 

Mål har man ju satt upp i vanliga skolan också. Redan i förskolan hade vi utvecklingssamtal med våra barn. Det blev ganska komiskt. Min dotter var 4, kanske 4 1/2. 
Vad har du för mål? Att klättra på hus!
Hur skulle du kunna börja, för att komma dit? Klättra på små hus? 

Men jag vet att Kunskapsskolan har en specifik plan i olika steg. Dock är det här med mål och delmål bara "vad", inte "hur". Dvs. även om man vet att man måste lära sig nya ord i språk t.ex. så vet dagens elever kanske inte alltid hur man läser på glosor? Jag har jobbat på specialskola länge, men jag ska börja lite på deltid igen med moderna språk på en skola. Jag ska nog ta i det direkt från början - kolla att alla har ett fungerande sätt att läsa på glosor. :) 

Visst. Sedan vet du ju förstås inte om andra kunskapsskolor är lika bra. Kanske fanns det flera orsaker varför det var bra. Kanske var det bra lärare också. 

Om de dessutom lyckades att undvika att ha nyanlända och andra med ovanligt stora behov, så är det en stor fördel jämfört med andra skolor. Men någon måste ju ta hand om dessa också. 

Oki, men vet du hur mycket sånt ingår på andra skolor? Det är nämligen en hel del. Det låter som en bra rektor. Det är också viktigt. Det du beskriver i slutet - det är lite sånt jag tänkt på - föräldrar som bara sätter sin barn in på en ny skola och hoppas att alla problem kommer att lösa upp sig plötsligt.