Ältar sönder

Jag blir bitter ledsen arg. De vor 4 mil bort o är verkligen aldrig här. Pensionärer precis o lägger all energi på min syster. Det gör så jävla ont. Vi är ensamma med dem men ännu ensamare utan dem. Har testat att bli sur det slutar med att pappa o min syster går ihop i säger att det inte är sant. Det tar för mycket energi av mig

Det här habdlar inte om barnvakt en gång i månaden kanske inte barnvakt alls men en mormor o morfar som kommer o tittar på ett luciatåg, tar en fika o bara finns. Vi saknar barnens farmor o farfar o det gör ännu ondare att veta att allt bara fortsätter. Hos oss är det pappa som bestämmer vad mamma o han ska göra. Hon följer bara med o jag vet inte vad hon vill. 
Har gått i psykodybamisk terapi men det hjälpte imte alls blev bara mer arg på akl orättvisa. Va gör man igonorera jag dem mår jag inte bra o umgås vi gör mig ledsen. Jag har berättat o de alltså min syster o pappa gaddar ihop sig det känner inte till detta. Har saknat dem tillfällen man verkligen behöver föräldrar.

Älta förstör för mig o för min familj men jag ligger vaken ältar o blir så deppig. Jag hade verkligen en dröm om att mina barn skulle få vara med den äldre generationen.