Ältar sönder

Jag blir bitter ledsen arg. De vor 4 mil bort o är verkligen aldrig här. Pensionärer precis o lägger all energi på min syster. Det gör så jävla ont. Vi är ensamma med dem men ännu ensamare utan dem. Har testat att bli sur det slutar med att pappa o min syster går ihop i säger att det inte är sant. Det tar för mycket energi av mig

Fast det är ju du och din man som valt erat hektiskt liv och att ha 3 barn.
Har du talat med dina föräldrar om hur du upplever att du blir negligerad?
vill du veta en hemlighet?
Livet är inte rättvist.

Okänsligt skrivet. Är ju skillnad om t föräldrar inte haft tid med några av sina barnbarn men det är väll klart det gör ont och är extra jobbigt när man skulle behövt en hjälpande hand och ens föräldrar bara prioriterar de ena barnet och hennes barn. Och nä livet är inte rättvist men detta handlar ju inte direkt om det heller.. 

Vilken tråkig och jobbig Situation du/ni befinner er i. Är ju aldrig roligt med dessa känslor när man känner sig bortvald och att det dessutom pågått sedan du var barn gör det ju ännu sorgligare. Du skriver mest om din pappa, hur är relationen till din mamma? Känner du att du kan lyfta det med dem? Att du kan ge exempel där du visar på olika situationer och hur de prioriterar? Att du känner dig ledsen, sårad och ensam. 

Det här habdlar inte om barnvakt en gång i månaden kanske inte barnvakt alls men en mormor o morfar som kommer o tittar på ett luciatåg, tar en fika o bara finns. Vi saknar barnens farmor o farfar o det gör ännu ondare att veta att allt bara fortsätter. Hos oss är det pappa som bestämmer vad mamma o han ska göra. Hon följer bara med o jag vet inte vad hon vill. 
Har gått i psykodybamisk terapi men det hjälpte imte alls blev bara mer arg på akl orättvisa. Va gör man igonorera jag dem mår jag inte bra o umgås vi gör mig ledsen. Jag har berättat o de alltså min syster o pappa gaddar ihop sig det känner inte till detta. Har saknat dem tillfällen man verkligen behöver föräldrar.

Älta förstör för mig o för min familj men jag ligger vaken ältar o blir så deppig. Jag hade verkligen en dröm om att mina barn skulle få vara med den äldre generationen.

Nästa gång morfar inte kan gå på sonens fotboll då kusinen spelar samma tid, kan du fråga mormor om du kan hämta henne så hon kan komma och se sonen spela.
Har själv en mamma som tyvärr typ sitter ihop med maken och andra i familjen, i år var första gången hon faktist tog sig dit jag var för att kunna träffas detta året. Första gången på minst 15 år hon kunde resa själv.

Vill du veta en hemlighet? Du verkar sakna empati och hjärna

Så tröttsamt med såna här trådar. Att far och morföräldrar hjälper till är ingen rättighet. Man väljer sina relationer själv son vuxen. 

Sälj företaget, ta två vanliga jobb och dela på föräldraskapet. Ni valde att skaffa avkommorna. Ni får anpassa ert liv därefter.

Läs om läs rätt, tråden handlar ju inte i grunden om det.. 😮?💨