Inlägg från: Anonym (Gurkmeja) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Gurkmeja)

    Ivf som psykiskt sjuk

    Får man göra ivf om man har en psykisk sjukdom?

    Jag har bipolär sjukdom typ 1, fortfarande under utredning, kan vara schizoaffektivt syndrom annars.
    Jag arbetar, har ett helt fungerande liv och med medicinen inga skov/episoder. Min man/sambo är frisk.


    Kommer jag, trots att jag fungerar som ?vanligt? bli diskriminerad pga min sjukdom och bli nekad ivf? 


    Jag är helt knäckt över situationen och tanken över att kanske aldrig få bära ett barn och bli mamma gör mig förkrossad. Inga gissningar tack, vill höra från er som vet något. 

  • Svar på tråden Ivf som psykiskt sjuk
  • Anonym (Gurkmeja)

    Fruktansvärt vilka hemska ord jag fått i denna tråd. Och vad stor okunnigheten om psykisk sjukdom är. 
    Ville bara skriva det att jag blev aldrig nekad IVF, utan jag fick det precis som alla andra, jag blev alltså inte diskriminerad, vilket var en oro jag hade.
    Är just nu gravid med första barnet, som blev till via IVF! :) 

  • Anonym (Gurkmeja)
    Anonym (A) skrev 2024-11-01 06:33:23 följande:
     Lider själv av psykisk ohälsa , sjukt att läsa hur folk tolkar det .. trodde vi hade kommit längre. inte konstigt att det fortfarande är så tabu att prata om.. 
    stort grattis till graviditeten! Hjärta

    Jag vet, det är helt sjukt. Trodde också vi kommit längre. 


    Tack så mycket :) <3

  • Anonym (Gurkmeja)
    Anonym (Bippo) skrev 2024-11-01 11:34:02 följande:
    Först: tusen grattis - både till att du blev beviljad och att det "tog" 😊 Hur långt gången är du nu?

    Okunnigheten är stor - ja, men min erfarenhet är ändå att det vänder när folk ser hur man är som förälder, och att man har trygga, harmoniska barn 😊 Jag är alltså själv bipolär, och har fyra barn (som jag fått på naturlig väg). Visst har det hänt att folk som tidigare tyckt att jag är en exemplarisk mamma har tvärvänt när de av någon anledning fått nys om min diagnos, men de allra flesta reagerar tvärtom, med att bli såååå imponerade av hur fantastisk jag är som är så bra mamma när jag har en "sån" sjukdom 😂 Det är ju också baserat på okunnighet, och känns ärligt talat väldigt pinsamt när det händer, men det är ju iaf välmenande. Nu är det ju inte precis så att jag går runt och berättar om min diagnos, utan anledningen till att folk utanför familjen och vården ibland fått reda på det är att barnen ibland har sagt det till någon. Det har altid varit självklart att inte tysta ned sjukdomen inför barnen - att lära dem vad psykisk ohälsa är på ett avdramatiserat sätt - men det innebär ju också att de inte alltid låtit bli att prata med andra om det. Det är en fin balansgång att lära dem respekt och förståelse och att psykisk ohälsa kan drabba vem som helst och att det inte är nåt att skämmas för, samtidigt som man måste lära dem att det inte är nåt man pratar om i allmänhet, för att folk kan bli obekväma/reagera konstigt ... så det är någonting du behöver förbereda dig för, ts: hur du bäst pratar med ditt barn om din sjukdom när det blir så dags.

    En annan sak att tänka på (som du säkert redan har tänkt på, men som tål att upprepas, och som pappan också måste vara införstådd med) är att du fr.o.m. nu måste vara alldeles extra uppmärksam på din sjukdom och vara ännu nogrannare med preventiva åtgärder, eftersom livet som förälder dels är en emotionell berg-och-dalbana på ett helt annat sätt än livet som barnlös, och dels innebär att bra och tydliga rutiner (som ju är jätteviktiga för att motverka episoder) inte alltid går att upprätthålla fullt ut. Det är bra att ha en gemensam plan för hur detta kan hanteras redan nu.

    Jag önskar dig verkligen all lycka till - du har världens häftigaste resa framför dig! 😊❤️

    Tack för ditt svar! Jag blev glad av ett positivt inlägg, från en som själv har samma sjukdom som jag :). Jag testade positivt för ca 3 veckor sedan, så ännu väldigt tidigt, jag hoppas så att det går hela vägen <3 
    Hur gamla var dina barn när du berättade om din sjukdom? Och på vilket sätt? Jag har funderat fram och tillbaka om man ska berätta det tidigt, eller sent. Det lutar åt tidigt. 


    Tack för lyckönskningen <3 

Svar på tråden Ivf som psykiskt sjuk