Betyget E i matte i årskurs 6

Genom att sänka krvaven och pressen och va fruktansvärt nöjd över att han klarar godkänt.

Är det verkligen rätt mål om nu matten är kämpig?

Förhoppningsvis löser det sig med tiden. Gör det inte det så är nog N eller T fel program 

Det är inte ovanligt att någon kämpar med matten ett tag men med lite ålder lossnar det. 

Det var den erfarenheten jag hade - att matten blev lättare i gymnasiet. (Hade jag haft grundskolelärare som förstått mitt problem hade det nog iofs gått lättare även innan dess.) Men ditt barn har långt kvar till nian och mycket kan hända. 

Jag hade kollat upp det här med dyslexi i ert läge. Jag är svag inom just de områden som dyslektiker ofta är, men nog inte på sån nivå att jag kan få det som diagnos. För mig var det en väldig lättnad när jag insåg att jag inte alls var dålig i matte. Jag är bara rätt dålig på siffror. Kan   kanske bli samma lättnad för din son, och då minska stressen inför matten? 

Andra saker den med dyskalkyli kan ha svårt för är lokalsinne, klocka och tidsuppfattning, skilja höger och vänster, kartor och tabeller, kastar om siffror (675 bli 756 etc). Jag själv gör gärna om siffror till bilder, tex räknar på fingrarna eller tänker mig dem som prickarna på en tärning. 

Även om ditt barns problem kanske inte är så svåra att han skulle få en diagnos så kan han ha nytta av det sättet att tänka som de med dyskalkyli får lära sig. 

Det kan förstås bli så att matte fortsätter att vara svårt, även med mognad och mkt övning. Andra barn överraskar dock när det sker en utveckling av förmågor och intellekt över grundskoleåren. Det bästa är att hålla övandet på en trägen men inte överdriven nivå, så man inte utvecklar en aversion för matte. Lossnar det inte alls i nian och det är mkt slit bara för att nå ett E hade jag inte rekommenderat varken NA eller TE. Ett svagt E, eller ens ett "gott" E, ger svårigheter att nå betyg i Ma, Fy och Ke (molräkning t ex). Man läser dessutom matten i en nästan dubbelt så hög takt på BA/TE, jämfört med t ex EK, för att de elever som vill läsa de högsta ma-kurserna (valbara) ska hinna det på tre år.

Vad är det som lockar så med antingen NA eller TE, programfördjupningarna skiljer ju sig mkt åt? 

Vill bara tillägga att dyskalkyli är ganska omtvistat. En person som profilerat sig starkt i Sverige har varit väldigt drivande och minst sagt slagit mynt av det hela genom försäljning av sina mkt dyra tester. Tester det inte är svårt att vara kritisk mot när man ser de bitar som egentligen mäter svårigheter som överensstämmer med dyslexi, och andra svårigheter som är tydligt mätbara i begåvningstester. Enligt dessa "dyskalkyli-utredningar" skulle en person med dyslexi/läs-och skrivsvårigheter jämte svag teoretisk begåvning ticka i alla boxar för dyskalkyli. 

Ja, jag har sett det och det ska så klart tas på allvar. Personligen presterade jag över medel i så gott som alla andra skolämnen, så för mig är det rätt tydligt att jag har en begåvningssvacka i just de områden som utmärker dyskalkyli (med ngt undantag). 

Förmodligen behövs bättre tester, men kanske kan TS barn känna igen sig i mig. Det lät lite på TS som han är lite som jag var i skolan - rätt bra på det mesta, men HATAR matte. 

Ja, dina tips car det inget fel på, tvärtom  Och på din beskrivning av dig själv (om jag sällar mig till de som är mkt tveksamma till dyskalkyli) låter det just som att det kunde vara LoS som ställde till det även i matten. De här konstigheterna i testmaterialet jag nämnde, t ex det som handlar om svårigheter att förstå pengars värde, kan man verkligen fundera på som symptom på det man säger sig vilja mäta. Man missar nog många med svag teoretisk begåvning när föräldrar snöar in på att jaga dyskalkylidiagnoser med stöd i föregående och som förklaring när fastställd dyslexi med tillgång till alla hjälpmedel, extra anpassningar och särskilt stöd ändå inte "rår på" grava matematiksvårigheter av annan art. 

Det är förresten många år sedan de flesta utb.förvaltningarna erbjöd dyslexiutredningar på någon av sina elevhälsor, utan det är på den enklare nivån av en s.k. läs- och skrivutredning som den lokala elevhälsan (spec) på skolan kan komma fram till på vilka områden det brister, samt om det är stora eller vissa svårigheter. 

Jag tror också att det är koncentrationen. Är också lärare. Nej, hen behöver inte ha problem i fler ämnen. Jag har sett en hel del med t.ex. ADHD som bara haft problem i matte, t.ex. min son. Matte kräver särskilt mycket koncentration. Och det kan ju också vara så att hen har lätt för språk - då märks det ju inte där. 

Jag tror också att det är koncentrationen. Är också lärare. Nej, hen behöver inte ha problem i fler ämnen. Jag har sett en hel del med t.ex. ADHD som bara haft problem i matte, t.ex. min son. Matte kräver särskilt mycket koncentration. Och det kan ju också vara så att hen har lätt för språk - då märks det ju inte där. 

Är du säker? Jag frågar bara eftersom jag har själv två barn med ADHD och framför allt dottern hade bra resultat i alla ämnen. Och lärararna märkte inga problem, inte under hela högstadiet. Det enda hon tyckte var jobbigt var matte. Och det där med slarvfelen på proven, och med att prestera så ojämt och plötsligt inte kunna dem enklare sakerna - det var ju de typiska problemen som mina barn hade. 

I princip är det helt rätt att inte vänta till slutet av högstadiet, utan försöka hänga med bra från början. Samtidigt får man förstås motverka allt för mycket stress. Och det är ju inte betyget som är det viktiga utan att hen förstår matten, och inte kommer efter. 

När det gäller matte går kvalité före kvantitet. Man måste använda andra inlärningsmetoder för matte än för andra ämnen. Det gäller att förstå varför inte lära sig massa saker utantill eller hur man gör för att komma fram till svaret. Om man lär sig massa saker utantill istället för att på djupet förstå kommer matten att bli för svår på en viss nivå. Om barnet i framtiden är intresserad av en utbildning inom tekniskt är detta ännu viktigare. På gymnasiumnivå funkar det ändå för de med stor inlärningskapacitet att lära sig hur man kommer fram till svaret men på Universitetsnivå brukar det ta stopp.

Ta ett enkelt exempelt som du själv framförde att barnet inte vet vad 2x12 är. Det viktiga är inte att barnet kommer ihåg att 2x12 är 24 utan att barnet förstår varför 2x12 är 24. Om barnet förstår detta kan barnet räkna ut det själv om barnet glömt. Det tar bara lite längre tid än om barnet skulle kommit ihåg det.

Jag hjälpte mitt bonusbarn med matten i 12-13 årsåldern bonusbarnet gick från knappt godkänt till att få alla rätt på sina prov. Det jag gjorde var att lära barnet att förstå. Ibörjan kunde en uppgift ta 30-40 minuter för det viktiga var inte att barnet hann alla uppgifter utan att barnet förstod. Vi vände verkligen ut och in på uppgifterna, vi använde ofta papper, sax och pennor för att göra det mer verkligt samt för att förklara på sidan av. Om bonusbarnet kommit fram till ett svar och jag tyckt det gått väl lätt frågade jag varför blir svaret så. I början tyckte bonusbarnet att jag var dryg som bara inte sa på en gång "hur man gör". När bonusbarnet började förstå mer och mer tyckte bonusbarnet att matte var intressant samt ville gärna göra läxor/läsa på inför prov med mig. När barnet väl förstått att det gäller att förstå varför så gick även inlärningen och uppgifterna mycket snabbare. Det tar bara ett tag att komma till den punkten.

Jag önskar att jag på ett tidigare stadie i livet förstått att det gäller att förstå matte på djupet inte bara lära sig hur man gör för att komma fram till svaret. Mattestudierna hade blivit mycket enklare då.

Jag tror att det kan vara brist på arbetsminne, det är ofta det som gör att man har svårt med koncentrationen. Slarvfel beror inte på slarv utan på bristande koncentration som beror på brister i arbetsminne, och matematiska beräkningar kan var krävande för arbetsminnet. Många personer med hög IQ har lite lägre kapacitet i arbetsminnet, jag är en av dem, utan att ha sådana problem att jag behöver ADHD diagnos.
Jag har läst både Natur och en civilingenjörsutbildning, det som var viktigt för mig i matematik och fysik var att bryta ner uppgifterna i delar och sen skriva ner alla uträkningar prydligt och tydligt. Då avlastas arbetsminnet. Dessutom vill mattelärare på högre nivå att man gör så, så det är bra att lära sig. Hjälp sonen bryta ner uppgifterna i delar och göra snygga uppställningar med all fakta, rita bilder om det går och sen skriver ni ner tydligt och klart alla deluträkningar och delresultat. 

För att få bättre arbetsminne: 

Undvik stress
Sov mycket
Konditionsträna mycket ger ökad syresättning till hjärnan
Ät fiskolja med GLA , tex Equazen

Men främst är det förstås generna som styr.