Betyget E i matte i årskurs 6

En sak som hjälper mig: jag skriver alltid ut alla enheter, även i uppställningarna. Tex: 33 km / 5 timmar. Det gör att jag förstår vad jag räknar. Jag har svårt att minnas siffror, så om det inte står tex 33 km i uträkningen kommer jag inte ihåg varför jag skrivit 33 och vad det symboliserar (Minuter? Timmar? Km? Päron?) Och då förstår jag inte heller vad det var som jag räknade ut. Nu kan jag ta bort siffrorna från uppställningen och se att det jag räknade ut var km/tim. 

När matten övergick från att komma ihåg siffror till att mest handla om logik gick det 1000 ggr bättre. 

Det var den erfarenheten jag hade - att matten blev lättare i gymnasiet. (Hade jag haft grundskolelärare som förstått mitt problem hade det nog iofs gått lättare även innan dess.) Men ditt barn har långt kvar till nian och mycket kan hända. 

Jag hade kollat upp det här med dyslexi i ert läge. Jag är svag inom just de områden som dyslektiker ofta är, men nog inte på sån nivå att jag kan få det som diagnos. För mig var det en väldig lättnad när jag insåg att jag inte alls var dålig i matte. Jag är bara rätt dålig på siffror. Kan   kanske bli samma lättnad för din son, och då minska stressen inför matten? 

Andra saker den med dyskalkyli kan ha svårt för är lokalsinne, klocka och tidsuppfattning, skilja höger och vänster, kartor och tabeller, kastar om siffror (675 bli 756 etc). Jag själv gör gärna om siffror till bilder, tex räknar på fingrarna eller tänker mig dem som prickarna på en tärning. 

Även om ditt barns problem kanske inte är så svåra att han skulle få en diagnos så kan han ha nytta av det sättet att tänka som de med dyskalkyli får lära sig. 

Ja, jag har sett det och det ska så klart tas på allvar. Personligen presterade jag över medel i så gott som alla andra skolämnen, så för mig är det rätt tydligt att jag har en begåvningssvacka i just de områden som utmärker dyskalkyli (med ngt undantag). 

Förmodligen behövs bättre tester, men kanske kan TS barn känna igen sig i mig. Det lät lite på TS som han är lite som jag var i skolan - rätt bra på det mesta, men HATAR matte. 

pyssel skrev 2022-12-13 23:09:46 följande:

Ja, dina tips car det inget fel på, tvärtom  Och på din beskrivning av dig själv (om jag sällar mig till de som är mkt tveksamma till dyskalkyli) låter det just som att det kunde vara LoS som ställde till det även i matten. De här konstigheterna i testmaterialet jag nämnde, t ex det som handlar om svårigheter att förstå pengars värde, kan man verkligen fundera på som symptom på det man säger sig vilja mäta. Man missar nog många med svag teoretisk begåvning när föräldrar snöar in på att jaga dyskalkylidiagnoser med stöd i föregående och som förklaring när fastställd dyslexi med tillgång till alla hjälpmedel, extra anpassningar och särskilt stöd ändå inte "rår på" grava matematiksvårigheter av annan art. 

Det är förresten många år sedan de flesta utb.förvaltningarna erbjöd dyslexiutredningar på någon av sina elevhälsor, utan det är på den enklare nivån av en s.k. läs- och skrivutredning som den lokala elevhälsan (spec) på skolan kan komma fram till på vilka områden det brister, samt om det är stora eller vissa svårigheter. 

Läs- o skrivsvårigheter har jag definitivt inte. Tvärtom har jag lätt för språk. Läste och skrev innan jag började skolan. Eller betyder LoS något annat än det jag tror? 

Jag har också funderat på det där med pengars värde. Det är en av de grejer på dyskalkyli-listan jag inte har det minsta problem med (plus höger-vänster) - och det var inte heller med i den lista med problemområden jag läste första gången jag stötte på diagnosen. Jag får inte ihop hur hantering av pengar skulle ha med det övriga i om diagnosen att göra. 

För mig var upptäckten av dyskalkyli en aha-upplevelse. Jag är relativt jämnbegåvad i övrigt, men just det som beskrivs som dyskalkyli, där presterar jag under medel. Biten av min hjärna som Gud glömde!  

Men jag kan tänka mig att barn med många problemområden är svårare att ettikettera. Och tyvärr kräver ju skolan i princip diagnoser för att hjälpa. Även om de borde göra det oavsett. 

Oj. Vilken miss! Jag var för trött igår. Jag menade dyskalkyli! Ber om ursäkt! Det jag skrev blev ju helt ologiskt.  

Det är alltså för min del så att jag har generellt ganska höga betyg, läste och skrev innan jag började skolan. Hade en bit över medel på Högskoleprovet. MEN jag hittar inte i den stad jag bott i i över tio år, har svårt att minnas sifferkoder, datum och klockslag (men kan massor med texter och musikstycken utantill), lärde mig klockan sent och har dålig tidsuppfattning, tyckte matten var hemsk i mellan- och högstadiet men hade högsta betyg i Matematik 3 (derivata o logaritmer mm), där man ju inte behöver hålla siffror i huvudet. 

Och ang. pengar är vi som sagt överens. Det är ju dessutom inte en egenskap som reglerar hur man hanterar pengar utan många (grad av impulsivitet, förmåga att förutse framtida händelser, logiskt tänkande mm). 

Jag har aldrig gjort något test, utan bara känt igen mig när jag läst om dyskalkyli i korta texter och listor. En närstående har gjort samma upptäckt (om mig, alltså). Det är jätteintressant det här du skriver om testerna. Ser jag till dyslektiker (jag menar det den här gången ) som jag känner/kännt kan jag se att generell låg begåvning kan vara orsaken även där i vissa fall, medan ett par av de dyslektiker jag känner är mycket intelligenta, en rejäl bit över medel.  Så samma problem med diagnosticering finns kanske där? 

Finns det något namn på lindrig dyskalkyli, motsvarande Läs- och skrivsvårigheter? 

Tack för att du svarat så trevligt trots att jag varit så ologisk! Det är ovanligt på FL. 

@Loet: exakt min upplevelse! Mina första mattelärare typ gav oss formler att stoppa in siffror i. Eftersom formeln aldrig förklarades och siffror slinker ur mitt minne som en silverfisk bakom badkaret blev det väldigt svårt att förstå. Även i andra ämnen hände det att den läraren gav så ytliga förklaringar att det inte gick att förstå. (Jag: Varför ändrar pappret färg i syra? Lärare: För att det blir surt. Jag: Jo, jo. Men varför ändrar det färg när det blir surt? Lärare: Det är så det funkar. Man har det för att påvisa syra. Jag: *ger upp och frågar en äldre kompis istället*)

Min sista mattelärare utgick istället från att vi faktiskt var tänkande varelser och förklarade allt. Jag har sedan själv lagt till att alltid skriva ut alla enheter i uppställningarna så att jag vet vad det är jag räknar ut. Inte sällan när jag ställde upp tal så hade jag, när själva uträkningen var klar, glömt vad talen i den symboliserade och visste därmed inte vad svaret jag fått ut var för något. Men skriver jag tex (30 km till Göteborg) / (5 dagar att gå), så blir det så otroligt mycket enklare än 30/5. Jag förstår helt ärligt inte varför man inte alltid jobbar så i skolmatematiken. Kanske för att alla mattelärare har sifferminne?