Är det okej att göra slut med en vän?

Det låter tråkigt att du är med om det du beskriver. Det låter kanske som att er relation också har passerat ett bäst-före-datum. Vi har också känt varandra i över 10 år och bott utomlands ihop i yngre ålder ett tag och gjort mycket tillsammans, så kanske är det av gammal vana vi fortsätter.

Jag känner dock inte igen mig i allt du skriver, då jag inte njuter av att hon hör av sig och har varit ytterst försiktig med att vara kärleksfull på det sätt du beskriver, just för att jag inte känner att jag saknar eller vill ha umgänget i livet, just nu. Pratar heller inte skit om mina andra vänner och jag har inte sociala medier. Men låter verkligen som en person som är ganska så osäker.

Det kanske kan handla om att vi är så otroligt icke-lärda till att ge ärlig feedback och säga som det är i samhället? Att man hellre "smooth things over" än att faktiskt säga sanningen, även när den är hård? 

Skönt för dig att mitt inlägg gav dig insikt, är väl viktigt att vara ärlig mot sig själv.

Där sa du något, det är faktiskt helt sant. Jag har förmedlat vid flera tillfällen att jag har haft mycket (vilket jag har) - då har hen sagt att jag får höra av mig nästa gång just för att jag har mycket. När det gått en tid, hör hen av sig igen, fast hen skrev att jag skulle höra av mig, och så blir jag lika stressad igen och fundersam "men jag skulle ju höra av mig när jag hinner/vill", som att hen får lite panik över att det gått två veckor till, medan jag är van vid att inte höras med vissa vänner på månader och det är helt okej, inget har förändrats.

Kanske att detta hade sett annorlunda ut om jag inte känt att personen var så "på mig"? Jag känner nog dock att hen inte riktigt förstår mig och det utrymme jag behöver i en vänskapsrelation emellanåt - och det är nog något som aldrig kommer bli som med mina andra vänner, för man har ju inte samma kemi med alla. Alla kan inte vara ens bästa vänner. Alla är vi olika och förmodar att vi bara fungerar på olika sätt, men hen är en bra person och har visat att hen bryr sig, så vill inte skriva något elakt om hen och skylla allt på den andra personen för problemet ligger ändå hos mig i det här tänker jag, det är jag som inte vill. Är väl kanske bara svårt ibland att inse att man känner det man känner fast man kanske hade velat känna annorlunda. Obehagligt att känna motsatsen till någon annans känslor typ. Behöver nog våga säga som det är. Vet bara inte hur.

Det är väldigt sant, jag tror det svåra för mig har varit att jag tänker att det måste ha hänt något dramatiskt, eller att en person är riktigt elak för att man ska kunna avsluta en vänskapsrelation. I det här fallet handlar det om en vän som visat att hen bryr sig om mig, vill umgås med mig och massa positiva saker. Men jag bara känner att det inte känns bra. Jag får ångest och umgås hellre med mina andra vänner där jag inte känner som jag gör med hen.

Det har känts ologiskt att jag inte får energi av en person som visar att hen bara vill vara min vän. När man läser andra inlägg om personer som vill göra slut med en vän är det alltid massa skitsnack om hur dålig personen är på olika sätt, men här är det ju inte så, det här är i det stora hela en fin person. Det är bara jag som känner att jag inte vill umgås, jag känner inte den kemin liksom.